Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Hasselrot, Carl - 3. Hasselrot, Carl Birger - Hastpher - 1. Hastpher, Jakob Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Född i Skara d. 6 jan. 1812, den
föreg. son.
Student i Uppsala
1831, aflade H. hofrättsexamen
1833. Efter åtskilliga domareförordnanden, bl. a. 1845-49
i J. G. Richerts domsaga i
Västergötland och äfven en tids
tjänstgöring i ämbetsverken i
Stockholm, utnämndes han 1849 till borgmästare i
Alingsås och blef l858 häradshöfding i Ås och Gäseneds
häraders domsaga i Elfsborgs län, hvarifrån
han 1872 erhöll transport till Västra Värends
domsaga i Småland.
Redan såsom helt ung infördes
H. i riksdagsarbetet. 1834 anställd som
kanslist i prästeståndet, tjänstgjorde han 1840
såsom notarie i lagutskottet och sekreterare i
sammansatta banko- och lagutskottet samt 1844
såsom sekreterare i sammansatta lag- och ekonomiutskottet.
Såsom representant i borgarståndet
bevistade han riksdagarna 1853 och 1856 och
var därunder ledamot af lagutskottet samt särskilda
utskottet för behandling af brännvinsfrågan.
Vid det nya riksdagsskickets införande utsedd till
ledamot af Första kammaren för Elfsborgs län,
bevistade han alla riksdagar till och med 1874,
då han afsade sig förtroendet, vid flera ledamot
af lagutskottet. 1869 insattes han i kommittén
för utarbetande af ny fattigvårdsförordning och
lösdrifvarestadga.
Såsom offentlig man förfäktade
H. med värma och framgång humanitetens
grundsatser i lagstiftningsväg och hade
äfven den tillfredsställelsen att se flera af sina
motioner upphöjda till gällande lag. Bland dessa
nämna vi särskildt: vid 1844 års riksdag den af
honom författade och i bondeståndet af Johannes
Andersson från Skaraborgs län framburna motionen
om kvinnans lika arfs- och giftorätt med
mannen; hans motion vid 1853 års riksdag, genom
hvilken de forna spö- och risstraffen samt
den allmänna kyrkoplikten afskaffades; hans motioner
om husagans afskaffande, om utvidgad
religionsfrihet, om inrättande i hufvudstaden af
en läroanstalt för kvinnlig ungdom, m. m. Hans
motion om dödsstraffets borttagande föll vid 1867
års riksdag med endast en enda rösts majoritet
i Första kammaren.
Af trycket har H. utgifvit
Minnesblad 1875 och Om frihetsstraffen
och deras verkställighet 1876, Om spiritismen
1880 m. m.
Död i Växjö d. 1 nov. 1890.
Gift 1: 1841 med Eva Troselius, 2: 1857
med Hildegard Agda Virginia Helander, 3:
1878 med Hanna Ulrika Constantia Pettersson.
3. Hasselrot, Carl Birger, jurist, riksdagsman.
Född i Stockholm d. 5
okt. 1842; den föreg. son i första
giftet.
Student i Uppsala 1859,
aflade H. hofrättsexamen därstädes
1863, blef vice häradshöfding
1868 och utnämndes efter
åtskilliga förordnanden till assessor
i Göta hofrätt 1876. Efter
att ha varit sekreterare i lagutskottet vid 1877
års riksdag, blef H. s. å. t. f. revisionssekreterare
och 1880 häradshöfding i Ölands domsaga.
Redan föregående år hade H. insatts i Första
kammaren, där han haft plats vid alla följande
riksdagar (med undantag af 1888). Om ock
med stor försiktighet, har H. i viss mån fullföljt
släktens traditioner som förespråkare för åtskilliga
humanitära reformer, hvilka han särskildt
haft tillfälle att främja som led. af lagutskottet
fr. 1885 (tillika ordf. fr. 1896). I ekonomiska frågor
har H. slutit sig till protektionisterna, hvilkas förtroenderåd
han tillhört från 1894, men har i politiska
frågor intagit en mera moderat hållning än
partiets flertal och samlade bakom sig i början af
1890-talet en grupp, som efter honom benämndes
»gruppen Hasselrot» och brukade hålla ihop vid
de gemensamma voteringarna i sparsamhetssyfte.
Vid urtimariksdagen 1892 tillhörde han försvarsutskottet.
H., som var ledamot af 1883 och
1898 års kyrkomöten, har äfven anlitats för flera
kommittéers arbeten, såsom sjöförsvarskommittén
1880-82, jordbrukslägenhetskommittén 1891
och krigslagskommittén från 1901 samt äfven biträdt
vid utarbetandet af flera lagförslag om
arbetarförsäkring. I hemorten var han 1883-98
led. af Kalmar läns södra landsting och det sista
året dess vice ordförande.
Gift 1873 med Ulla Carolina Wijkmark.
Hastpher. Ätten härstammar från öfre Weser,
hvarifrån under den s. k. herrmästerliga tiden
medlemmar öfverflyttade till Östersjöprovinserna.
En gren kom till Sverige med bröderna Johan och
Berndt Gustaf, som 1731 nationaliserades som
svenska adelsmän och s. å. upphöjdes i friherrligt
stånd. Deras afkomlingar fortlefde i Sverige
endast till slutet af 1700-talet. En annan gren
af släkten - se nedan - blef 1678 friherrlig och
1689 greflig, men utgick på mansidan med stiftaren.
1. Hastpher, Jakob Johan. Född i Reval
d. 11 dec. 1647. Föräldrar:
manrichtern Erald Jakobsson
Hastpher och Emerentia Veronica
von Mengden.
H. började sin bana 1666 som musketerare
vid ett af garnisonsregementena
i Riga. Följande året
begaf han sig till Stockholm, där
han anställdes som hofjunkare hos den unge
konungen, hvars ynnest han i hög grad visste
förvärfva sig. Men en annan sak påskyndade
ännu mer hans lycka, nämligen hans kärlekshandel
med riksrådet Göran Flemings änka,
Sigrid Gyllenstierna, hvilken förbindelse ledde
till sådana följder, att den högättade friherrinnan
måste gifva sin hand åt H., som då var blott
kapten. Härigenom kom han i släktskap med
de efter hvarandra mäktiga gunstlingarna Johan
Gyllenstierna och Klas Fleming, hvilket naturligtvis
hade ett gynnsamt inflytande på hans
befordringar. Också finnes väl knappast någon
svensk man, som gjort en hastigare lycka. Ifrån
att 1674, då han gifte sig, vara blott adelsman
och kapten vid gardet, var han tretton år senare,
1687, grefve, ehuru han introducerades först
1689, generallöjtnant, k. råd och generalguvernör
öfver Livland. I sistnämnda egenskap
handhade han reduktionsverket i den åt honom
anförtrodda provinsen, men på ett så hårdt och
skoningslöst sätt, att man sagt, att hatet till H.,
lika mycket som Carl XII:s olyckor och tsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
