Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Hedlund, Henrik - Hedner, Anders - Hedrén, Johan Jakob - Hedvig Eleonora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade han plats i riksdagens Andra kammare,
tillhörande det frihandelsvänliga gamla landtmannapartiet
och vid samtliga riksdagarna led.
af tillfälliga utskott. Namnet »landtmannaparti»
hade ock på H. tillräcklig dragningskraft för
att afhålla honom från verksamt deltagande i
den frisinnade pressens anfall mot detsamma
under 1896 års valrörelse. När han 1900 åter
gjorde sitt inträde i Andra kammaren, där han
sedan dess haft plats, voro dock hans illusioner
att åter väcka till lif landtmannapartiets
frisinnade traditioner fullständigt grusade
och han ingick nu i det mot detsamma direkt
fientliga folkpartiet samt uppgick med detta vid
riksdagens början i liberala samlingspartiet. H.
tillhörde den del af detsamma, som utan förbehåll
af reformer å andra områden ifrigt arbetade
för 1901 års härordningsförslag. 1899 insattes
han af k. m:t i förliknings- och skiljenämndskommittén
och var 1903 suppleant i konstitutionsutskottet.
Inom publicistiska kretsar är H.
för sin gentlemannaartade och välvilliga karaktär,
oförtrutna arbetslust och lifliga intresse högt
skattad och har rönt en mängd bevis på sina
yrkesbröders odelade personliga sympatier.
Gift 1894 med Anna Gustafva Aimée von
Bahr, systerdotter till statsminister E. G. Boström.
Hedner, Anders, filolog, skald. Född i Gryssebo
i Vimmerby landsförsamling
d. 10 dec. 1801. Föräldrar:
hemmansbrukaren Thyrs Israelsson
Kullander och Sara Månsdotter.
Under det antagna
namnet Hedner – bildadt af
Heda socken i Östergötland, dit
han såsom barn flyttade med
sina föräldrar – genomgick han Linköpings
elementarläroverk och inskrefs som student i
Uppsala 1823. Filosofie magister 1830, förordnades
han följande året till docent i romersk
poesi och utnämndes 1836 till eloquent. et poes.
lektor i Linköping. Prästvigd 1837, kallades
han 1844 till kyrkoherde i Asby pastorat af Linköpings
stift och förordnades 1847 till kontraktsprost
öfver Ydre härad.
Död i Asby prästgård
d. 22 okt. 1873.
Redan under sin studenttid
gjorde sig H. bemärkt som ypperlig latinare
och lycklig latinsk skald. Utom disputationer,
mest omhandlande elegisk verskonst, har
han utgifvit sina samlade latinska poem i Metra
Latina, 1841–44, skrifvit Carmen adonisapphicum,
vid prins Gustafs död, och Carmen sæculare,
vid Vitterh.-akad:s jubelfest 1853.
Vidare har han författat och utgifvit Latinsk Constructionslära,
1845, öfversatt och bearbetat
Zumpts större och mindre latinska grammatik,
utgifvit upplagor af Curtius, Cornelius och Sallustius
med kommentarier och redigerat »Carmina
J. Vindiciani Tranér».
Han är äfven författare
till åtskilliga svenska skaldestycken: Besöket
på Omberg, 1839; Tempel-Echo 1843;
stycken i »Vinterblommor», 1834–46, m. m.
Gift 1837 med Mathilda Fredrika Tranér.
Hedrén, Johan Jakob, biskop. Född på
Bäckenäs i Rennelanda socken på Dal d. 4 mars
1775. Föräldrar: d. v. pastorsadjunkten,
sedermera prosten
och kyrkoherden i Ör Anders
Hedrén och Brita Kristina
Wermelin.
H. blef student i
Uppsala 1793 och fyra år senare
filosofie magister samt ägnade
sin första tjänst åt universitetet,
vid hvilket han sistnämnda år kallades till
oecon. pract. docens och 1802 utnämndes till
adjunkt i samma läroämne. Han vände emellertid
snart sina lefnadsplaner åt kyrkan, prästvigdes
1803 och blef adjunkt åt kyrkoherden i Jakobs
församling i hufvudstaden, sedermera biskop
Lehnberg. Två år därefter anställd som notarie
i hofkonsistoriet, utnämndes han 1807 till hofpredikant
och regementspastor vid Svea lifgarde,
samt blef följande året pastor vid Borgerskapets
änkehus. Tillika med sin far mottog han teologie
doktorsvärdigheten vid Carl XIII:s kröning
1809 och utnämndes ett år därefter till
kyrkoherde i Jakobs och Johannes’ församlingar
i Stockholm. Under en tjuguårig utöfning af
detta ämbete var det han hufvudsakligen gjorde
sitt rykte, såsom andlig talare och nitisk
själasörjare. Under samma tid var H. fullmäktig
i prästeståndet vid alla riksdagar 1812–30,
med undantag af riksmötet 1815; fullmäktig i
riksgäldskontoret 1811–30; ordförande
och ledamot i en mängd kommittéer och
direktioner, hvarjämte han 1813 blef öfverhofpredikant
och preses i hofkonsistorium. Vid de
liktidigt inträffade biskopsledigheterna i Kalmar
och Karlstad 1829, täflade båda dessa stift att
eröfra H. till deras styresman och uppförde honom
hvardera med nästan enhällig kallelse i
första rummet på sitt biskopsförslag. Födelseorten
segrade och H. utnämndes i juli sistnämnda
år till biskop i Karlstad, hvarifrån han dock
1833 förflyttades till biskopsstolen i Linköping.
Med den biskopliga själfskrifvenhetens rätt bevistade
han alla efterföljande riksdagar, till
och med 1847–48, vid 1840, 44 och 47 års
riksdagar prästeståndets vice talman. Död i
Linköping d. 14 febr. 1861.
Ledamot af flera in- och
utländska vetenskapliga samfund; sedan 1859
andlig ledamot af serafimerorden, den förste
biskop, som erhållit denna ordensutmärkelse med
undantag af ärkebiskoparna.
H. var i ordets
hela mening en praktisk man. Detta skaplynne
röjde sig äfven i hans verksamhet inom litteraturen,
som han riktade med en mängd öfversättningar
af goda ekonomiska skrifter. Eljes
utgöras hans viktigaste arbeten af Predikningar
1820–26.
Gift 1) 1811 med Ottiliana Sofie
Öhnqvist 2) 1840 med Emma Charlotta Helling
i dess tredje gifte.
Hedvig Eleonora, drottning. Född på Gottorps
s1ott d. 23 okt 1636; dotter af
Fredrik III, hertig af Holstein-Gottorp,
och hans gemål Maria
Elisabet af Sachsen.
Vid aderton års ålder gifte sig prinsessan
Hedvig Eleonora med
konung Carl X Gustaf. Ehuru
giftermålet å ömse sidor var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
