Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Klemming, Gustaf Edvard - 2. Klemming, Anna - Klercker, Carl Nathanael af - Klick, Carl Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hedersdoktor. 1890 tog han afsked från öfverbibliotekariebefattningen
och afled ogift d. 31 aug.
1893 på Kesäter i Södermanland. På hans grafkulle
å Nya kyrkogården vid Stockholm restes
honom den 6 okt. 1895 en minnessten af »Pietas
amicorum.»
2. Klemming, Anna, operasångerska. Född i
Stockholm d. 6 febr. 1864; den
föreg. brorsdotter. Föräldrar:
Bleckslagaren Vilhelm Klemming
och Elisabet Burman.
Begåfvad med en utmärkt sångröst,
blef hon äfven i tillfälle att
åt densamma vinna en konstnärlig
utbildning. Elev 1882 af
Håkansson vid konservatoriet, fick hon senare
till lärare Arlberg. Redan 1886 konserterade
hon i Köpenhamn och debuterade året därpå
lyckligt såsom Matilda i »Vilhelm Tell» på
Operan i Stockholm och med ännu större framgång
såsom Julia i »Romeo och Julia». Hon
erhöll nu engagemang vid nämnda scen och användes
i en mängd olika uppgifter. Så uppträdde
hon såsom Agata i »Friskytten», Elsa i
»Lohengrin», Venus i »Tannhäuser», Anna i
»Don Juan», Valentine i »Hugenotterna», Regementets
dotter m. fl. Det var en repertoar, som
tvang henne till öfveransträngning, hvilket åter
hade till följd, att hon i förtid bortrycktes af
döden d. 8 aug. 1889. »Hon ägde väl ej snille,
men däremot en harmonisk förening af flera för
en operasångerska lyckliga egenskaper, yppig,
nordisk skönhet, osökt naturligt uttryck samt en
särdeles klangfull och jämn sopranstämma».
Klercker, Carl Nathanael af, krigare. Född
i Kågeröds prästgård i Skåne
d. 1 nov. 1734. Föräldrar:
kyrkoherden i nämnda församling
Peter Reinhold Klerck och
Anna Maria Grund.
Blifven student 1748, ämnade K. att liksom
fadern ingå i kyrkans tjänst,
men ändrade snart beslut och
valde i stället krigaryrket. 1751 inskrifven som
volontär vid fortifikationen, antogs han 1757
till konduktör därstädes och kommenderades
vid pommerska krigets utbrott s. å. till Tyskland,
där han inom kort utmärkte sig och 1759
antogs till stabsadjutant hos generallöjtnanten
grefve Ehrensvärd. 1761 utnämndes han till
löjtnant vid arméens flotta, bevistade med densamma
sjödrabbningarna i Frische Haff följande
året och befordrades efter hand till major och
öfverstelöjtnant samt upphöjdes 1780 i adligt
stånd med namnet af Klercker. Redan förut,
1776 hade han blifvit förordnad att biträda vid
den rekognosceringskår, som skulle undersöka
Finlands geografiska och topografiska beskaffenhet
och på grund däraf uppgöra en säker plan
till landets försvar. 1780 förordnades han till
ensam ledare af detta maktpåliggande arbete och
ägnade däråt den outtröttliga flit och omtanke,
att han 1805 kunde öfverlämna det stora verket
fullfärdigt. Sedan han deltagit i 1789 års sjökrig
och på ovanligt kort tid i Lovisa ombesörjt
flottans reparation efter sjöslaget vid Svensksund,
utnämndes han 1791 till kommendant på Sveaborgs
fästning med bibehållande af sitt befäl vid
rekognosceringsverket. Härmed fortfor han till
1795, då de båda tjänstebefattningarna fördelades
på två händer och K. bibehöll den senare med
fullmakt af generalmajor. Redan 1797 måste
han återtaga kommendantskapet, som han behöll
till 1801. Förordnad till generalbefälhafvare i
Finland under general-en-chef grefve Klingspors
frånvaro och utnämnd till generallöjtnant, ägde
han vid utbrottet af 1808 års krig att vidtaga
nödiga åtgärder för försvaret. Det var på denna
post K. lade i dagen den kraftiga beslutsamhet,
utomordentliga organisationsförmåga och det
patriotiska mod, som, därest han fått råda, måhända
skulle hafva bevarat Finland åt Sverige.
Underrättad genom en kurir från svenska ambassadören
i S:t Petersburg, att en rysk armékår ofördröjligen
skulle infalla i Finland, vidtog han
genast alla anstalter till landets försvar: han
sammandrog hären, anskaffade genom befolkningens
patriotism de oundgängligaste förråden
och uppgjorde den af alla sedan gillade operationsplanen
att försöka så länge som möjligt försvara
gränserna mot fienden, men, om detta ej
lyckades, sammanföra arméen vid Tavastehus och
där våga en hufvuddrabbning. Redan vore ock
alla förberedande åtgärder vidtagna för en sådan,
då fältmarskalken Klingspor anlände och själf
öfvertog befälet. Följden däraf är bekant: ett
nesligt återtåg, som oaktadt sina spridda glanspunkter
af öfvermänsklig tapperhet och en allt
uppoffrande fosterlandskärlek, slutade med Finlands
förlust. Först sedan allt var förloradt och
ingenting annat återstod, än att rädda spillrorna
af den förstörda arméen, utnämndes K. till generalbefälhafvare;
men utförde äfven detta uppdrag
med så mycken heder som möjligt. 1809, efter
regementsförändringen i Stockholm, entledigades
K., upphöjdes s. å. i friherrligt stånd och förordnades
till ordförande i krigshofrätten. Död
i Stockholm d. 18 april 1817.
Gift 1768 med
Lovisa Gustafva Paqualin.
Klick, Carl Henrik, militär, Anjalaman. Född
d. 28 sept. 1753, son af löjtnanten vid Nylands
infanteri Carl Gustaf Klick och friherrinnan
Maria Kristina Armfelt.
Tidigt anställd
vid det regemente, hans fader tillhört och
vid hvilket han var major, då kriget med
Ryssland utbröt 1788, förordnades han att tjänstgöra
som öfveradjutant hos sin svärfader, befälhafvande
generalen, friherre C. G. Armfelt. I
Anjalaförbundet intog han jämte Jägerhorn den
föga ärofulla platsen såsom sammansvärjningens
ledare, med bestämdt mål att skilja Finland från
Sverige och under ryskt beskydd göra det till
en själfständig stat med egen regent och styrelse.
Han var författaren af de förnämsta upprorsskrifterna:
Liikalanoten af d. 9 aug. 1788, Anjaladeklarationen
af d. 12 aug. och brefvet af d. 25
aug. Då de förrädiska planerna blifvit omintetgjorda,
och befallning ingått till general Meijerfelt
att fängsla och till Stockholm öfversända konspiratörerna,
flydde K. med sin vän, den beryktade
G. V. Ladau, förklädd till Ryssland, där han
köpte en egendom och tillbragte sina återstående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
