frenolog, som ingaf H. lust för samma studium. Detta blef från den stunden H:s verksamhetsmål, på hvilket han i fyrtio år med den outtröttligaste ifver offrade tid och penningar. Han anlade en frenologisk samling af byster och hufvudskallar, hvilken vid hans död var den största enskilda i Europa, höll föreläsningar i frenologi, icke blott i London, utan äfven i provinserna, samlade ett stort bibliotek, isynnerhet märkvärdigt för sina psykologiska arbeten, och underhöll en vidsträckt brefväxling med sin samtids utmärktaste personligheter. För sina föreläsningar fick han 1854 emottaga en tacksägelseadress af Mesmerska hospitalsdirektionen. Han afled i London i sept. 1856. Holm, Petrus, teolog. Född i Ullånger i Ångermanland d. 1 juli 1634. Föräldrar: kaptenen Anders Holm och Elsa Larsdotter. H. studerade i Uppsala 1651--64 och besökte från sistnämnda år till 1667 åtskilliga universitet i utlandet. Redan 1664 hade han blifvit förordnad till docent i Uppsala och utnämndes sedermera till adjunkt. I denna egenskap kallades han till professor i österländska språk vid universitetet i Lund och var närvarande vid universitetets invigning; utnämndes 1671 därjämte till e. o. och tre år därefter till ord. teologie professor, men lämnade 1675, vid danskarnas infall i Skåne, denna lärostol för alltid och förordnades i stället 1676 till e. o. teologie och 1679 till ord. professor i Uppsala s. å. Död därstädes d. 30 juni 1688. Oaktadt sin lärdom hade H. aldrig tagit den filosofiska graden. Denna ansågs den tiden till och med för befordringar inom universitetet ej absolut nödvändig. Dialektisk skicklighet och förmåga att lätt och konstrikt kläda sina tankar i latinsk dräkt betraktades såsom de säkraste bevisen på lärdom, och sådana hade H. vid sina disputationer lämnat både hemma och i utlandet. Den träder forskaren till mötes äfven i hans skrifter, bland hvilka den mest framstående är hans Theologiæ Muhammedanæ brevis consideratio, utgifven under hans vistelse i Jena 1664. Gift 1: 1666 med Barbara Hedræa och 2: med Anna Göransdotter Folcker. Holm, Per Daniel, landskapsmålare. Född i Malingsbo prästgård i Dalarne d. 11 sept. 1835. Föräldrar: kyrkoherden Alexander Holm och Kristina Elisabet Askergren. Sedan H. 1852--55 genomgått Teknologiska institutet, öfvertog han utförandet af en del ritningar till beskrifningen öfver fregatten Eugenies jordomsegling och fortfor med detta arbete till 1856, då han erhöll anställning som maskinritare vid Köping--Hults järnvägsstation i Örebro. Han lämnade likväl snart denna befattning för att återgå till sin förra sysselsättning, då han tillika antogs till ritare vid Vet.-akad:s zoologiska museum. 1858 började han att under Nils Anderssons handledning öfva sig i landskapsmålning, hvarjämte han ingick som elev vid konstakademien. Sedan han under de närmast följande åren genomgått akademiens teckningsskolor och företagit studieresor i Vermland, Jämtland, Lappland och Norge, erhöll han 1862 den k. medaljen och invaldes följande året till akademiens agré. 1864 begaf han sig med ett reseanslag till Düsseldorf och därifrån till München, Carlsruhe och Paris, där han vistades hela året 1867, samt företog under samma tid utflykter åt olika håll. Hemkommen till Sverige 1868, kallades han tre år senare till ledamot af Fria Konsternas akademi och utnämndes till vice professor i landskapsmålning 1873. Vid den nya organisationen af Nationalmuseets konstafdelning erhöll H. 1881 förordnande som konservator och utnämndes s. å. till professor i landskapsmålning vid akademien, hvilken post han lämnade 1901. Död i Stockholm d. 7 aug. 1903. H. har i sin konst visat sig nationell. Hans motiv förskrifva sig från flera olika delar af vårt land, däribland från Lappland. Gift 1871 med Ildegerd Josephina Rosalie Stål. Holmberg, Axel Emanuel, arkäolog, skriftställare. Född i Stockholm d. 24 april 1817, son af skomakare Lindgren, men upptagen som eget barn af en hemmansegare H. Sedan han genomgått elementarläroverken, följde han sina fosterföräldrar till Halland och ägnade sig i början åt landtbruket. Därefter begaf han sig till Lund 1837, fullbordade på ovanligt kort tid sin akademiska kurs och undergick prästexamen. Sedan han blifvit prästvigd 1840, anställdes han inom Göteborgs stift och var under några år pastorsadjunkt i Bullarens härad af Bohuslän. Karaktärslikheten, det djärfva, bestämda, något trotsiga skaplynnet hos både herden och hjorden, alstrade å ömse sidor en tillgifvenhet, som varade för lifvet. Hän lefde han sig in i det svenska folklif, han så lyckligt skildrat, på samma gång åsynen af Bohusläns rika och vackra fornminnen gjorde honom till en framstående fornforskare. Förstlingen af hans studier på detta område visade sig 1842--45 i hans Bohusläns historia och beskrifning. Några år därefter bosatte H. sig i hufvudstaden, där han hade ett slags prästerligt »försvar», såsom adjunkt i finska församlingen, under det han för öfrigt tjänstgjorde som sekreterare och ledamot i den kommitté, som blifvit nedsatt för att undersöka grunderna för städernas beskattning, och som lärare vid Rydbergska navigationsskolan och för landtmäterieleverna. Han uppträdde tillika såsom föreläsare i nordisk arkäologi, var en bland stiftarna af konstnärsgillet, m. m. Under allt detta fortsatte han med rastlös ifver sin litterära och antikvariska verksamhet och utgaf tid efter annan: Skandinaviens Hällristningar 1848--49; Om Skandinavien och dess innebyggare 1849; Hasslidalen och en liten färd i Schweitz 1851, Nordbon under hednatiden 1852--54; Dragsmarks kloster och Sagan om Axel och Valborg 1856, jämte en mängd uppsatser i tidningar, kalendrar, o. d. Det aktade namn, han som