- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:68

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindblad, Johan Kristofer - 1. Lindblad, Otto Jonas - 2. Lindblad, Johan Michael - Lindblom, Jakob Axelsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom förfördelade, vädjade med framgång till
offentlig examen, bl. a. sedermera statsministern
O. R. Themptander (se nedan).

Gift 1838
med Charlotta Vilhelmina Heinrich.


1. Lindblad, Otto Jonas, tonsättare. Född i
Karlstorp i Småland d. 31 mars
1809. Föräldrar: komministern
Carl Lindblad och Helena Maria
Chrysander
.

Föräldrahemmet var torftigt, så att fadern
mer än en gång måste med sin
violin invagga barnen till sömn,
då den mer än tarfliga kvällsvarden
icke räckte till att mätta de små. Utan
tvifvel hade denna omständighet sin andel i
den kärlek till musik, som röjdes hos alla barnen,
men i synnerhet nådde sin utveckling hos
den äldste Otto L. I Lund, där han 1829 inskrefs
som student, beredde han sig för den
filosofiska graden och hade redan aflagt den förberedande
s. k. filologiska examen, då han angreps
af smittkopporna så svårt, att han af dem bar
märken för hela lifstiden. Under det långa tillfrisknandet
sysselsatte han sig nästan ensamt med
musik, och under dessa öfningar vaknade så småningom
hos honom själfmedvetandet om hans
kallelse för tonkonstens skapelser. Återställd till
hälsan, absolverade han filosofie kandidatexamen
1837 och promoverades till filosofie doktor 1844,
hvarefter han för alltid ägnade sig åt musiken.
I och med grundläggandet af Lunds akademiska
sångförening 1838 gjorde sig L. allmännare bemärkt
som kompositör. Han hade aldrig något
arvode för sin verksamhet för studentsången.
Men han skaffade sig inkomster genom att med
sina sångare gifva musikaliska soaréer, och med
en sångkvartett gjorde han konsertresor i åtskilliga
landsortsstäder. På de skandinaviska
studentmötena visade Lunds studenter, att de
hade den yppersta kören i norden. Han mästerliga
kvartetter och körer för mansröster, såsom:
Sätt maskinen i gång; Ur svenska hjärtans
djup; Jag vet ett land; Orpheus sjöng;
Vintern rasat ut; Hör jag forsens vilda fall

hafva sjungits i hela Skandinavien. Likaså hafva
flera af hans solosånger, såsom Trollhättan, Kung
Erik och lifdrabanten, Till skogs en liten fågel
flög
, m. fl., vunnit stort och välförtjänt bifall.

Inom samhället kom han ej längre än 1847 till
klockare i Melby församling i Skåne, och de utmärkelser,
som träffade denne utmärkte skapare
af så många hänförande melodier, inskränkte sig
till hans inkallande i Musikaliska akademien 1857
och till ledamotskapet af några sångföreningar i
riket. Död i Lund d. 26 jan. 1864.

»L. är
såsom tonsättare den mest typiske representanten
för den svenska kvartettsången öfver hufvud och
särskildt studentsången, med dess sinne för nordisk
natur och folkton, dess svärmeri för frihet
och fosterland, dess raska lefnadsglädje och dess
erotiska serenadromantik.» Så godt som uteslutande
autodidakt, har L. af endast kvartetter
komponerat omkring sjuttio stycken.

Gift med
Emma Andersson, som af 1874 års riksdag
erhöll pension.


2. Lindblad, Johan Michael, teol. författare.
Född i Karlstorps prästgård af
Växiö stift d. 15 maj 1817; den
föregåendes bror.

Vid afgången
från Växiö läroverk till
Lunds universitet 1836 erhöll L.
af Tegnérs hand ett dubbelpris för
ett episkt skaldestycke »Balders
död», hvilket pris af Tegnér beledsagades
med en vänlig recension. Efter fullbordade
prästerliga studier, hvilka endast kunde
fortsättas därigenom, att L. ägnade en god del
af sin tid åt andras undervisning, tvungo honom
hans bristande tillgångar jämte den åldrige faderns
längtan att få honom till sin medhjälpare i ämbetet
att försaka den erbjudna kallelsen att ingå
såsom docent i teologiska fakulteten. Prästvigd
1840, tjänstgjorde han i Växiö stift till 1847
och uppträdde därunder flera gånger i förening
med Wieselgren såsom talare vid södra Sveriges
nykterhetsmöten. Sistnämnda år förflyttad till
tjänstgöring inom Adolf Fredriks församling i
hufvudstaden, deltog han såsom stiftare i grundläggningen
af diakonissanstalten. L. kallades
1848 till kyrkoherde i Öfveds patronella pastorat
af Lunds stift. Kontraktsprost i Färs härad 1872.
Död i Hörby d. 14 dec. 1893.

De flesta af
hans utgifna skrifter äro författade i samma
herdatjäll (Öfved), där Assar Lindeblad skref sin
»Missionär». De äro bl. a.: Predikningar öfver
kyrkoårets samteliga evangelier
1849–50; Passionsbetraktelser
1851; Evangelisk kalender,
fjorton årgångar
, 1854–67; Söndagen, tidning
för det christliga hemmet
, fyra årgångar, 1855–56
och 1866–67; Hemmets altare 1856;
Kärlekens Lif 1860; Minnen från Schweiz
1861; På vägen 1861; Vårblommor från Rhen
och Paris
1867; flera läroböcker. Dessutom
strödda tal, verser, uppsatser i tidskrifter och
en mängd öfversättningar.

Gift 1850 med
Gustafva Petronella Nyberg.


Lindblom, Jakob Axelson, ärkebiskop. Född
i Skeda socken i Östergötland
d. 27 juli 1746. Föräldrar: då
varande regementspastorn, sedermera
prosten och kyrkoherden i
Odensvi, Axel Johan Lindblom
och Regina Margareta Pallavicini,
af italiensk härkomst.

Efter enskild undervisning i hemmet,
fortsatt vid Linköpings läroverk, afgick L.
1763 till Uppsala, där han erhöll magistergraden
1770. Sedan han ett år varit anställd som e. o.
amanuens vid akademiska biblioteket, förordnades
han 1773 till ordinarie amanuens och docent i
romerska litteraturen samt blef e. o. vice bibliotekarie
1776. E. o. professor 1779 och 1781
utnämnd till skytteansk professor, ådrog han sig,
genom sitt angenäma väsen och dessutom känd
som lycklig prosaförfattare, Gustaf III:s uppmärksamhet,
så att han 1786 utnämndes till biskop i Linköping.
Ytterligare hugnad med teologie doktorsvärdigheten
1793, kallades han 1805 till ärkebiskop
och prokansler för Uppsala universitet,
blef fyra år senare en af Svenska akademiens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free