Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Hazelius, Johan August - 2. Hazelius, Artur Immanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Hazelius, Artur Immanuel, skolman, forskare,
grundläggare af Nordiska museet
i Stockholm. Född i Stockholm
d. 30 nov. 1833; den föreg.
son.
H. blef student i Uppsala
1854 och promoverades 1860 till
filosofie doktor. Han ägnade sig
härefter först åt lärarekallet och
blef, efter att i trenne år hafva
tjänstgjort såsom hufvudlärare i modersmålet vid
Nya elementarskolan, 1864 lektor i svenska språket
och litteraturhistoria vid Seminarium för bildande
af lärarinnor. Den uppgift, han såsom
lärare förelagt sig, framställde han i en uppsats
Om undervisningen i modersmålet (i Pedag.
Tidskrift 1866).
Enligt uppdrag af d. v. ecklesiastikministern
deltog han i utarbetningen af
den genom ecklesiastikdepartementets försorg utgifna
Läsebok för folkskolan. Hans önskan att
kunna i allo tillämpa sina egna åsikter i ett
dylikt arbete medverkade till utgifvandet af
Fosterländsk läsning för barn och ungdom I
1868. Om det svenska bibelöfversättningsarbetet,
med särskildt afseende på 1861 års proföfversättning
af Nya Testamentet (i Sv. Literaturtidskrift
1868), hade i flera delar inflytande på bibelkommissionens
senare verksamhet.
För att kunna mer
ostördt ägna sig åt litterära sysselsättningar lämnade
H. 1868 sin tjänst vid lärarinneseminariet.
Året därefter kallades han till sekreterare vid
det då i Stockholm samlade Nordiska rättstafningsmötet
och ägnade närmare ett par års verksamhet
åt utarbetningen af den redogörelse för
mötet, som det ålåg honom att afgifva. Såsom
frukter häraf utgaf han 1870: Om rättstafningens
grunder med särskildt afseende på svenska
språket, samt följande året: Redogörelse för
Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar
i det svenska stafningssättet jemte berättelse
om mötet, hvilka arbeten väsentligt bidragit
till främjandet af mera ljudenliga principer i
svensk rättstafning.
H., hvilken, i likhet
med sin far, redan som helt ung med ränsel
på ryggen genomvandrat flere af våra landskap
och därunder ökat den fäderneärfda kärleken
till land och folk, hade synnerligen
under senare resor erfarit, huru egenheterna
i svenskt folklif och gamla svenska plägseder
mer och mer utjämnades, utan att något kraftigt
steg togs för att rädda och göra sig till
godo minnena af desamma. Hösten 1872 beslöt
han därför skapa ett fosterländskt etnografiskt
museum i hufvudstaden och kunde i okt. följande
år öppna den Skandinavisk-etnografiska
samlingen, som från 1880 kallades Nordiska
Museum och från 1891 utvidgades med Skansen,
ett friluftsmuseum utan like i världen.
»Från Hazelius’ hem växte samlingen ut till
ett par små rum i Kungsbacken, 87 Drottninggatan;
vidare, i april 1873, till »Södra paviljongen»,
n:r 71 samma gata. Här fick man snart
se bohagen ordnade i stuguinteriörer, dräkterna
burna af artistiskt utförda bilder, i stället att
på vanligt museivis hängas på väggar, i skåp,
läggas i glaslådor och dylikt. Redan 24 oktober
1873 kunde den nya samlingen öppnas för allmänheten.
Det var allmogeafdelningen, som först
kom till stånd; närmast följde skråtidens kvarlefvor,
därpå de högre ståndens. Icke mycket
senare utsträcktes samlandet till grannfolken och
till grundandet af en rent historisk afdelning.
1880 var den så utvidgade planen af Hazelius
beskrifven med dessa ord: »Nordiska Museet
skall vara ett hem för minnen, framför allt ur
svenska folkets lif, men äfven ur andra folks,
som med det svenska äro befryndade. Det skall
omfatta alla klasser, således icke endast allmogen,
utan ock medelklassen och de högre
stånden. Och då dess syfte skall vara att på
samma gång gagna vetenskapen samt väcka och
nära fosterlandskänslan, skall det också upptaga
och vårda minnen af svenska män och kvinnor,
som i olika riktningar främjat fosterländsk odling
och ära.»
Mer och mer erfor Artur Hazelius
huru han hade hela svenska folket bakom sig.
Riksdagen hade ifrån 1875 räckt en hjälpsam hand
(då 5,000 kronors anslag), och dess årsbidrag växte
till 50,000 kronor för H:s sista år. Redan
1879 hade han erbjudit staten sin samling, men
fått afslag. Då upprättade han 1880 ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
