kaptenen Hildebrand (se nedan H. 4) namnet Hildebrandsson. 1. Hildebrand, Bror Emil, arkäolog, numismatiker. Född på Flerohopps järnbruk i Kalmar län d. 22 febr. 1806. Föräldrar: bergsmekanikern Hildebrand Hildebrand och Lovisa Mörck. Student i Lund 1820, blef H. filosofie doktor därstädes 1826. 1830 förordnades han till docent i numismatik och amanuens vid historiska museet därstädes, men kallades redan 1832 till Stockholm för att biträda vid ordnandet och beskrifvandet af k. myntkabinettets hopade skatter, samt utnämndes 1833 till amanuens vid k. Vitt.-, hist.- och antiqv.-Akad., till amanuens i k. Samfundet för utgifvandet af handskrifter rörande Skandinaviens Historia samt till e. o. kanslist i k. riksarkivet. Vid kanslirådet Liljegrens frånfälle 1837 befordrad till riksantiqvarie, garde des médailles och ständig sekreterare i Vitt.-, Hist.- och Antiqv.-akad., antogs han 1841 till sekreterare i Samfundet för utg. af handskrifter rörande Skand. Hist., hvilken befattning han innehade till 1848, förordnades 1845 till ledamot af kommittéen för tryckfrihetens vård, hvilket förtroende förnyades vid hvarje följande riksdag, förestod 1845--46 samt någon tid 1847 riksarkivariebefattningen och blef tid efter annan kallad till ledamot i åtskilliga direktioner, mestadels rörande hufvudstadens undervisningsväsende. Den, som vet hvad statens historiska museum var, då det af H. togs om händer, och jämför det med hvad det nu är, måste billigt erkänna, att H. i denna institution rest sig en minnestod, lika ärofull som beståndande. Från ett par hundra stensaker och några bronspjeser, hvilka utgjorde statens arkäologiska samling, när han tog vården om densamma, uppstod, genom hans omfattande åtgärder, på föga mer än trettio år, ett historiskt museum, som i materialets rikedom och vetenskaplig anordning kunde täfla med de allra förnämsta i Europa. H. tog 1879 afsked från riksantikvariebefattningen med rätt att fortsätta sitt arbete med ordnande och beskrifvande af de samlingar han haft under sin vård och flyttade först till f. Ridderstolpeska huset vid Skeppsbron och tjugu år senare 1865--66 till bottenvåningen i Nationalmuseum. I bredd med detta organisationsarbete har H. utvecklat en vidsträckt och förtjänstfull författareverksamhet, af hvars frukter utrymmet endast tillåter oss nämna: Upplysningar till Sveriges Mynthistoria 1831--32; Underrättelse om fynd i Svensk jord 1832; Anglosachsiska mynt i svenska k. Myntkabinettet, funna i Sveriges jord (äfven med titel: Monnaies Anglosaxonnes du Cabinet Royal le Stockholm, toutes trouvées en Suède) med en Aperçu på franska 1846; Sveriges och svenska konungahusets minnespenningar, praktmynt och belöningsmedaljer 1874--75; Teckningar ur Svenska statens Historiska museum 1873--78; tal och uppsatser i k. Vitt.-, hist.- och ant.-akad:s Handl., m. m.; har dessutom grundlagt Antiqvarisk Tidskrift för Sverige och utgifvit: A. A. v. Stiernmans Svea och Götha höfdingaminne; Handlingar rörande Skandinaviens Historia, 1834--40, I--VI, m. m. För antiqvariska och numismatiska studier och för uppsökande och afskrifvande af äldre dokument och diplom företog H. åtskilliga resor samt besökte därunder nästan alla länder i nordliga och mellersta Europa. Ledamot af Vitt.-, hist.- och ant.-akad., Vet.-akad.; En af de aderton i Svenska Akad. 1866, samt för öfrigt ledamot af öfver tjugu in- och utländska akademier och lärda samfund. Död i Stockholm d. 30 aug. 1884. Gift 1841 med Anna Mathilda Ekecrantz. 2. Hildebrand, Hans Olof Hildebrand, arkäolog. Född d. 5 april 1842; den föregåendes son. H. blef student i Uppsala 1860, aflade filosofie kand.-examen 1865 och promoverades följande året till filosofie doktor med första hedersrummet. Redan under sin studenttid tjänstgjorde han under ferierna i statens historiska museum. År 1865 förordnad till e. o. amanuens i Vitt.-, hist.- och ant.-akad., antogs han året därefter till sekreterare i k. Samfundet för utgifvandet af handlingar rörande Skandinaviens historia och utnämndes till förste amanuens vid förenämnda akademi. Under åren 1870--71 gjorde han i egenskap af Letterstedtsk stipendiat en utländsk resa och utnämndes 1871 till förste amanuens vid Vitt.-, hist.-, och ant.-akad. Som ombud för denna akademi har han deltagit i flera arkäologiska kongresser. 1879 efterträdde han sin fader som riksantikvarie, sekreterare i Vitt.-, hist.- och ant.-akad. och garde des médailles. Han blef 1866 led. af och sekreterare i Samfundet för utgifvande af handskrifter om Skandinaviens historia, hvilken befattning han lämnade 1896, deltog 1873 i stiftandet af Antropologiska sällskapet, blef 1874 medlem af Vitt.-, hist.- och ant.-akad., 1881 af Vet.- och Vitt.-samhället, 1890 af Vet.-societeten, 1891 af Vet.-akad. och 1895 af Svenska akademien, efter F. A. Dahlgren. Hans utgifna vetenskapliga arbeten äro bl. a.: Svenska folket under hednatiden 1866, akademisk afhandling belönt med filosofiska fakultetens i Uppsala större pris och med det Geijerska priset; Lifvet på Island under sagotiden 1867; Afrika i våra dagar 1868; Statens historiska Museum och K. Myntkabinettet 1873; Den vetenskapliga fornforskningen 1873; Lärobok i gamla historien 1873; De förhistoriska folken i Europa 1873--75; Folkens tro om sina döda 1874; Den kyrkliga konsten under Sveriges medeltid 1875; Sveriges medeltid, senare skedet, 1350--1521 1876--77; Fynden i Troas och Homerus Troja 1878; Från äldre tider 1882, The industrial arts of Scandinavia in the pagan time 1883; Heraldiska studier 1883, 1887; Visby och dess minnesmärken 1892--93; Skara domkyrka 1894, m. m. 1879 började H. en utförlig kulturhistorisk skildring öfver Sveriges medeltid, hvilken, beräknad till fyra delar, i juni 1903 fortskridit till tredje delen, V. 1872 började H.