Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Lewenhaupt, Gustaf Adolf - 2. Lewenhaupt, Gustaf Fredrik - 3. Lewenhaupt, Adam Ludvig - 4. Lewenhaupt, Charles Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
general öfver hela finska milisen. 1650 blef han
riksråd och krigsråd. 1652 sattes han till lagman
öfver Tiohärads lagsaga och blef slutligen 1655
fältmarskalk.
Den lysande bana, hvarunder han
på tretton år steg från kapten till fältmarskalk,
skapade han sig själf såsom en af Sveriges
tappraste krigare. I slaget vid Leipzig öfvertog
han, sedan de högre officerarna stupat, befälet
öfver det Torstenssonska regementet, men föll
själf, höljd af sår, och upptogs som nästan liflös
från valplatsen. I Carl X:s krig öfverraskade
och eröfrade han staden Dünaburg i Livland och
tog i Litauen fältherren Kemetenowsky och hans
trupper till fånga, upprättade såsom öfverbefälhafvare
i Finland det finska försvarsverket och
jagade ryssarne från Keksholm och Nyen m. m.
Han afled d. 29 nov. 1656 på Rautis gård i Finland.
Gift 1648 med grefvinnan Kristina
Katarina De la Gardie.
2. Lewenhaupt, Gustaf Fredrik, militär,
politiker. Född 1658; den föregåendes
brorson. Föräldrar: riksrådet
grefve Ludvig Weirich
Lewenhaupt o. grefvinnan Charlotta
Susanna Maria af Hohenlohe
Neuenstein.
Efter att ha
varit anställd i såväl fransk som
venetiansk krigstjänst, blef L.
1701 öfverste för Västgöta tre- och femmänningsregemente
till häst, avancerade 1710 till
generalmajor och tog 1717 afsked ur armén, men
hugnades 1719 med generallöjtnants värdighet.
L., hvilken med utmärkelse deltog i slagen vid
Helsingborg och Gadebusch, har dock förnämligast
gjort sig känd som en af sin tids mest
förfarna politiska intrigörer. Vid 1713–14 års
riksdag var han en af de mest framträdande förespråkarne
för planen att göra prinsessan Ulrika
Eleonora till regent och bringa kriget till slut
utan Carl XII:s samtycke. Hans inflytande å
bondeståndet i sådan riktning ansågs ock synnerligen
stort. Han blef sedermera under frihetstidens
första skede invecklad i den på Gyllenroths
angifvelse väckta rättegången mot Stobée
(se Gyllenroth) och blef ålagd att med värjemålsed
fria sig från anklagelsen att med mutor hafva
förledt vittnena. Han hade icke fullgjort denna,
då döden kom emellan d. 10 febr. 1723. L.
hade då ännu en anklagelse på sig, nämligen att
hafva underblåst rörelsen i bondeståndet för ökad
konungamakt.
Gift 1686 med sin kusin och svägerska,
grefvinnan Anna Katarina Lewenhaupt.
3. Lewenhaupt, Adam Ludvig, krigare. Född
1659 i svenska lägret utanför
Köpenhamn; den föreg. bror.
Då han i ungdomen förlorat sina
föräldrar, erhöll han i riksdrotset
grefve Per Brahe en öm vårdare,
som beredde honom icke allenast
en bildad, utan till och med en
lärd uppfostran. Denna meddelades
honom så väl i Uppsala som vid tyska universitet,
hvarefter han företog en vidsträckt resa, hvarifrån
han återkom till Sverige 1684. Här utsågs han
att åtfölja sin svåger, friherre Konrad Gyllenstierna,
på ambassaden till Ryssland och deltog
med utmärkelse i Österrikes fejder med turkarna i
Ungern. Han avancerade sedan till öfverste i holländsk
tjänst, hvarpå han återvände till Sverige,
där han 1689 gifte sig med sin kusin grefvinnan
Britta Dorotea Lewenhaupt, en dotter till fältmarskalken
grefve Carl Mauritz L. Hon skall
ha varit »ett ampert och intrigant fruntimmer,
ej så olik sin stammoder grefvinnan Ebba»,
hvilket bidrog att öka det retliga och ömtåliga
lynne samt det vankelmod i karaktären, hvarför
han beskylldes och som gjorde, att han, trots sina
stora förtjänster, icke alltid fullkomligt ägde
Carl XII:s förtroende. Emellertid utnämndes L.
1700 till öfverste för ett regemente, som han själf
skulle bilda och hvilket af honom öfverfördes till
Estland. 1704 gjorde han, då generalmajor, ett
ströftåg till Litauen, besegrade de öfverlägsna
ryssarne vid Jakobstadt och vann 1705 med 6,500
svenskar den vackra segern öfver 20,000 ryssar
vid Gemauerthof. Efter slaget befordrade Carl
XII honom till generallöjtnant och lät slå en
skådepenning öfver hans seger. 1708 erhöll L.
Carls befallning att tåga från Riga, dit han, som
1706 blifvit general af infanteriet och ståthållare,
dragit sig undan för tsar Peter, och med 11,000
man stöta tillsammans med konungen i Ukraine.
Det var under detta tåg, som han nödgades
leverera bataljen vid Liesna, hvilken väl för svenskarna
var en seger, men till sina följder blef
ett nederlag, då L. måste kvarlämna nästan
allt bagage och däribland den proviant, som var
ämnad för hufvudhären. I slaget vid Pultava
erhöll han det bedröfliga uppdraget att skydda
återstoden af svenska arméen samt blef med
denna tagen och bortförd i fångenskap till
Moskva. Här sysselsatte han sig med att sammanskrifva
sin lefnadshistoria, som 1757 utgafs
af hans måg, öfverstelöjtnant Boye, och öfversätta
en andaktsbok »Evangelii sedolära», tryckt
i Stockholm 1720. En gång var han nära att
bli utväxlad och hade för detta ändamål blifvit
förd till Petersburg, då tsaren ändrade sig och
lösgaf en grefve Stromberg, hvarefter L. återfördes
till Moskva, där han afgick med döden
d. 12 febr. 1719.
Bland Carl XII:s generaler
var L. tvifvelsutan en af de utmärktaste. Han
hade lärt sin krigskonst i den oraniska skolan
och stödde den på försiktighet och beräkning
mer än på ett öfverlägset mod. Det är för öfrigt
anmärkningsvärdt, att han, som utan egentlig
böjelse ägnat sig åt krigsståndet – han kallades
vanligtvis af Carl XII för den latinska öfversten –,
likväl i utöfningen öfverträffade de flesta andra,
som valt det af förkärlek för yrket. Han var
ock en man af moraliskt mod, som aldrig af undseende
för öfverordnade stack under stol med sin
uppfattning om, hvad fäderneslandets väl kräfde.
4. Lewenhaupt, Charles Emil, krigare. Född
i Stockholm d. 28 mars 1691;
den föreg. kusins son. Föräldrar:
generallöjtnanten grefve Carl
Gustaf Lewenhaupt och grefvinnan
Amalia Vilhelmina von
Königsmarck.
Efter tidigt afbruten
uppfostran ingick L. sexton
år gammal i holländsk tjänst, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
