- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:461

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Hartmansdorff, Kristoffer Ægidius von - 2. Hartmansdorff, Jakob August von - Hassel, Henrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Under den jäsning, som rådde i sinnena, då riksdagstrumpeten
sammankallat ständerna till Gefle, hade
H. af general Pechlin fått det meddelande, att
om konungen ämnade bruka något våld, skulle
detta mötas med våld tillbaka, men att man under
alla förhållanden skulle söka bibehålla lugnet
i hufvudstaden. Efter riksdagen hade Ehrensvärd
och Liljehorn, ett par af de sammansvurne,
omtalat för H., att ett attentat mot konungen
vore i görningen, och att natten till den 16 mars
var bestämd för dess verkställande. På grund
af denna »delaktighet» i sammansvärjningen,
dömdes H. till förlust af tjänst och ett års fästning,
som han undergick på citadellet i Malmö.
Efter utståndet straff återvände han till Finland,
där han vid Finska riddarhusets upprättande
1817 förordnades till riddarhusdirektör.

Död i Åbo d. 20 juni 1818.

Ogift.


2. Hartmansdorff, Jakob August von, ämbetsman,
politiker. Född i
Adelöfs socken af Småland d.
12 mars 1792; den föregåendes
brorson och son af kaptenen
Jakob Baltzar von Hartmansdorff
och Fredrika Grönhagen.

Student i Uppsala 1800, aflade
H. därstädes hofrättsexamen 1807
och kansliexamen 1808. Vid fredsslutet i Jönköping
1809 tjänstgjorde han som kanslist och
antogs året därefter af frih. Wetterstedt till kopist
i pommerska expeditionen. Under riksdagen i
Örebro 1810 var H. kanslist i expeditionsutskottet
och begynte redan då med intresse följa
sin tids politiska företeelser. 1811 blef han
kanslist i sundhetskollegium samt 1812 kanslist
och 1814 protokollssekreterare i kolonialärendenas
departement. Under fälttåget 1813–14 var han
sin gynnare Wetterstedt följaktig till Tyskland,
med åliggande att föredraga pommerska ärenden
och militära befordringsmål hos kronprinsen
i hans högkvarter. Äfven hos den kommission,
som vid stortinget afhandlade villkoren för Norges
förening med Sverige, var han anställd som
kanslist och blef 1816 sekreterare hos riksståthållaren.

1818 hugnad med kansliråds titel,
återkom H. tre år därefter till Sverige och begynte
1823 sin så betydelsefulla och märkliga riksdagsmannabana.
Han uppträdde i början i liberalt-aristokratisk
anda och grundlade därigenom det
inflytande, han på riddarhuset ökade och bibehöll,
äfven under det hans politiska färg efterhand
nyanserade, tills den slutligen blef den
förstes motsats, eller konservativt-byråkratisk.

Af sitt stånd fick också H. emottaga alla de bevis
på aktning och förtroende, som adeln ägde
att meddela. Han insattes till fullmäktig först
i riksgäldskontoret och sedermera 1828 i riksbanken,
hvilket förtroende han innehade till sin
död, samt antogs 1826 till riddarhuskamrerare,
från hvilken befattning han 1831 af konungen
kallades till statssekreterare för ecklesiastikärendena,
hvilket ämbete H. beklädde till den 9
mars 1838; den 2 nov. s. å. nedlade han
hofkanslersförordnandet, som han innehaft sedan
1836.

Af andra intalad och själf öfvertygad,
att ett kraftigt användande af indragningsmakten
vore det verksammaste medlet till stäfjande af
pressens missbruk, företog han, då oppositionstidningarna
hade riktat några skarpa anfall mot
regeringen, med allt det trots, som låg i hans
lynne, ett härnadståg mot den liberala pressen.
Inom loppet af några månader 1838 anbefalldes
öfver tjugu tidningsindragningar. Men denna
åtgärd gjorde, långt ifrån att tysta, pressen
endast våldsammare och eggade till den sinnesstämning,
som utbröt i oroligheterna på Stockholms
gator i juni och juli månader under rättegången
mot Crusenstolpe. Belastad med en impopularitet,
som kanske få varit det, måste H.,
som sagdt, afgå från hofkanslersämbetet och
skickades i slutet af 1838 som t. f. landshöfding
till Kalmar.

År 1841 utnämndes han till president
i kammarrätten, en plats, som syntes enkom
skapad för hans exemplariska ordningssinne och
granskningsnit, hvilket ämbete han innehade till
sin död i Stockholm d. 21 dec. 1856.

Från 1840 till sin död var H. den erkände ledaren
för riddarhusets konservativa fraktion, men var
på samman gång fast öfvertygad att principen
af adelns själfskrifvenhet som riksstånd ej kunde
fasthållas. Vid icke mindre än tre riksdagar
inlämnade H. till konstitutionsutskottet förslag
om representationens ombildning till fem
stånd: det andliga, ämbets-, borgare-, godsägare- och
bondeståndet, till lika antal fördelade på
ett öfverhus, valdt för 12 år, och ett underhus
valdt för 3, med riksdag hvart tredje år. Förslaget,
som uteslöt själfva ordet: adel, upptogs
med mycken förtrytelse inom det konservativa
lägret och vållade en, dock snart öfvergående,
kallsinnighet mellan H. och hans partivänner.

»H. var en man,» säger en minnestecknare,
»lugn, nära nog kall; af sällsynt moralisk
kraft, outtröttlig i verksamhet, okuflig i meningsfejderna,
halsstarrig i åsikter, omutlig i
deras förfäktande, lika regelbunden, snörrät
och torr i tankegången och konklusioner, som
handlings- och lefnadssätt.»

»På sin skriftställarverksamhet
lade han stor vikt, och om
han var svag för något slags beröm, så var det
för detta.»

Hans tryckta arbeten äro, utom
smärre afhandlingar och uppsatser i tidningar
och tidskrifter: Förslag till inrättningen af Sveriges
stats förvaltning
1823, Om Svenska Statsverkets
tillgångar och behof under åren 1840–1845
,
1840, Tal om sambandet mellan näringarna,
kyrkan och samhället
1851, Förslag
till Svenska folkrepresentationens ombildning
och därmed sammanhängande ändringar
i Föreningsacten med Norrige samt Grundlagarne
och Valstadgarne för Sverige
1851,
o. s. v.

Ledamot af Vet.-akad.

Gift 1828
med Beata Maria Ehrencrona.


Hassel, Henrik, vetenskapsman. Född i Jomala
på Åland d. 12 nov. 1700.
Föräldrar: komministern Henrik
Hassel
och Magdalena
Forsman
.

Vid fjorton års
ålder måste H. med föräldrarna
fly för ryssarna till Sverige, där
han blef student i Uppsala 1718.
Åtta år därefter promoverad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:05:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free