sockertullen 1848; Är närvarande tidpunkt lämplig för införandet af ett förändradt tullsystem? 1851; Nu eller aldrig. Ett ord i sinom tid i frågan om tullreformer 1853; Om svenska kreditlagarnes reform 1853; Den vigtigaste frågan vid riksdagen 1859; Äro anklagelserna mot tidehvarfvet för materialism ogrundade eller icke? 1858. J., som afled i Stockholm d. 10 febr. 1860, var gift med Katarina Vilhelmina Molin. Johansson, Johan (i Noraskog), riksdagsman, ortsbeskrifvare. Född i Nora bergsförsamling i Örebro län d. 1 nov. 1840. Föräldrar: bergsbruksidkaren Johannes Larsson och Anna Lisa Olsdotter. Efter skolgång i Örebro och Nora, ägnade sig J. åt fäderneyrket och öfvertog efter faderns död bergsegendomen Ringshyttan, som han innehade till 1872. 1876--80 var han ägare af egendomen Bergsäng. Tidigt anlitad i allmänna värf, valdes han 1869 till representant i Andra kammaren för Nora domsaga, hvilket uppdrag han med undantag af en del af 1887 års majriksdag beklädde till och med 1902 års riksdag. Från början ställande sig utom partierna, sällade han sig så småningom till landtmannapartiet, som kände sig väl betjänt af hans statistiska utredningar Historik om grundskatterna, 1880, och Försvar och grundskatter 1884. J:s böjelse för forskning å dessa och likartade områden gjorde honom ock snart till ett ofta anlitadt skrifkunnigt biträde åt andra riksdagsmän, hvilka fått låna glansen af sitt namn till af honom författade motioner och utredningar. Regeringen skyndade ock att begagna sig af hans arbetslust för skatteregleringskommittén 1879--83 och läroverkskommittén 1883--84. Redan 1880 insatt i bevillningsutskottet, hade han där plats till och med 1886, men den skärpa och sakkännedom, hvarmed han både där och i kammaren försvarat sina frihandelsvänliga tänkesätt, föranledde den af annat kynne präglade majoriteten att 1887 öfverflytta honom till konstitutionsutskottet. Följande period, då genom Stockholmsvalets kullkastande protektionisterna än säkrare kände sig behärska terrängen, hölls J. utom allt utskottsarbete och beröfvades därjämte 1888 den plats som riksgäldsfullmäktig, han innehaft sedan 1884, och det 1885 meddelade uppdraget att fungera som deputerad för tryckfrihetens vård. När andra politiska vindar åter började blåsa 1891 och den med relativt liberalt skaplynne utrustade J. blef en af ledarne för det i förbund med städernas frihandlare arbetande »gamla landtmannapartiet», insattes han åter 1891--95 i bevillningsutskottet (1892--95 som vice ordf.), har 1891--94 och från 1900 varit tryckfrihetskommittérad samt från 1892 åter fullmäktig i riksgäldskontoret. Af svaghet lät J. 1895 låna sitt namn till inbjudningen till landtmannapartiernas sammanslagning, hvilken åtgärd väckte stort missnöje bland hans mera målmedvetna frisinnade kommittenter och slutligen 1902 kostade honom mandatet. 1897--1902 var han vice ordf. i bankoutskottet och fungerade 1898--1902 som ordf. i landtmannapartiets förtroenderåd. Förutom sina här ofvan angifna arbeten och några skrifter å det kamerala området, han J. äfven publicerat åtskilliga ortshistoriska och ortsgeografiska arbeten, såsom: Om Noraskog, äldre och nyare anteckningar, två delar, 1875, 1881--82; Noraskog III 1884--87; Noraskogs arkiv, bergshistoriska samlingar och anteckningar 1889--97; Karlskoga bergslag 1897 samt har redigerat sakregistren till Riksens ständers protokoll med bihang för åren 1809--66 och till riksdagens protokoll med bihang för åren 1867--99. Han han äfven ombesörjt utgifvandet af afd. Svenska riksdagen 1896 i »Svenskt Porträttgalleri». Gift 1862 med sin kusin Maria Hansson. Johansson, Johan Fredrik, präst, filolog. Född i Eksjö landsförsamling d. 26 aug. 1810, son af hemmansbrukaren Johannes Hansson och Märta Johansdotter. Student i Uppsala 1828 och fil. magister 1836, kallades J. följande år till docent i grekiska. 1844 lektor i grekiska och hebreiska i Gäfle, förflyttades han 1846 till Linköping som lektor i grekiska och Nya testamentets exegetik. J. prästvigdes 1853 och blef s. å. kyrkoherde i Slaka prebendepastorat, 1858 kyrkoherde i Vallerstad samt teol. d:r i Lund 1868. Död d. 4 mars 1871. J., som under Uppsalavistelsen från 1838 var sekreterare i Svenska litteratursällskapet och medredaktör i »Frey», är mest bekant för sina af kritiken väl vitsordade poetiska öfversättningar af Homeros' »Odysseia», 1841, och »Ilias», 1846. Han han äfven utgifvit grekiska läroböcker och tal. Gift 1847 med Annna Nathalia Bratt. Johansson, Karl Ferdinand, språkforskare. Född i Misterhults församling af Kalmar län d. 16 sept. 1860. Föräldrar: torparen Johan Erik Magnusson och Anna Lovisa Karlsdotter. Student i Uppsala 1880, aflade J. 1882 fil. kand. examen, promoverades till fil. doktor 1886 och förordnades till docent i jämförande indo-europeisk språkforskning vid Uppsala universitet s. å. 1893 utnämndes han till e. o. professor därstädes i sanskrit och jämförande indo-europeisk språkforskning. J. har särskildt ägnat sig åt indisk epigrafik och resultaten af hans forskning föreligga i bl. a. det prisbelönta arbetet: Der Dialekt der sogenannten Shahbasgarhi-Redaktion der vierzehn edikte des Königs Acoka, 1893. Han han äfven i in- och utländska tidskrifter samt »Nordisk Familjebok» offentliggjort en mängd uppsatser, hvilka bära fördelaktigt vittnesbörd om författarens beläsenhet och idérikedom. Gift 1891 med Ulla Carolina Colbiörnsen (från Norge). Johansson, Martin, biskop. Född d. 9. sept. 1837 i Villstads socken, Jönköpings län.