öfversättningar. För öfrigt är K. bekant såsom stiftare eller åtminstone en bland stiftarne och den lifvande själen i ordenssällskapet Par Bricole, hvars uppkomst daterar sig från år 1779. O. Kexéls skrifter äro samlade och utgifna af P. A. Sondén i två delar samt 1852 af P. Hanselli. Kexlerus, Simon, matematiker. Född d. 29 dec. 1602 i Kexle by i Edsbergs socken af Närike, där fadern, Sven, var bonde. K., som först tämligen sent började studera, inskrefs 1625 som student i Uppsala och tog filosofie magistergraden 1632. Omedelbart därefter företog han den af bruket föreskrifna utländska resan, som förde honom till Holland, Tyskland och Danmark, i hvilket förstnämnda land han idkade studier under Adrian Metius. Efter sin hemkomst 1634 anställdes han följande år såsom lärare i matematik vid gymnasium i Strengnäs. Två år senare befordrad till adjunkt i filosofiska fakulteten i Uppsala, utnämndes han 1640 till professor i matematik vid det nyinrättade universitetet i Åbo. Det var här K., uppmuntrad af universitetets grundläggare och förste kanslär grefve P. Brahe, utarbetade de läroböcker, hvilka förvärfvade honom samtidens erkänsla och eftervärldens hågkomst såsom en verksam befordrare af den allmänna bildningen. Såsom ett märkligt bevis på tidens vetenskapliga ståndpunkt må nämnas, att matematikern K., trots sin obestridliga lärdom, i sina akademiska skrifter ännu uppträder mot den Kopernikanska teorien om världssystemet, under det han, såsom praktiskt resultat af sina astronomiska beräkningar, låter inflyta en god del astrologi och på det rent matematiska området med ifver sysselsätter sig med cirkelns kvadrering. 1651 erhöll han i tur och ordning Piikis prebendepastorat; var riksdagsman 1664 och afled d. 22 mars 1669. Gift 1641 med Ingeborg Elisabet Gerzlinius. Key. Släkten härstammar från en gammal höglandsclan ömsom kallad Mackey, Mackay eller Mac Key, ömsom endast Cay eller Key. Till Sverige inkom släkten under trettioåriga kriget med Mac-Keyska regementet, som värfvades af Gustaf II Adolf. I England lefver ätten ännu och en gren har på senare tider erhållit baronetvärdighet. 1. Key, Fredrik Edvin Emil, riksdagsman. Född på Eds bruk i Kalmar län d. 7 okt. 1822. Föräldrar: löjtnanten vid Smålands husarregemente Emil Key och friherrinnan Carolina Charlotta Fleetwood. Efter faderns död och sedan modern ingått nytt äktenskap med den frisinnade politikern, friherre A. Chr. Raab (se nedan), fick han hos denne sitt hem. Efter åtnjuten, enskild undervisning aflade han i Lund 1838 student- och 1841 kansliexamen, hvarefter han 1842 antogs såsom kanslist i finansdepartementet. En del af de närmast följande åren tillbragte han på resor i utlandet, från hvilka han i tryck skildrat sina intryck. Han delade för öfrigt sin tid i Stockholm mellan tjänstgöring i ämbetsverken och arbete för representationsreformen, både som talare och skriftställare, det förra i reformklubben, det senare i »Aftonbladet», där han under år 1847 skref »veckorevyer», ända tills Hierta vägrade införa en af K. författad skandinavisk uppsats, då han afbröt förbindelserna med tidningen. 1848 inköpte han Sundsholms säteri i Tjust i Kalmar län, som af honom ansenligt utvidgades genom inköp. Han vardt här en driftig jordbrukare, den där flitigt anlitades i allmänna värf, satt 1862--83 i Kalmar läns norra landsting (däraf 1872--81 som vice ordförande och 1882--83 som ordförande) samt var 1870--71 och 1880--82 vice ordförande i Kalmar läns norra hushållningssällskap. Sitt politiska intresse höll han städse vaket och var en bland de deputerade, hvilka i november 1865 buro vittne om landsortens intresse för representationsreformen. Sedan denna blifvit en verklighet, valdes K. 1866 till ledamot af Andra kammaren för Södra Tjusts härad och fungerade som sådan till och med 1883 års riksdag. Ehuru fortfarande behållande sitt frisinnade kynne, deltog K. 1867 i det i dess början af helt andra tendenser besjälade landtmannapartiets bildande och insattes redan 1868 i statsutskottet, som han tillhörde under hela sin återstående riksdagstid (1876--80 också dess vice ordförande samt 1881--82 dess ordförande). Hans stora lätthet att uttrycka sig i både tal och skrift, stora insikter i statsförvaltningens skilda grenar samt icke obetydande humanistiska bildning skaffade K. en särdeles framskjuten plats inom partiet, om ock hans sociala ställning och lefnadsvanor bildade ett svalg mellan honom och partiets flertal, som afskar honom från en verklig ledareställning. Till hans ovanskliga heder må ock framhållas den trofasta vakt, han slog om de verkliga kulturintressena, samt hans nitiska arbete för att öppna partiets ögon för rättmätigheten af humanitära reformer. I öfrigt kämpade han i första ledet för landtmannapartiets uppfattning i härordnings- och skattefrågorna och frambar 1878 dess motion med förslag till ny härordning, hvars grunder vunno Andra kammarens godkännande och upptogos först af 1880--82 års landtförsvarskommitté, af hvilken K. var medlem, och sedermera af k. m:ts härordningsproposition till 1883 års riksdag. Denna strandade likväl på motstånd från flera håll, och trött och missmodig mottog K., hvars ekonomi var undergräfd dels genom den hela hans provins öfvergående jordbrukskrisen, dels genom uppoffringar för det allmänna, 1883 postmästaresysslan i Helsingborg och lämnade samtidigt det politiska lifvet. Utom den viktiga posten i statsutskottet hade K. innehaft plats i 1871, 1878 och 1883 års försvarsutskott samt var 1879--83 ledamot af talmanskonferensen. Han tillhörde äfven 1879--83 års skatteregleringskommitté och 1883 års läroverkskommitté. Af Landtbruksakademien var han ledamot sedan 1865. Såsom skriftställare har K. bl. a. gjort sig bekant med: En resebeskrifning af E. K. 1847; Politiska funderingar af en skandinav 1849; Till allmänheten i försvarsfrågan af Broder Svensk 1882;