Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Horn, Klas Kristersson - 2. Horn, Krister - 3. Horn, Gustaf - 4. Horn, Krister - 5. Horn, Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därefter blef han häradshöfding i Raseborgs län
och beträdde 1554 den krigarbana, på hvilken
så många lagrar väntade honom. Utnämnd till
»öfverste för knektarna» under den tappre Jakob
Bagge, gjorde han 1556 ett infall i Ryssland
och bidrog kraftigt till det belägrade Viborgs
försvar. Hans härvid ådagalagda tapperhet förskaffade
honom ståthållarskapet öfver Viborgs
län med den viktiga gränsfästningen, hvarjämte
han erhöll konung Gustafs uppdrag att tillsammans
med Bagge söka medla fred med Ryssland,
hvilket också lyckades 1557.
Vid Erik XIV:s
kröning 1561 upphöjdes H. till friherre, och
nämndes s. å. till anförare för de trupper, Erik
lät öfversända till Estland.
Här innehade H.
högsta befälet i två år, oftast under de bekymmersammaste
omständigheter. Icke desto mindre
gynnades han af en nästan oafbruten framgång.
Då kriget med Danmark utbröt 1563, blef H.
återkallad och skickades till den här, som sammandrogs
vid småländska gränsen, och öfver
hvilken konung Erik själf förde befälet. Fälttåget
gick ej lyckligt, måhända just på grund af
konungens närvaro, och svenskarna skördade föga
ära. Efter Bagges tillfångatagande 1564 erhöll H.
högsta befälet öfver flottan och sammandrabbade
med den danska vid ön Jungfrun i Kalmarsund
den 12 aug. Svenska flottan var tjuguåtta segel
stark, då den danska under Herluf Trolle räknade
ända till fyrtio. Med yttersta häftighet
striddes hela den första dagen, utan att segern
tycktes luta åt någondera sidan. Följande dagen
började anfallen ånyo. Då lyckades H. bemäktiga
sig tre eller fyra af fiendens skepp och
förstöra några andra, hvarefter danskarna hastigt
togo till flykten. Konung Erik, som själf från
stranden af Öland åsett striden, emottog H. på
det vänligaste och uppdrog honom att åtfölja sig
till det förestående landtkriget. Först gjordes
ett infall i Bleking, där Lyckeby och Ronneby
intogos och ett omänskligt blodbad anställdes.
Senare på året sändes H. på ett härjningståg in
på danska området, där han brände Sölvesborg,
brandskattade Åhus, sköflade Halland och återvände
med ett rikt byte och femhundra fångar.
Tidigt på vintern 1565 gjorde han ett nytt infall
i Halland, brände Laholm och Engelholm
samt utlopp i början af sommaren med en flotta
på femtio skepp, förföljde danska och lybska
flottorna och slog fienden i flera drabbningar.
Till belöning för dessa utomordentliga tjänster,
lät konungen tillställa åt honom ett präktigt intåg
i sin hufvudstad i likhet med dem han själf
och Jakob Bagge firat.
Sedan H. ännu en
gång – d. 26 juli 1566 – sammandrabbat med
de fientliga flottorna vid Öland, kallades han af
konungen att taga befälet öfver landtarmén, som
skulle öfverraska Halmstad, men afled under
resan till krigsskådeplatsen den 9 sept. 1566 i
Åby prästgård i Östergötland.
Efter den store
härförarens bortgång vände krigslyckan kung
Erik för alltid ryggen. Det mörka lynne, hvars
utbrott Horn så många gånger lyckats tillbakahålla,
fick nu mer och mer makt med den olycklige
konungen och beredde slutligen hans undergång.
Gift 1551 med Kerstin Krumme.
2. Horn, Krister, Sigismunds anhängare. Född
d. 4 sept. 1554; den föregåendes
son.
H. utmärkte sig redan i
ungdomen för god lärdom. Han
höll sig i början till hertig Carl
och användes af honom i åtskilliga
beskickningar, men öfvergick
1598 till Sigismund, hjälpte
honom att sprida de proklamationer,
med vilka konungen beledsagade sitt infall
i Sverige, och församlade i Västerås Upplands
ryttare till Sigismunds tjänst. Han anklagades
härför på Linköpings riksdag och dömdes,
tillika med de andra herrarne, som vid
Stångebroslaget fallit i hertigens händer, från lif,
ära och gods. Han förskonades väl från dödsstraffet,
men utfördes och fick åse de lifdömdes
afrättning samt hölls ännu någon tid i fängsligt
förvar. Några år senare – det var vid riksdagen
1605 – anklagades han ånyo, såsom den
där förehaft förrädiska stämplingar med sin frände
Hogenschild Bielke, men slapp äfven den
gången undan med lifvet, förmodligen emedan
Carl ansåg honom mindre farlig än sina öfriga
motståndare.
Gift 1587 med Katarina Bielke.
3. Horn, Gustaf, riksråd. Född på Vikhus
i Västmanland d. 6 april 1601;
den föregåendes son.
Sedan H. njutit undervisning af den
lärde Joh. Messenius, sändes han
till Uppsala och höll där vid
tjugu års ålder en offentlig afskedsoration.
Under den utrikes
resa, han därefter företog, besökte
han England, Frankrike, Nederländerna och
Tyskland och studerade sorgfälligt dessa länders
statsförfattning, politiska förhållanden och språk.
I Landsberg träffade han konung Gustaf II Adolf,
som utnämnde honom till kammarherre hos drottningen
och använde honom vid flera diplomatiska
beskickningar. Efter konungens död förordnad
till hofmästare (hofmarskalk) hos drottning Kristina
1634, erhöll han förtroendet att vara hennes
lärare i franska språket och upphöjdes, endast
trettiosju år gammal, till riksråd, men dog
kort därefter i följd af ett fall från hästen på
Vikhus d. 14 juni 1639.
Gift 1637 med Kristina
Bosdotter Bååt.
4. Horn, Krister, riksråd, guvernör; den föregåendes
brorson. Föräldrar: riksrådet frih. Klas
Horn och friherrinnan Sigrid Oxenstierna. Född
d. 13 nov. 1622 på Vikhus i Uppland.
H., som var guvernör i Riga 1654–57 och generalguvernör
öfver Ingermanland och Keksholms län
1657–59, blef 1660 riksråd och 1661 assessor i
Svea hofrätt. 1663 utnämndes han till guvernör
för Carl XI, till hvilken post han genom sina seder
och sin bekvämlighet var synnerligen olämplig.
1669 lagman i Karelen, 1672 fältmarskalk,
blef H. 1674 lagman i Värmland och generalguvernör
i Livland, från hvilken post han tog afsked
1686. Död på Vikhus d. 26 maj 1692.
Gift 1: 1654 med friherrinnan Görvel Sparre; 2:
1662 med friherrinnan Anna Elisabet Wrangel
af Lindeberg.
5. Horn, Bengt, riksråd Född på Vikhus i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
