- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:614

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kreuger, Nils Edvard - Kristina - Kristina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Södermalm i Stockholm, 1897; Tångkörare vid
halländska kusten
1898; På väg till spårvagnsstationen
1899; Fattigmans ko, Strandbete
och Marsafton 1900, m. fl. K., som är en
af deltagarna i Konstnärsförbundets utställningar,
var äfven representerad med flera dukar, såsom
I utmarken, Drifvande skyar och andra
på dettas högt prisade och beundrade utställning
i Köpenhamn 1903. En dansk konstkritiker
yttrar på tal om hans landskap bl. a.: »Kreuger
har i sina bästa taflor blåst nog lif in i landskapets
konst, och det blott därför, att han uppnått
det, hvarmed all konst egentligen först begynner,
det koncentrerade, det fasta, det klara.
Där han är bäst, äro hans färger så välsignadt
fria från sentimentalitetens pest, att de göra den
gamla jordytan ung igen.»

K. har äfven varit
verksam på den dekorativa konstens fält och
dessutom med framgång uppträdt i karrikatyren.

Gift 1886 med Berta Elisabet von Essen.


Kristina, Carl IX:s andra gemål. Född d.
12 april 1573. Föräldrar: hertig
Adolf af Holstein-Gottorp och
landtgrefvinnan Kristina af Hessen,
Filip den Ädelmodiges dotter,
som vid nitton års ålder var nära
att blifva Sveriges drottning genom
sin trolofning med Erik
XIV, hvilken trolofning dock
1564 bröts.

Efter tvenne års änklingsstånd
begynte hertig Carl tänka på nytt gifte. Hans
val föll på prinsessan Kristina af Holstein, en
kusin till hans första gemål, Maria af Pfalz.
Frieriet blef vid holsteinska hofvet väl upptaget.
I augusti 1592 kom furstinnan till Sverige och
d. 22 i samma månad firades bröllopet i Nyköping,
den dåvarande hertig Carls residensstad,
med stor högtidlighet. Kristina var då på sitt
tjugonde år och hade varit förlofvad med konung
Sigismund, medan denne var kvar i Sverige.
De hade, såsom den tiden brukades, växlat porträtt,
och fästmannen hade skickat sin trolofvade
dyrbara skänker, men sedan afbrutit frieriet. Hos
Kristina uppväckte detta löftesbrott ett agg mot
Sigismund, som anses icke hafva varit utan inflytande
på förhållandet mellan hertigen och
honom. Hon var ock af ett lynne, som kunde
komma ihåg en oförrätt, hvadan mellan henne
och den likasinnade hertigen icke sällan uppstodo
ganska allvarsamma tvister. Till sitt yttre
var hon storväxt och stark, med ett icke vackert,
men välbildadt ansikte. K., som 1607 samtidigt
med sin gemål kröntes i Uppsala domkyrka, hade
med honom sönerna Gustaf Adolf och Carl Filip
samt döttrarna Kristina, död i späd ålder, och
Maria Elisabet, gift med sin kusin, hertig Johan
af Östergötland. Efter Carl IX:s död d. 30 okt.
1611 och i synnerhet efter Gustaf Adolfs kärleksförhållande
till Ebba Brahe, öfverflyttade hon
hela sin ömhet på hertig Carl Filip, under hvars
minderårighet hon såsom hans förmyndare innehade
regentskapet i hans hertigdöme Södermanland,
Närke och Värmland. Sedan Carl Filip
aflidit 1622, förlorade hon lynne och krafter och
drog sig nästan helt och hållet från världen. De
sista åren tillbragte hon i tysthet på Nyköpings
slott, tillsammans med sin syster, prinsessan Agnes,
och Carl Filips dotter i hans hemliga äktenskap
med Elisabet Ribbing, den lilla Elisabet Gyllenhjelm,
hvars barnsliga lekar utgjorde farmoderns
ålderdomsglädje. Hon afled på Gripsholm
d. 8 dec. 1625 samt blef följande året begrafven
mellan sin make och son i Strängnäs
domkyrka.

De rikedomar, hon genom sin långt
drifna sparsamhet hopsamlat, tillföllo hennes son,
Gustaf II Adolf.


Kristina, drottning. Född i Stockholm d.
8 dec. 1626; dotter af konung
Gustaf II Adolf och hans gemål
Maria Eleonora af Brandenburg.

Vid sex års ålder
beröfvad sin far, skildes hon,
enligt de föreskrifter, Gustaf
Adolf gifvit vid sin afresa till
Tyskland, efter hans död från
sin svaga, underliga mor och anförtroddes åt sin
faster, pfalzgrefvinnan Katarina, Johan Kasimirs
gemål, för att uppfostras. Högsta ledningen af
hennes undervisning hade konungen öfverlämnat
åt Axel Oxenstierna och själf till hennes lärare
utsett Johannes Matthiæ, en lärd man med särdeles
milda tänkesätt och en ovanlig förmåga att
undervisa, – en förmåga, som i denna hans
lärarebefattning har så mycket rikare frukt, som
hans unga kungliga lärjunge ägde de yppersta
förståndsgåfvor och i följd häraf gjorde förundransvärdt
snabba framsteg. Vid tio års ålder
kunde hon redan någorlunda felfritt skrifva svenska,
tyska och latin och vid sexton skref och
talade hon dessa språk och läste Thukydides och
Polybios på grekiska. Tillika visade hon i råd
och regering mycken skarpsinnighet och öfvade
redan då genom sin personlighet stort inflytande
på sin omgifning.

Den 8 dec. 1644, då hon
fyllde aderton år, öfvertog hon själf regeringen
och lade genast de mest förvånande själsegenskaper
i dagen. Utan att förtröttas, sysselsatte
hon sig i oupphörlig kretsgång med de viktigaste
ämnen. Ena stunden deltog hon i rådets öfverläggningar
om rikets inre styrelse eller om härarnas
och underhandlingarnas ledning, andra
stunden gaf hon främmande sändebud företräde
och förvånade dem med sina träffande svar.
Dessemellan sysselsatte hon sig med vetenskapliga
studier, ingick med lärda än i de djupaste
undersökningar om filosofiska system, än om
läsarter och upplagor af de klassiska författarne.
På höjden af sitt rykte har hon af d. v. franska
ministern Chanut i Stockholm blifvit tecknad
sålunda: Längden var något under medelmåttan
och syntes ännu mindre, emedan hon blott begagnade
enkla sulor och ej, som den tidens fruntimmer,
höga klackar under skorna. Växten var
satt, ena axeln var något högre än den andra
hvilket fel dock hade genom klädseln lätt kunnat
döljas, om hon vårdat sig därom. Hår och ögonbryn
voro ljusa, pannan likväl behaglig. Hvarje
själens rörelse återspeglades genast i hennes
anlete, hvarför också detta var så föränderligt,
att högst få målare lyckades gifva en träffande
bild däraf.

Hennes umgängessätt var enkelt,
otvunget och lifligt. Högst en halftimme satt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0614.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free