- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:532

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Hård, Gustaf - 6. Hård, Carl - Hårleman, Carl - 1. Hägg, Axel Herman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ögon och en snöhvit spansk peruk». Död d. 6
febr. 1714.

Gift med friherrinnan Brita Stake.


6. Hård, Carl, militär, konstvän. Född i
Viksta socken i Uppland d. 4
juni 1768; den föreg. kusins sonsons
son. Föräldrar: kaptenen
Alexander Magnus Hård och
Eva Ulrika Leijel.

H. inskrefs fyra år gammal som volontär
vid Upplands regemente och
erhöll sin löjtnantsfullmakt två
år före utbrottet af finska kriget 1788. Han deltog
med utmärkelse i de förnämsta därunder
förefallande krigshändelser, isynnerhet till sjös, och
utnämndes två år efter fredsslutet till kapten. Senare
bevistade H. krigen i Pommern och Norge,
där han som major gjorde sig synnerligen bemärkt
vid stormningen af Liers skans och genom sin
bragd förvärfvade sig svärdsordens storkors. Befordrad
till öfverstelöjtnant vid regementet 1813,
anförde han det i chefs ställe i bataljerna vid
Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig och utnämndes
kort efter sistnämnda slag till öfverste i armén.
Han bevistade sedermera fälttågen i Holstein och
Norge och undfick 1816 fullmakt såsom chef för
Upplands regemente, som han då tillhört i fyrtiofyra
år. Hans sista militära befordringar voro
till generalmajor 1822 och chef för 9:de infanteribrigaden
1825. Sina sista lefnadsår tillbragte
H. för det mesta i Uppsala, där han afled d. 30
april 1840.

Med den sanne krigarens mod förenade
H. ett varmt sinne för skön konst, hvars
skapelser han med frikostigt nit samlade omkring
sig. Själf utmärkt kännare och mer än dilettant
i målningskonsten, hade han isynnerhet i denna
konstgren gjort rika samlingar, hvilka efter hans
död skänktes till Uppsala universitet, där de,
jämte den Stierneldska samlingen, bildade grundlaget
för universitetets konstmuseum.

Ogift.


Hårleman, Carl, arkitekt, politiker. Född i
Stockholm d. 27 aug. 1700. Föräldrar:
intendenten för de k. trädgårdarna
Johan Hårleman och
Eva Johanna Baartz.

H. utmärkte sig redan som barn för
mycken vetgirighet och inhämtade,
då fadern vid sitt tidiga
frånfälle lämnat familjen i små
omständigheter, genom vänners och gynnares omvårdnad
grundliga insikter i franska och italienska
språken, matematik samt rit- och byggnadskonst.
Genom Tessins bemedling erhöll han af ständerna
ett anslag för studier i utlandet och begaf sig
1721 till Paris, där han med framgång studerade
arkitekturkonsten. Fyra år senare reste han till
Italien, där han rätt länge uppehöll sig i Rom.
Då han 1727 vistades i Venedig, mottog han
Tessins kallelse att infinna sig i Sverige och
under den gamle mästarens tillsyn öfvertaga
det nu åter började byggnadsarbetet på Stockholms
slott. Året därefter dog Tessin och intendentssysslan,
som denne ensamt innehaft, delades så,
att sonen Carl Gustaf efterträdde fadern som
öfverintendent och H. blef hofintendent. Sedan
den yngre Tessin inträdt i rådkammaren, befordrades
H. 1741 till öfverintendent, och från
denna tid hvilade på honom förnämligast det
stora byggnadsföretaget. Han ägnade däråt hela
sin uppmärksamhet och ledde det med så omsorgsfull
beräkning, att det säges kostat långt
mindre, än den summa, förslagskostnaderna upptogo.
Hans andel i slottsbyggnaden var i synnerhet
de båda östra flyglarna samt inredningen
och möbleringen, hvilka arbeten drefvos med den
skyndsamhet, att hofvet 1753 kunde inflytta. Af
andra verk, till hvilka H. dels lämnat ritningar,
dels själf ledt vid deras uppförande, må nämnas:
Stockholms observatorium, Riksbankens hus vid
Skeppsbron, Linnéanska orangeriet i Uppsala,
lanterninerna till tornen i därvarande domkyrka,
flyglarna vid Drottningholms slott, konsistoriihuset
i Uppsala, flere kyrktorn, såsom i Linköping,
Strängnäs o. s. v.

Senare konstkännare
hafva icke utan skäl anmärkt, att de tillbyggnader,
Hårleman uppfört, föga öfverensstämma
med de äldre konstverk, till hvilka de
skulle höra. Men felet torde vara mindre hans
än tidsandans, till hvars oförmåga af klar uppfattning
af ett föregående tidehvarfs konstfordringar
själfva Nicodemus Tessin skattade genom
påtagliga misstag. Af sin egen tid åtnjöt H.
emellertid stort anseende och betraktades såsom
Sveriges då varande störste mästare i byggnadskonst.

H. deltog äfven lifligt i sin tids politiska
lif, med hela sin själ knuten till det parti,
Hattarnas, hvars praktlystnad var i så hög grad
gynnsam för hans byggnadsplaner. Redan 1738
var han i mindre sekreta deputationen ifrigt verksam
för Mössrådets störtande och var vid 1742–43
års riksdag en af de få, som med kraft
sökte rädda sitt parti från de hotande efterräkningarna
från det så lättsinnigt började ryska
kriget. I riksdagens senaste skede erhöll han
plats i sekreta utskottet, hvilket förtroende förnyades
vid alla efterföljande riksdagar. Genom
sin hustru, som var Lovisa Ulrikas synnerliga
gunstling, infördes han i kronprinsparets intimaste
vänkrets och konspirerade med dem mot Mössorna
vid 1746–47 års riksdag, till sin föga
heder ådagaläggande en höggradig förföljeselusta
mot de slutligen besegrade motståndarna. Han
uppsattes ock på rådsförslag, hvilket han dock
afböjde. Det var ock ur H:s penna, sekreta
utskottets förslag om riddarordnar härflöt, och
han blef ock den förste ordensceremonimästaren.
I likhet med flertalet af sitt parti, söndrade han
sig snart efter Adolf Fredriks tronbestigning från
hofvet och motarbetade vid 1751–52 års riksdag
sekreta utskottet dess planer å utvidgad konungamakt.
Han dog snart därefter d. 9 febr. 1753.

Som författare uppträdde äfven H. med några
dagböcker och resebeskrifningar.

Gift 1748
med grefvinnan Henrica Juliana von Liewen,
ett kvickt och vittert fruntimmer, som misstänktes
ha sitt finger med i Ȁrlig
Svensk», och på sin tid var
en af hofvets stjärnor.


1. Hägg, Axel Herman, akvarellmålare,
etsare. Född d. 10
nov. 1835 å Katthammarsvik på
Gottland. Föräldrar: landtbrukaren
och trävaruhandlaren <i>Axel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free