- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:582

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Kinmansson, Lars Gustaf - 4. Kinmansson, Helfrid - Kirstenius, Petrus - Kiörboe, Carl Fredrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

artist ådagalade han klart förstånd, poetisk uppfattning
samt frihet från allt manér. 1881
drog han sig tillbaka från scenen och afled i
Stockholm den 20 januari 1887. Gift 1: 1845
med Zelma Bergnéhr och 2: 1853 med Helfrid
Torsslow
(se följ.).


4. Kinmansson, Helfrid, fru, född Torsslow,
skådespelerska. Född i Stockholm
d. 15 januari 1831. Föräldrar:
skådespelaren Olof Ulrik
Torsslow
och Sara Fredrika
Strömstedt
.

Efter en i allo utmärkt
scenisk uppfostran, under
sina föräldrars ögon, anställdes
hon sjutton år gammal vid d. v.
Mindre (nu Dramatiska) teatern, som hon sedan
tillhörde endast med ett kortare afbrott 1857–58,
då hon var anställd vid k. scenen. Såsom
betecknande urval ur hennes repertoar må anföras:
Julia i »Romeo och Julia», Valborg i
»Axel och Valborg», Prinsessan Cecilia i »Solen
sjunker», Karin i »Ur Carl den tolftes
ungdom», Jolanta i »Kung Renés dotter», Alice
i »Börd och förtjänst» , Polixena i »Konst och
natur», Laura i »De nygifta», Antoinette i
»Klädeshandlaren och hans måg», Lelia i »Sullivan»,
Karin Månsdotter i »En krona», Sally
i »Evas systrar», Mabel i »En arbetare», Agnes
i »Fruntimmersskolan», Fru Rey i »Två enkor»,
Caroline i »Marquis de Villemére», Stafva i
»Majorens döttrar», Fru Guerin i »Notarien
Guerin», Fru Lebrueil i »Markisinnan» m. fl.

Hennes konstnärsbegåfning, som hufvudsakligen
lämpade sig för det borgerliga dramat, utmärkte
sig för ädel och fin känsla, klar uppfattning,
samt för ett troget och natursannt återgifvande
af de karaktärer, hon under en mångårig konstnärsbana
haft på sin lott att tolka från skådebanan.

1895 afgick hon definitivt från scenen.
Gift (se föreg.).


Kirstenius, Petrus, läkare, filolog. Född d. 25
dec. 1577 i Breslau, där fadern, gift med Maria
Kirstein
, var handlande.

Med grundlig bildning,
särskildt i de klassiska språken, begaf sig K. för
vidare studier till Holland och Frankrike, där
han valde medicinen till sitt lefnadsyrke. För att
kunna läsa de gamla arabiska läkarnes, särskildt
Avicennas, skrifter, lärde han sig arabiskan
och fick härigenom tycke ej allenast
för detta tungomål utan för orientalisk litteratur
i allmänhet. Sedan han vid tjugufyra
års ålder vunnit den medicinska graden i Basel,
företog han en resa genom östra Europa inåt
Asien och återkom 1608 till Breslau, där han
genast förordnades till rektor vid gymnasiet samt
till inspektor för skolorna. På grund af sin
vacklande hälsa lämnade han likväl snart dessa
befattningar för att sysselsätta sig med läkareyrket
och sina österländska språkstudier. Sedermera
bosatt i Preussen, hade han den lyckan
att blifva känd af Axel Oxenstierna, som medtog
honom till Sverige 1636, och lät anställa
honom såsom extra ordinarie lifmedikus hos den
unga drottning Kristina. Följande året befordrades
K. till professor i praktisk medicin vid
universitetet i Uppsala, dock med förbindelse att,
när så erfordrades, tjänstgöra som drottningens
läkare, men dog redan d. 5 april 1640. Mera,
än som läkare, var K. känd och värderad för
sin ovanliga språkfärdighet. Han säges hafva
känt tjugusex olika språk och bland dem flera
österländska idiomer. Med undantag af ett par
mindre afhandlingar i medicin, omhandla hans
efterlämnade skrifter mest filologiska ämnen.
För att kunna trycka sina arbeten i Sverige, införskref
han arabiska typer, de första som funnits
i landet, och hvilka efter hans död inköptes
till Uppsala akademi.

Gift med Barbara
Schröter
.


Kiörboe, Carl Fredrik, militär, djurmålare.
Född d. 1 juni 1799 i Kristiansfeld
i Nord-Schleswig. Föräldrar:
handlanden Andreas Fredrik
Kiörboe
och Inga Maria Norling.

Efter föräldrarnas tidiga
frånfälle inkom K. till Sverige,
och fick hos sin morbroder, föreståndaren
för veterinärinrättningen
i Stockholm S. Ad. Norling, genomgå en
grundlig kurs i djuranatomien, hvilken blef honom
af oberäkneligt gagn, då han sedan ägnade sig åt
djurmåleriet. 1829 anställd som kornett
vid Jämtlands hästjägare-skvadron, befordrades
han 1833 till löjtnant vid den då frånskilda
hästjägare-kåren och erhöll 1837 titel och rang
af ryttmästare. Kort därefter begaf han sig till
Berlin, hvarifrån han, efter ett kort besök i
hemlandet ställde kosan till Paris, där han sedan
1840 hade sitt stadiga hemvist på en villa,
Montretout benämnd, i världsstadens närhet. Endast
för en kortare tid 1863 återsåg han Sverige.
Kriget 1870–71 och Paris’ belägring medförde
för den gamle konstnären svåra förhållanden,
i det hans villa förstördes, och hans konst icke
längre skaffade honom bröd. Han fann dock en
vänlig tillflyktsort hos en släkting i Dijon, och här
afled han d. 2 jan. 1876.

Redan under sin militärtid
i Jämtland fäste han allmänna uppmärksamheten
vid sin talang såsom djurtecknare genom en
samling litografierade hästporträtt från Strömsholm.
Efter sin bosättning i utlandet fick han till
lärare den holländske målaren Henning och framträdde
snart på konstutställningarna i Paris med
taflor, hvilka förskaffade honom namn som utmärkt
djurmålare. Hans konstnärsrykte var sedan
i ständigt stigande, så att han till slut åtnjöt
europeiskt anseende. Till bevis på, hur högt
hans konst skattades i hans nya hemland, Frankrike,
kan nämnas, att han redan 1854 af Napoleon
III erhöll det smickrande uppdraget att
måla dennes porträtt till häst. Inom sin genre
rörde han sig på ett mindre, tämligen begränsadt
område. Speciellt älskade han att på duken
framställa hästar, hundar och räfvar. I
synnerhet äro de senare mästerstycken och sannolikt
skall K. länge stå oöfverträffad i återgifvandet
af denna djurarts egendomliga naturvanor.
Både inom och utom Sverige vann hans stora
konstnärsskap behörigt erkännande: i utlandet
genom belöningsmedaljer, kallelsebref till åtskilliga
konstnärssamfund och franska hederslegionen;
i Sverige genom titeln af hofmålare och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0582.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free