- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:593

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klingius, Zacharias - Klingspor - 1. Klingspor, Staffan - 2. Klingspor, Adolf Magnus - 3. Klingspor, Vilhelm Mauritz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utmärkte den teologiska lärdomen under denna
tid, fanns i framstående grad hos denne grundligt
bildade man, hvarom hans uppförande under rättegången
mot den för synkretism anklagade Åbobiskopen
Terserus bland annat lämnar ett sorgligt
intyg. Han var därjämte af ett stolt och
öfvermodigt sinnelag, och ej sällan hård och
obillig mot andra.

Såsom författare har han
utgifvit flera predikningar och teologiska afhandlingar,
de senare nästan alla på latin.

Gift med Beata Otter.


Klingspor. En urgammal ridderlig ätt, härstammande
från Franken, och som därifrån uppgifves
hafva begifvit sig till Lifland. Den första af ätten,
som inkom till Sverige, var Johan von Klingspor,
hvilken 1563 hit medföljde drottning Katarina
Jagellonica såsom hennes page. Stamfader för
den svenska adliga ätten, af hvilken äfven en
gren blifvit friherrlig och greflig, blef den sistnämndes
sonson.


1. Klingspor, Staffan, krigare. Född på
Ekolsund i Uppland d. 26 aug.
1611. Föräldrar: öfverste-jägmästaren
Johan von Klingspor
och Margareta von Buddenbrock.

K. ingick tidigt i krigstjänst,
blef såsom ryttmästare
1633 naturaliserad svensk adelsman,
öfverstlöjtnant 1642, samt
slutligen öfverste i Smålands rytteri och generalmajor.
Död på Attarp i Jönköpings län d. 4
maj 1676.

Han var en käck krigare och
deltog med utmärkt tapperhet i trettioåriga
kriget samt Carl X:s polska och danska fälttåg.
Han erhöll af drottning Kristina betydliga förläningar,
bl. a. i Ingermanland och anhöll äfven
i en inlaga till drottningen om åtskilliga hemman
i Småland. Såsom skäl för sin begäran
anför han: »huruledes han sig en långligh tidh
uti krigsväsendet hafver bruka låtit och därutinnan
mycken vedervärdighet utstått och lidit, i
det han icke allenast af riksens fiender är illa
sargader och genomskjuten, utan ock sina medel
och välfärdh tillsatt; jämväl hafva ock tvenne
af hans bröder sigh therutinnan bruka låtit,
hvilka omsider blifvit af fienden slagne.»

Gift 1639 med Anna Sofia von Chemnitz.


2. Klingspor, Adolf Magnus, krigare. Född
i Stockholm d. 5 dec. 1647; den föreg. son.

K. hade erhållit en god uppfostran, dels i
hemmet, dels vid universitetet i Uppsala, när han
utnämndes till kornett vid Upplands kavalleri
1667. Sedan han 1675 befordrats till kapten
vid Österbottens regemente, var han första
gången i elden, då han beordrades att vid
Qvistrums bro försvara en där anlagd träskans
och sedan rifva bron för de påträngande danskarna.
Han deltog äfven därefter med utmärkelse
i danska kriget samt bevistade slagen vid
Lund, Landskrona och Kristianstad. Efter härunder
vunna befordringar var han 1679 öfverstelöjtnant
vid Maur. Wellingks regemente. Utnämnd
1694 till öfverstlöjtnant vid Nylands
och Tavastehus läns kavalleriregemente, tog han
snart afsked, men kvarstod i armén och förordnades
1697 till vice landshöfding i Helsingfors.
Vid början af Carl XII:s krig ingick
han åter i militärisk tjänstgöring och utnämndes
1700 till öfverste och chef för sitt gamla regemente,
Nylands kavalleri. Med detta kommenderad
till Lifland, bevistade han öfvergången och
segern vid Düna och skickades af Dahlberg att
borttaga ett ansenligt sachsiskt proviantförråd;
men blef svårt sårad och afled på tredje dagen
af sina blessyrer d. 14 juli 1701.

Han var
en rikt begåfvad personlighet, käck soldat och
grundligt lärd, hvarom hans efterlämnade handskrifter,
t. ex. hans omständliga dagbok, bära
vittnesbörd. Han har äfven lämnat prof af en
skaldegåfva, som med heder försvarar sin plats
bland den tidens dikter. Gift 1683 med Elisabet
Clerck
.


3. Klingspor, Vilhelm Mauritz, militär. Född
d. 7 dec. 1744 på Fluxerum
i Kalmar län; den föregåendes
sonsons son. Föräldrar:
presidenten friherre Kristian
Fredrik Klingspor
och Anna
Margareta Pauli
.

Denne man,
som outplånligt och så olyckligt
fäst sitt namn vid kanske
den sorgligaste tilldragelsen i Sveriges historia,
bestämdes tidigt af föräldrarna för den militära
banan. Vid tolf års ålder skrefs han såsom
lieutenant en second vid regementet Royal
Pologne i Frankrike. Efter att trots sin ungdom
ha såsom officer vid olika franska regementen
varit flera gånger i elden under sjuåriga kriget
(1756–63), återkom han sistnämnda år till fäderneslandet.
Här gick hans befordran med den
raskhet, att han redan 1779 var öfverste och
chef för Vesterbottens regemente. Utnämnd 1789
till generalmajor, blef han 1790 generallöjtnant.
Utrustad med vidsträckt myndighet såsom generalintendent
vid armén i Finland under kriget
1788–90, fyllde han väl denna post. Så var
det hans förtjänst, att man lyckades rädda arméns
förråd i Anjala, hvilka voro nära att falla i
fiendernas händer. K., som 1799 blifvit upphöjd
i grefligt stånd och 1800 till en af rikets
herrar, var sistnämnda år, under Gustaf IV
Adolfs resa till Petersburg, i egenskap af
konungens tjänstgörande generaladjutant, ledamot
af den tillförordnade regeringen, liksom han
ock innehade samma förtroendeuppdrag åren
1805 och 1806. Till general och general en
chef i Finland utnämndes han 1802. När det
för Sverige så olyckliga kriget mot Ryssland i
början af 1808 utbröt, lade Gustaf IV Adolf
ledningen af Finlands försvar i händerna på K.,
som ju kunde anses böra därvid först komma i
fråga såsom redan faktiskt varande öfverbefälhafvare
för försvarsstyrkan i Finland. Men oaktadt
han i yngre år lämnat ganska erkännansvärda
prof på tapperhet och krigarduglighet,
var han dock numera icke i besittning af några
framstående egenskaper, som kunnat göra honom
vuxen den honom anförtrodda ansvarsfulla posten,
helst det lefnadssätt, han sedan flera år
tillbaka fört, varit ägnadt att i förening med
tilltagande ålder förslappa hans både själs- och
kroppskrafter. Själf kände han också med sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0593.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free