- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:99

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Lundblad, Jonas - 2. Lundblad, Johan Fredrik af - Lundeberg, Christian - Lundegård, Axel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Svenska akademien och hvilket äfven utdelades 44
gånger 1789–1833.

Gift 1790 med Margareta Beata Sjöberg.


2. Lundblad, Johan Fredrik af, ämbetsman,
historieförfattare. Född d. 8 april 1791; den föreg.
son.

Han erhöll af fadern grundlig undervisning
i latin och vann vid tjugu års ålder lagerkransen,
hvarefter han ingick i konungens kansli. Sedan
L. gjort vidsträckta resor genom flere af Europas
länder, anställdes han 1818 som postagent i
Stralsund och utnämndes s. å. äfven till svensk konsul
för Neu- och Vorpommern. 1820 erhöll han fullmakt
såsom förste expeditionssekreterare och upphöjdes
till belöning för ett par traktater, som han afslutat
med preussiska regeringen, 1821 i adligt stånd med
namnet af Lundblad samt blef 1823 generalkonsul
i svenska Pommern och Mecklenburg. Han blef också
postkommissarie i Greifswald. Genom spekulationer
råkade han i ekonomiskt obestånd och nödgades, då en
betydlig balans uppdagades i postkassan, 1833 rymma ur
landet, sedan han först blifvit afskedad. L. uppehöll
sig sedan mest i Paris och afled i Strassburg d. 5
april 1854.

L. var en både flitig och begåfvad
skriftställare, särdeles på det historiska området
och har efterlämnat Svensk Plutarch 1823–31, Konung
Carl X Gustafs historia
1825–29 samt Konung Carl
XII:s historia
1835–39. Åtminstone tros L. varit
den ursprunglige förf. till det sista arbetet, som
utgafs i hans ena broders namn. I dessa verk hade
dock en svåger till L., professor B. M. Bolméer i
Lund, väsentlig andel. I Paris utgaf L. 1839–41
bearbetningar och öfversättningar på franska af
historiska arbeten.

Led. af krigsvetenskaps-akad.

Gift 1819 med Carolina Filippina von Norrman.


Lundeberg, Christian, bruksidkare, politiker.
Född å Forsbacka bruk i Gästrikland d. 14 juli
1842. Föräldrar: bruksägaren Johan Ulrik August
Lundeberg
o. Maria Benjamina Echman.

Efter afslutade studier ägnade sig L. att börja med
åt den militära banan och blef 1861
underlöjtnant vid Dalregementet, där han 1865
avancerade till löjtnant. Under tiden hade han
1863–65 genomgått Ultuna landtbruksinstitut och var
1865–71 förvaltare vid Oslättfors bruk, tillhörigt
hans fader. 1872 öfvertog han disponentbefattningen
vid Forsbacka bruk och lämnade två år senare
krigstjänsten.

L. kom snart att mycket tagas
i anspråk för allmänna värf, har från 1881 (med
undantag af 1887) tillhört Gäfleborgs läns landsting
(från 1893 som ordf.) och från 1881 samma läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott (från 1893
som vice ordf.). 1885 invaldes han i Första kammaren,
där han vid denna brytningstid mellan frihandel och
protektionism afgjordt anslöt sig till den senare
riktningen. Tack vare sitt klara praktiska förstånd
och sin okufliga energi gjorde sig ock L., trots
bristen på mera ingående politiska studier, snart
så gällande, att han redan 1888 invaldes i såväl
statsutskottet som protektionisternas förtroenderåd
och sedermera
nästan oafbrutet haft plats i båda. Det dröjde ock
ej länge, innan han ansågs som den synlige ledarens,
hr Reutersvärds, högra hand inom den högkonservativa
fraktionen och valdes 1895 till ledamot af hemliga
utskottet samt 1896 till statsutskottets ordförande,
– tecken på den inflytelserika ställning L., redan
vid denna tid hunnit intaga. Känslan af ansvar har
dock hos L. liksom mången annan visat sig mäktig
att moderera hållningen, och 1900 uttalade han
sig för jämkningar i den kommunala samt 1902 i den
politiska rösträtten, som hans parti nog några få
år förut skulle funnit oantagliga. I en fråga har
dock L. kvarstått å yttersta högern, nämnligen
den unionella, i det att han ifrigt motsatt sig
hvarje tillmötesgående af norska önskningsmål
i fråga om konsulatväsendets ordnande. Han var
ock hufvudtalaren vid Första kammarens angrepp
å utrikesministern Lagerheim vid 1903 och 1904
års riksdagar med anledning af de påbörjade
underhandlingarna med norska regeringen i fråga
om anordnande af skilda konsulatväsen för Sverige
och Norge med bibehållen gemensam diplomati.

Ordförandeplatsen i statsutskottet beklädde
L. 1896–1903 vid alla riksdagar utom 1901, då
han var ordförande i försvarsutskottet. Å båda
dessa poster anses han ådagalagt ganska betydande
förmåga att ur från början stridiga meningar jämka
fram praktiska resultat. Han har äfven tagits i
anspråk för flera kommittéer, bl. a. för ordnande
af Sveriges fasta försvar 1897–98.

Gift 1865 med
Anna Charlotta Josefina Elfbrinck.


Lundegård, Axel, författare. Född i Västra Sallerups
förs. af Malmöhus län d. 17 dec. 1861. Föräldrar:
kyrkoherden Jöns Christian Evald Åkeson-Lundegård och
Ida Bernhardina Ingeborg Hallberg.

Student i Lund 1881, debuterade
L. 1885 med en samling novelletter I gryningen
samt utgaf s. å. tillsammans med Ernst Ahlgren
(Victoria Benedictsson se I: 68,) skådespelet Final,
som 1888 uppfördes på Dramatiska teatern. Under de
närmast följande åren skrefvo L. och nyss nämnda
författarinna tillsammans romanen Modern 1888,
och skådespelet Den bergtagna, en kärlekens tragedi
1890. S. å. utgaf L. Victoria Benedictsson, en själfbiografi
efter den aflidnas efterlämnade bref och
anteckningar. L. har vidare utgifvit Röde prinsen,
ett ungdomslif i stämningar
1889, La mouche, en roman
från ett dödsläger
(med motiv från Heines lif) 1891,
Titania, en kärlekssaga 1892, med hvilket poesirika
och fulländadt skrifna arbete L. först riktigt
slog igenom, Prometheus, en konstnärssaga 1893,
Stormfågeln, en historisk silhuett med bakgrund och
ram
1893, Faster Ulla och hennes brorsdöttrar 1894,
Fru Hedvigs dagbok 1895, Tannhäuser, en modern legend
1895, Dikter 1896, Struensee, en människoskildring
ur historien i tre romaner
1898–1900, Asra, en
nutidsidyll
1898, Sturz 1900, Elsa Finne 1902,
Känslans rätt 1902.

1896–97 redigerade L. först
i Göteborg,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free