Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Liljencrantz, Johan - Liljensparre, Nils Henrik Aschan - Liljewalch, Carl Fredrik - Lille, Axel Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invaldes L. af Stockholms stad 1866 i Andra kammaren,
som 1868–69 insatte honom i konstitutionsutskottet.
Han intog äfven nu plats inom
den liberala fraktionen och ådrog sig särskild
uppmärksamhet genom sitt oppositionella uppträdande
mot grefve Manderström vid 1868 års
riksdag, bakom hvilket man ville spåra rent personliga
bevekelsegrunder. I besittning af många
af de gåfvor, som äro förutsättningar för att
spela en politisk roll, hade L. nog med tiden
kommit att spela en framstående sådan, om ej
hans krafter bräckts af sjuklighet, som redan d.
12 febr. 1870 lade honom i grafven.
Gift 1863 med grefvinnan Lovisa Ulrika Bonde.
Liljensparre, Nils Henrik Aschan, polismästare.
Född i Norrköping d. 22 juli
1738. Föräldrar: teologie doktorn,
kyrkoherden i Tyska församlingen
i Norrköping Henrik
Jakob Sivers och Anna Maria
Aschanius.
Efter ett års vistelse
i Uppsala, där han i synnerhet
vinnlade sig om lagfarenhet
och historia, begaf han sig 1755 till Tyskland
för att fortsätta sina studier vid därvarande universitet
och återkom till Uppsala 1757.
Sedan han därstädes 1761 aflagt juridisk examen,
ingick han följande året i Svea hofrätt, utnämndes
1765 till notarie i slottskansliet, erhöll
sju år därefter sekreterarefullmakt och blef
ordin. sekreterare i slottskansliet 1781. Af Gustaf
III 1776 utnämnd till polismästare i Stockholm,
förvaltade han detta ämbete till konungens stora
belåtenhet och har på grund af sin ovanliga
kännedom om hufvudstadsförhållandena och sitt
sätt att få reda på dem, blifvit jämförd med
Napoleon I:s beryktade polisminister samt icke
utan skäl kallad Sveriges Fouché. Ett servilt
redskap i konungens händer, som icke tvekade
lämna sitt biträde till rent olagliga åtgärder,
blef han ock af denne rikligen belönad. 1784
erhöll han lagmanstitel och adlades 1786 under
namnet Liljensparre. Efter konungens mord
efterspanade han ifrigt gärningsmännen och lyckades
i detta sitt förehafvande. Måhända skulle
han ock kommit på spåren de hemliga anläggningarna
till dådet, om han ej märkt den nya
styrelsens likgiltighet, om ej ovillighet, i detta
afseende och då, undfallande som alltid för makten,
böjt undan. Han visade sig nu i stället fientlig
mot Gustaf III:s förtrogne, särskildt Armfelt,
som då var öfverståthållare. Denne ville inskränka
L:s själftagna myndighet och ogillade
hans spioneringssystem. L. sökte då göra Armfelt
misstänkt hos hertig Karl. Själf blef han
d. 16 juli 1792 utnämnd till underståthållare,
men fick afsked redan 1793 och skickades till
Pommern, då den nya regeringen skyndade sig
att aflägsna den mördade konungens vänner. Han
blef likväl, sedan Gustaf Adolf själf intagit tronen,
delaktig af det allmänna försonlighetssystemet,
i det han hemkallades och utnämndes 1799
till kronofullmäktig i generaltulldirektionen och
1803 i generaltullarrendesocieteten.
Död i Stockholm d. 5 jan. 1814.
L:s befattning såsom
polismästare ådrog honom nödvändigtvis
många ovänner, helst han af blind lydnad mot
Gustaf III åtog sig många obehagliga uppdrag.
Han erkännes dock som Sveriges utmärktaste
polisman och var egentligen den, som lade grunden
till hufvudstadens sedermera ordnade polisväsen.
Gift 1: 1766 med Hedvig Kristina
Reutersvärd och 2: 1802 med Katarina Charlotta
Sjöstéen.
Liljewalch, Carl Fredrik affärsman, industriidkare.
Född d. 10 juli 1796 i
Lund. Föräldrar: handlanden Samuel
Liljewalch och Sofia Maria
Sylvan.
L. ägnade sig tidigt
åt faderns yrke och kom vid
sexton års ålder till Stockholm,
där han först blef kontorist i en
speceriaffär. Efter några år upprättade
han en sådan för egen räkning och fortfor
därmed till något efter 1826, då han förändrade
affären till en träförädlingsindustri. Under
de svåra missväxter, som i slutet af 1820- och
början af 1830-talen hemsökte Norrland, uppträdde
L. som dessa orters räddare och välgörare.
Genomträngd af öfvertygelsen, att kommunen lika
litet som den enskilde bör lefva på nådegåfvor,
så länge man själf kan arbeta, upprättade han
med ett förlagslån af staten en mängd industrella
anläggningar för tillgodogörandet af dessa trakters
naturprodukter och beredande af arbetsförtjänst
åt den nödlidande befolkningen. Genom
hans nitiska bemödanden anordnades skeppsvarf,
salpetertillverkning, beredning af pottaska, kimrök,
terpentin, m. fl. binäringar, hvilka visserligen
kostade L. hans enskilda förmögenhet, men
uppfyllde det med dem åsyftade ändamålet att
förskaffa utkomst åt en fattig landsortsbefolkning.
När i början af Oscar I:s regering kriget mellan
England och Kina öppnat några af det senare
rikets hamnar för den europeiska handeln, afreste
L. såsom befullmäktigadt svenskt ombud
till Kanton och afslöt där i mars 1847 ett fördrag,
som satte Sverige i lika rätt med andra
nationer att draga fördel af de nya handelsvägarna.
Återkommen till Sverige afgaf han en
sakrik berättelse: Chinas handel, industri och
statsförfattning, hvilket arbete vittnar lika fördelaktigt
om författarens osparda nit i sitt diplomatiska
uppdrag som om hans öppna blick för
allt, som kunde vara af gagn för den svenska
handeln i Kina. Hans sista patriotiska värf var
som disponent för myrodlingarna på Gotland och
i sammanhang därmed hans försök att medelst
hvitbetodling åstadkomma sockertillverkning af
en inhemsk råvara.
Efter flera års vistelse på
Gotland återflyttade han 1864 till Stockholm och
dog där d. 24 juni 1870.
Gift 1824 med
Margareta de la Rose.
Lille, Axel Johan, publicist, finsk politiker.
Född i Helsingfors d. 28 mars
1848. Föräldrar: professoren
Bengt Olof Lille och Ida Gustava
Wænerberg.
Student i
Helsingfors 1866, blef L. därstädes
fil. magister 1873 och juris
kandidat 1879. Genom sitt varma,
lifliga temperament och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
