- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:512

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Holmgren, Alarik Frithiof - Holmquist, Victor - Holmström, Israel - Holmström, Hans Olof

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och friherrinnan Augusta Jacquette Cederström.
Fru H., som under signaturen Märta Bolle utgifvit
romanerna Fru Stråhle 1894, och När
riddar Ulf suckar
1896, han äfven varit flitigt
verksam i tidningar och tidskrifter samt fungerar
som redaktör af studentföreningen Verdandis
småskrifter
. En af de verksammaste medlemmarna
af föreningen för kvinnans rösträtt, har
hon äfven på föreläsningsturnéer i landsorten
sökt vinna mark för föreningens idéer.


Holmquist, Victor, skådespelare. Född i Stockholm
d. 24 sept. 1842. H. hvilken,
tidigt faderlös, började sin bana
som bokhandelsbiträde, debuterade 1859
vid Smittska sällskapet,
var till 1870 anställd vid olika
ambulerande sällskap och vid
Södra teatern i Stockholm. Han
spelade sedan på Södra och Djurgårdsteatrarna,
öfvertog efter Zetterholms död
tills. med E. Wallmark Djurgårdsteatern för
sommaren 1873, gaf därefter gästroller och reste
utrikes. 1875–78 tillhörde han Nya teatern,
spelade sedan en tid på Mindre teatern och uppträdde
1879 med eget sällskap å Djurgårdsteatern.
S. å. hyrde H. och L. Josephson i bolag Nya
teatern, som de köpte 1880, men måste sälja
1890, hvarefter H. 1890–91 hade den för egen
del. Han var därefter 1891–92 vid operans
dram. scen och hos Lindberg samt gaf gästroller
i Stockholm, landsorten och Finland. Död d. 31
maj 1895 å Löfnäs nära Mariefred.

Bland H:s
roller märkas grefve Corniski i Niniche, Striese
i »Sabinskornas bortröfvande», Bræsig i »Lifvet
på landet», Cluncar i Frihetsbröderna», Östing
i »Nerkingarna», Campistrou i » Tjufskyttarne»,
Vynaigre i »Lille hertigen», Lambertuccio i
»Boccaccio», Drillén i »Drilléns operett», Tjælde
i »Ett handelshus», Kolmodin i »Mäster Smitt»,
Lundström i »Andersson, Pettersson och Lundström»,
Kumlander.

»Den bredt grinande
operettgubben, den godmodiga folklustspeltypen,
någon gång den med fin och diskret humor
genomförda komedifiguren representera de olika
skiftningarna inom hans konst.

Fick han framställa
en person, hos hvilken hjärtevärme och
godmod voro förenade med ett komiskt »sätt
att vara» – den i sitt uppträdande löjeväckande
hedersgubben – så hade han ej svårt att nå
mästerskapet. Bræsig betecknar kulmen af H:s
roller af detta slag. Ställ så som motsats till
den hederliga Bræsig, som ej är så dum som
hans brackiga franska rotvälska ger honom sken
af, den konsekvent och obotligt enfaldige grefve
Corniski, Niniches lyckliga make, hvars diplomatvärdighet
aldrig helt förnekar sig, äfven i ganska
vanskliga situationer, och vi ha den andra polen
af buffakomikerns förmåga som karaktäristiker
inom den glada genren.

Omedelbarheten var
ett genom gående drag i hans prestationer, antingen
det var löje eller medkänsla, han ville väcka.
Det var svenskt lynne i hans humor, något af
den Bellmanska sorgen i rosenrödt, alltid hjärta
bakom skämtmasken. I grund och botten var
nog ändå hans skaplynne mindre besläktadt med
Bellman än t. ex. med Sehlstedt. Han hade
föga af Bellmansdiktens djup. Men åt den anspråkslöst
okonstlade Sandhamnssångarens skämt
gaf han i sin ypperliga tolkning af hans visor
om naturen och lefnadsglädjen det mest vinnande
uttryck.» Gift med Josefine Johnsson.


Holmström, Israel, vitterhetsidkare. Född i
Stockholm kort efter 1660, son af borgmästaren
i Stockholm Gustaf Holmström. H. blef student
i Uppsala 1675 och ingick därefter på tjänstemannabanan,
befordrades 1697 till generalauditör
och blef slutligen krigsråd. Genom sitt glada
lynne och lustiga infall stod H. i mycken gunst
hos Carl XII, hvilken han följde på hans krigståg
och roade vid bivuakerna med sitt skämt
och sina visor. Dessa, som här och där »röja
en fläkt af Bellmans anda», hafva ock bibehållit
sig nära våra dagar, under det hans allvarsamma
diktverk: Parentationerna öfver drottning Ulrika
Eleonora
, 1693 och K. Carl XI 1697 samt
Glädjetanckar, då K. Carl XII kröntes, s. å.,
längesedan äro glömda. Hans mest bekanta
stycke är det lilla epigrammet öfver hunden
»Pompe, kungens trogne dräng».

H. dog
i Smorgoni under tåget i Litaven d. 24 febr.
1708.


Holmström, Hans Olof, ärkebiskop. Född d.
15 okt. 1784 i Ösmo församling
af Strengnäs stift. Föräldrar:
komministern Stefan Holmström
och Engel Risberg.

Sonen hade vid Uppsala universitet erhållit
magistergraden 1806 och
tre år senare aflagt teologie kandidatexamen,
då han 1811 förordnades
till docent i latin och 1816 blef e. o.
adjunkt i filosofiska fakulteten. Två år senare
lämnade han universitetet och blef gymnasiiadjunkt
i Strengnäs, förordnades 1819 till konsistoriinotarie
och blef filosofie lektor 1823. Utnämnd
1828 till kyrkoherde i Dunker och Lilla
Malma församlingar af Strengnäs stift, återbördades
han följande året såsom domprost till stiftsstaden
och erhöll teologie doktorsvärdighet 1830.
Han utnämndes till biskop öfver Strengnäs stift
1839 och innehade detta ämbete till 1852, då
han kallades till ärkebiskop och prokanslär för
universitetet i Uppsala. Han hade såsom fullmäktig
för Strengnäs stift deltagit i riksdagarna
1828–34, innan han såsom stiftsstyresman intog
sin själfskrifna plats i prästeståndet. Här fungerade
han såsom vice talman under riksmötet
1850–51 och som talman vid riksdagen 1854,
samt afled kort därefter i Uppsala d. 27 aug.
1855.

Ledamot af Vet.-akad.; ledamot i andliga
ståndet af Serafimerorden, m. m.

»Både såsom lärd och offentlig man försvarade ärkebiskop
H. sin plats. I det senare hänseendet
var han dock mer än i det förra.»

Utrustad med grundliga studier, hade han som lärare
mycken lätthet att meddela andra sina kunskaper.
Såsom offentlig person tillhörde han både af
öfvertygelse och genom samhällsställning det
konservativa och högkyrkliga partiet. Med stor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/a0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free