- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:496

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hildebrand och Hildebrandsson - 1. Hildebrand, Bror Emil - 2. Hildebrand, Hans Olof Hildebrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kaptenen Hildebrand (se nedan H. 4) namnet Hildebrandsson.


1. Hildebrand, Bror Emil, arkäolog, numismatiker.
Född på Flerohopps
järnbruk i Kalmar län d. 22
febr. 1806. Föräldrar: bergsmekanikern
Hildebrand Hildebrand
och Lovisa Mörck.

Student i Lund 1820, blef H. filosofie
doktor därstädes 1826. 1830 förordnades
han till docent i numismatik
och amanuens vid historiska museet
därstädes, men kallades redan 1832 till Stockholm
för att biträda vid ordnandet och beskrifvandet
af k. myntkabinettets hopade skatter,
samt utnämndes 1833 till amanuens vid k. Vitt.-,
hist.- och antiqv.-Akad., till amanuens i k. Samfundet
för utgifvandet af handskrifter rörande
Skandinaviens Historia samt till e. o. kanslist i
k. riksarkivet. Vid kanslirådet Liljegrens frånfälle
1837 befordrad till riksantiqvarie, garde
des médailles och ständig sekreterare i Vitt.-,
Hist.- och Antiqv.-akad., antogs han 1841 till
sekreterare i Samfundet för utg. af handskrifter
rörande Skand. Hist., hvilken befattning han
innehade till 1848, förordnades 1845 till ledamot
af kommittéen för tryckfrihetens vård, hvilket
förtroende förnyades vid hvarje följande riksdag,
förestod 1845–46 samt någon tid 1847 riksarkivariebefattningen
och blef tid efter annan
kallad till ledamot i åtskilliga direktioner, mestadels
rörande hufvudstadens undervisningsväsende.

Den, som vet hvad statens historiska museum
var, då det af H. togs om händer, och
jämför det med hvad det nu är, måste billigt
erkänna, att H. i denna institution rest sig en
minnestod, lika ärofull som beståndande. Från
ett par hundra stensaker och några bronspjeser,
hvilka utgjorde statens arkäologiska samling,
när han tog vården om densamma, uppstod,
genom hans omfattande åtgärder, på föga mer
än trettio år, ett historiskt museum, som i materialets
rikedom och vetenskaplig anordning
kunde täfla med de allra förnämsta i Europa.
H. tog 1879 afsked från riksantikvariebefattningen
med rätt att fortsätta sitt arbete med ordnande
och beskrifvande af de samlingar han haft under
sin vård och flyttade först till f. Ridderstolpeska
huset vid Skeppsbron och tjugu år senare 1865–66
till bottenvåningen i Nationalmuseum.

I bredd med detta organisationsarbete har H.
utvecklat en vidsträckt och förtjänstfull författareverksamhet,
af hvars frukter utrymmet
endast tillåter oss nämna: Upplysningar till
Sveriges Mynthistoria
1831–32; Underrättelse
om fynd i Svensk jord
1832; Anglosachsiska
mynt i svenska k. Myntkabinettet, funna i
Sveriges jord
(äfven med titel: Monnaies Anglosaxonnes
du Cabinet Royal le Stockholm,
toutes trouvées en Suède
) med en Aperçu
franska 1846; Sveriges och svenska konungahusets
minnespenningar, praktmynt och belöningsmedaljer

1874–75; Teckningar ur Svenska
statens Historiska museum
1873–78; tal och
uppsatser i k. Vitt.-, hist.- och ant.-akad:s Handl.,
m. m.; har dessutom grundlagt Antiqvarisk Tidskrift
för Sverige
och utgifvit: A. A. v. Stiernmans
Svea och Götha höfdingaminne; Handlingar
rörande Skandinaviens Historia
, 1834–40,
I–VI, m. m.

För antiqvariska och numismatiska
studier och för uppsökande och afskrifvande
af äldre dokument och diplom företog
H. åtskilliga resor samt besökte därunder nästan
alla länder i nordliga och mellersta Europa.

Ledamot af Vitt.-, hist.- och ant.-akad., Vet.-akad.;
En af de aderton i Svenska Akad. 1866,
samt för öfrigt ledamot af öfver tjugu in- och
utländska akademier och lärda samfund.

Död i Stockholm d. 30 aug. 1884.

Gift 1841 med Anna Mathilda Ekecrantz.


2. Hildebrand, Hans Olof Hildebrand, arkäolog.
Född d. 5 april 1842;
den föregåendes son.

H. blef
student i Uppsala 1860, aflade
filosofie kand.-examen 1865 och
promoverades följande året till
filosofie doktor med första hedersrummet.
Redan under sin studenttid
tjänstgjorde han under
ferierna i statens historiska museum. År 1865
förordnad till e. o. amanuens i Vitt.-, hist.- och
ant.-akad., antogs han året därefter till sekreterare
i k. Samfundet för utgifvandet af handlingar
rörande Skandinaviens historia och utnämndes
till förste amanuens vid förenämnda
akademi. Under åren 1870–71 gjorde han i
egenskap af Letterstedtsk stipendiat en utländsk
resa och utnämndes 1871 till förste amanuens
vid Vitt.-, hist.-, och ant.-akad. Som ombud för
denna akademi har han deltagit i flera arkäologiska
kongresser. 1879 efterträdde han sin fader
som riksantikvarie, sekreterare i Vitt.-, hist.- och
ant.-akad. och garde des médailles. Han blef
1866 led. af och sekreterare i Samfundet för
utgifvande af handskrifter om Skandinaviens
historia, hvilken befattning han lämnade 1896,
deltog 1873 i stiftandet af Antropologiska sällskapet,
blef 1874 medlem af Vitt.-, hist.- och
ant.-akad., 1881 af Vet.- och Vitt.-samhället, 1890
af Vet.-societeten, 1891 af Vet.-akad. och 1895 af
Svenska akademien, efter F. A. Dahlgren.

Hans utgifna vetenskapliga arbeten äro bl. a.: Svenska
folket under hednatiden
1866, akademisk afhandling
belönt med filosofiska fakultetens i Uppsala
större pris och med det Geijerska priset; Lifvet
på Island under sagotiden
1867; Afrika i våra
dagar
1868; Statens historiska Museum och
K. Myntkabinettet
1873; Den vetenskapliga
fornforskningen
1873; Lärobok i gamla historien
1873; De förhistoriska folken i Europa
1873–75; Folkens tro om sina döda 1874;
Den kyrkliga konsten under Sveriges medeltid
1875; Sveriges medeltid, senare skedet, 1350–1521
1876–77; Fynden i Troas och Homerus
Troja
1878; Från äldre tider 1882, The industrial
arts of Scandinavia in the pagan time

1883; Heraldiska studier 1883, 1887; Visby
och dess minnesmärken
1892–93; Skara domkyrka
1894, m. m. 1879 började H. en utförlig
kulturhistorisk skildring öfver Sveriges medeltid,
hvilken, beräknad till fyra delar, i juni 1903
fortskridit till tredje delen, V. 1872 började H.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free