- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:492

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Hesselius, Johan - 1. Hessenstein, Hedvig Ulrika von - 2. Hessenstein, Fredrik Vilhelm von - 3. Hessenstein, Carl Edvard von - Heurlin - 1. Heurlin, Samuel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

naturforskare. Såsom läkare sökte han att i sina
läkemedel företrädesvis använda sådana växter,
vårt eget land frambringar, och anstälde en
mängd rön för tillgodogörandet af inhemska
naturprodukter. Så t. ex. föreslog han och beskref
brännässlors användande till vinterfoder åt
boskap; vidare ett sätt att tillverka bomull af
sälgarters fröfjun; att tillaga en svart ritfärg af
solblommans stjälkar; att tillreda bröd af renlaf;
att bringa enbusken till en yppigare växt och
däraf få ett vackert virke, m. m.

Gift 1732 med Katarina Brita Kåhre.


1. Hessenstein, Hedvig Ulrika von, riksgrefvinna,
Fredrik I:s älskarinna.
Född d. 31 okt. 1714. Föräldrar:
sedermera riksrådet och
öfveramiralen grefve Edvard
Didrik Taube
och Kristina
Maria Falkenberg
.

Begåfvad med ett mildt och gladt lynne,
ljust förstånd och en skönhet,
som hänförde alla, hade fröken Taube omkring
1730 blifvit observerad af den då femtiofyraårige
konung Fredrik, hvars lättrörda hjärta snart
stod i brand för den sextonåriga oskulden.
Tjänstvilliga personer, isynnerhet grefvinnan De
la Gardie och friherrinnan Höpken, lånade sig
till verktyg för konungens afsikter och lyckades,
efter åtskilliga svårigheter, vinna fröken Taubes
föräldrar, fadern snart nog, modern efter längre
motstånd. Slutligen och för att besegra återstående
betänkligheter lofvade konungen, enligt
hvad man vill veta, att viga sig till venster,
med den unga fröken, hvilken vigsel skall ha
blifvit verkstäld af öfverhofpredikanten Kalsenius.
Men detta är blott en dikt. I följd af konungens
blinda hänförelse för sin älskarinna kom
denna snart i ett kinkigt förhållande till de mot
hvarandra kämpande partierna. Mössorna ville
hafva henne aflägsnad, men Hattarna sökte draga
henne på sin sida för att genom henne verka
på konungen för sina planer. De mäktiga intressen,
som arbetade på hennes aflägsnande,
vunno så till vida framgång, att hennes båda
söner sändes till Holstein och hon själf till
Östermalma gård i Södermanland. Skilsmessan
blef emellertid ej långvarig; redan efter ett par
månader återkom hon till grannskapet af Stockholm
och flyttade snart åter in i staden samt
stannade där till sin död. På konung Fredriks
begäran upphöjdes hon af kejsar Carl VII till
romersk riksgrefvinna af Hessenstein, ett gammalt
slott i Hessen-Kassel. Jämt ett år efter
denna »upphöjelse» slutade hon sina dagar vid
trettio års ålder den 11 febr. 1744.

Med Fredrik hade hon två söner och två döttrar, af
hvilka endast de två förstnämnda upphunno mogen ålder.


2. Hessenstein, Fredrik Vilhelm
von,
militär. Född d. 17
mars 1735; den föregåendes son
med konung Fredrik I af Sverige.

År 1741 utnämndes han
till romersk riksgrefve och förklarades
af sin fader för svensk
grefve 1742. På grund af hans
börd hopade sig hans befordringar på den militära
banan, så att han vid tjugufyra års ålder var
generallöjtnant och riddare af serafimerorden.
1770 utnämndes han till general och upphöjdes
två år senare till romersk riksfurste.
1773 nämnd till en af rikets herrar, blef han
tre år därefter riksråd och generalguvernör öfver
Pommern, 1785 svensk furste och erhöll 1799
titeln »durchlaucht».

Död ogift på Panker i
Holstein d. 27 juli 1808.

I yngre år hade
furst H. varit i fransk tjänst, och utmärkte sig
i pommerska kriget för både mod och härföraretalang.
Under frihetstiden ansågs han tillhöra
Mösspartiet och troddes vara af detsamma utsedd
till riksföreståndare, i fall 1772 års revolution
hade misslyckats.

Gustaf III, som alltid
bemötte H. med stor aktning, erbjöd honom
vid detta viktiga tillfälle befälet i hufvudstaden,
hvilket H. dock nekade att emottaga. Han
arresterades då, men sattes åter i frihet efter
revolutionens genomförande.


3. Hessenstein, Carl Edvard von, militär.
Född i Stockholm d. 12 nov. 1738; den föregåendes
bror; upphöjdes jämte honom till romersk
riksgrefve 1741 och till svensk grefve året därefter.

Vid 7 års ålder inskrifven såsom öfverste
i hessisk tjänst, blef han 1747 öfverste för ett
svenskt infanteriregemente samt generalmajor
1759. Han utnämndes sedermera till serafimerriddare
1762 och blef slutligen 1765 generallöjtnant.

Död ogift i Paris d. 2 april 1769.


Heurlin. Svensk släkt från Hörda by i Berga
socken i Sunnerbo härad i Småland, hvaraf namnet
togs af slutligen kyrkoherden i Hvetlanda,
Gunnarus Petri Heurlinus, sedan Heurlin,
f. 1648 d. 1698.


1. Heurlin, Samuel, präst, lärd. Född i
Norra Vare i Småland d. 26
febr. 1744. Föräldrar: kyrkoherden
Isak Heurlin och Anna
Dorothea Wiesel
.

H. idkade
sina akademiska studier i Lund
och vann 1766 magistergraden,
med så utmärkta insikter i matematik,
att han genast och utan
särskildt prof förordnades till docent i ämnet.
Han fortsatte därefter sina studier vid utländska
lärosäten 1771–73 och utnämndes efter sin hemkomst
till adjunkt 1774. Hans mångsidigt vetenskapliga
bildning gjorde honom synnerligen användbar
för universitetet, vid hvilket han under
loppet af några år hade förordnande att efter
hvartannat förestå matematiska, kemiska och teologiska
professurer. 1780 befordrades han till
kyrkoherde i Åsheda pastorat af Vexiö stift och
erhöll s. å. professorstitel. Han utnämndes sedermera
till kontraktsprost 1794 och teologie doktor
1800.

Död såsom senior bland rikets prästerskap,
den 11 dec. 1835.

Denne polyhistor, som väl
förtjänt en vidsträcktare verkningskrets och om
hvilken det blifvit sagdt, att han på en professorsstol
troligen blifvit en Eulers och Kæstners jämnlike,
har jämte flera uppsatser i Vet.-akad:s Handl.
utgifvit flera vetenskapliga arbeten, dels på latin
och dels på svenska, bland hvilka må nämnas:
De actione electricitatis in corpora organica

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:53:02 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free