- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:59

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lilliehöök, Johan Nilsson - 3. Lilliehöök, Anders Johansson - 4. Lilliehöök, Carl Bertil

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

krigshären. Föga mer än ett halft år därefter, d.
23 okt. 1642, stod det andra stora slaget vid
Leipzig, där L. jämte andra anförde svenskarnas
center. Under bemödandet att understödja
general Wittenbergs anfall på de kejserliga
och taga fienden i flanken, träffades han af
en kula, som sträckte honom till marken. Så
fort den hetaste striden var öfver, skyndade
pfalzgrefven Carl Gustaf att uppsöka den döende
krigaren och yttrade: »Vi ha segrat, Lilliehöök,
och det genom dig!» – »Då dör jag nöjd,»
hviskade L. med matt stämma, »Gud välsigne
er och», tillade han, »mitt fädernesland genom
er!»

L. var gift trenne gånger, 1: 1628 med
Kristina Hästehufvud, 2: 1632 med Ingeborg
Bååt
och 3: 1638 med Kristina Ulfsparre.


3. Lilliehöök, Anders Johansson, ämbetsman.
Född i Riga d. 19 dec. 1635; den föreg. son.

Blott några dagar gammal, då han förlorade sin
mor, uppfostrades L. under faderns frånvaro i kriget
hos en anförvant och skickades vid åtta års ålder
till Uppsala, hvarifrån han 1655 företog en resa
till åtskilliga stater på kontinenten. 1651 hade han
jämte syskonen upphöjts i friherrligt stånd. Efter
hemkomsten anställdes han som kammarherre hos
Carl X och befordrades året efter konungens död
till kansliråd, hvilken utnämning dock kort därpå
förändrades så, att L. 1661 blef landsdomare i
Skåne och assistensråd vid generalguvernementet
därstädes. 1663 erhöll han fullmakt som president
i k. regeringen och hofrätten i Pommern,
hvilket ämbete han ej heller tillträdde, utan förordnades
i stället 1664 till landshöfding i Östergötland.
1666 skickades han som svenskt sändebud
till Polen, där han med afbrott vistades till
1680. Under de sex sista åren af sitt uppehåll
i Polen skulle L., på den ödesdigra tid, då Sverige
som Frankrikes bundsförvant kämpade en ojämn
strid mot halfva Europa, söka skaffa fäderneslandet
Polens och dess konungs hjälp mot brandenburgske
kurfursten. L. lyckades med stor
diplomatisk skicklighet göra detta och i aug.
1677 undertecknades en förbundstraktat mellan
polska konungen personligen och L. som Carl
XI:s befullmäktigade sändebud.

L. hade gjort
sig känd för att ej väga orden, och denna utan
tvifvel skadliga vana hos en diplomat åstadkom
på sin tid stort buller i den ministeriella världen.
1677 hade kurfursten af Brandenburg vid ett
samtal med polska ministern Gursinski yttrat,
att L. för sitt oblyga tal vore förtjänt af stryk,
mer än att behandlas såsom minister. Den svenske
envoyén klagade häröfver hos polske konungen
och afslöt sitt anförande med att, om kurfursten
ämnade sätta sin hotelse i verket, skulle L.
nyttja repressalier. En så ovanlig djärfhet väckte
stor sensation i kabinetterna och föranledde en
vidlyftig skriftväxling, däri Carl XI i sina svar
till kurfursten på det hela gillade sin ministers
uppförande. Mindre lyckligt höll det på att gå
för L. vid 1682 års riksdag, då han sagt, att »de
regler efter hvilka likvidationsverket förrättades
borde föreläggas ständerna, ty eljest voro de icke
lag». Denna »otidiga fritalighet» hade till följd,
att konungen uppträdde på riddarhuset och i
skarpa ordalag frågade »om Anders Lilliehöök
eller någon annan vore befogad att bestämma,
huru lag skall i riket stiftas, och huru adeln
ansåg det tal, L. så förmätet och utan uppdrag
fört?» De förskräckta riddarhusledamöterna svarade,
att »ståndet alldeles ogillade och förkastade
samma tal, och att L. förverkat lifvet, om han
ej af konungens nåd finge pardon». L. sökte
och erhöll förlåtelse och utnämndes till president
i Wismarska tribunalet. Han afled emellertid
icke långt därefter d. 17 nov. 1685 och afslöt
såsom barnlös friherrliga ätten Lilliehöök.

Gift 1: 1660 med friherrinnan Märta Horn och
2: 1670 med friherrinnan Maria Elisabet Bååt,
dotter af riksskattmästaren Seved Bååt.


4. Lilliehöök, Carl Bertil, sjömilitär. Född
på Sällerhög i Älfsborgs län d.
7 nov. 1809. Föräldrar: kaptenen
Anders Johan Lilliehöök och
Charlotta Lovisa Stuart.

Vid ännu ej fyllda fjorton år konstituerad
till sergeant vid Göteborgs
eskader af arméens flotta, genomgick
han krigsakademien på Karlberg
och utnämndes till sekundlöjtnant vid flottan
1828. Året därpå ingick han såsom permitterad
i nordamerikanska handelsmarinen och seglade under
fem år i en mängd olika farvatten. Återkommen
till Sverige, genomgick L. 1835–38
artilleriläroverket å Marieberg och erhöll sistnämnda
år i uppdrag att åtfölja en fransk vetenskaplig
expedition till norra Skandinavien och
Spetsbergen. 1839 anställdes han såsom lärare
i fysik vid Marieberg, med hvilken befattning
han fortfor till 1846. Under tiden
befordrad till premierlöjtnant 1841, tjänstgjorde
han vid åtskilliga öfningsexpeditioner till Östersjön
och Nordsjön, hvarjämte han dels utlade och
uppmätte triangelnät öfver mellersta och sydvästra
delen af sjön Vänern 1844, dels biträdde
vid uppsökande af tjänliga punkter för triangelnät
mellan Bottniska viken och Ishafvet 1845.
Deltog 1846–47 i fregatten Eugenies expeditioner
till Östersjön, Nordsjön och Medelhafvet,
befordrades det sistnämnda året till kaptenlöjtnant
och utnämndes 1849 till tygmästare vid
Karlskrona station samt 1852 till kapten och
förordnades att vara ledamot i förvaltningen
af sjöärendena. Under det han vidare inom
flottan fortgick till kommendörkapten 1856 och
kommendör 1863, ledde han såsom chef åtskilliga
sjöexpeditioner samt deltog såsom ledamot i en
mängd kommittéer, bland hvilka må nämnas
kommittén för afgifvande af utlåtande i vissa
frågor rörande sjökadetters bildning 1853, kommittén
för ordnandet af den militära hälsovården
1858, för bestämmandet af bestyckningen å fästningsverken
i Karlskrona 1861, för sjöförsvarets
ordnande s. å., for afgifvande af utlåtande om
lämpligaste sjökrigsmateriel 1863, för sammanförande
af resultaten af skjutförsök mot pansarplåt
s. å., m. fl. Redan 1855 förordnad att
förestå lotsdirektörsämbetet, utnämndes han till
dess ordinarie innehafvare 1864 och tjänstgjorde
som sådan till 1875. Linder riksdagarna 1853–54
var L. ledamot dels i konstitutions- och
dels i statsutskottet samt ledamot af sistnämnda
utskott vid riksdagen 1856–58. Ledamot af
Örlogsmannasällskapet i Karlskrona 1838 och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free