Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lundh, Henrik Teodor - Lundin, Claës Johan - Lundin, Hulda Sofia - Lundius, Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
museum, med dess samlingar, kallades 1840 af Fria
konsternas akademi till dess agré och lämnade 1843
Sverige för att fullfölja sina studier i Paris. Här
uppehöll han sig i fem år och hade ämnat utsträcka sin
vistelse där ännu längre, när februarirevolutionen
1848 manade honom liksom så mången annan att söka
en säkrare vistelseort. Han återvände då till
fäderneslandet, där han 1851–58 tjänstgjorde vid
museet, bland annat någon tid såsom t. f. kamrerare.
Hans mest bekanta taflor, de flesta målade under hans
studieår, äro: Iris besöker sömnens gud, Hercules’
himmelsfärd, Eva vid Abels död, Rebecka vid brunnen,
Gustaf II Adolfs landstigning i Tyskland, Gustaf II
Adolfs intåg i Augsburg, Gustaf Adolf före slaget
vid Breitenfeld, Carl XIV Johan i Gustavianska
grafkoret, m. fl. I Paris slog sig L. på genre- och
djurmålning och uppvisade 1850 på konstakademiens
i Stockholm utställning Dalgossen, Blomsterflicka
i Paris, Liggande ko, Döda fåglar, m. m. Särskildt
ägnade han sig åt framställning af fåglar, som äro
naturtroget och ytterst sorgfälligt återgifna. Han
försökte sig äfven som målaremästare, fotograf och
fotolitograf.
Död i Stockholm d. 25 mars 1896.
Gift 1856 med Anna Sofia Charlotta Ekman.
Lundin, Claës Johan, skriftställare. Född i
Stockholm d. 12 nov. 1825. Föräldrar:
skräddaremästaren Johan Olof Lundin och Katarina
Mellström.
I Uppsala, där L. blef student 1844,
aflade han 1847 kameralexamen, hvarefter
han ingick som e. o. tjänsteman i riksbanken
och åtskilliga ämbetsverk. Efter några års arbete
i statens tjänst begaf han sig 1854 till Hamburg
för att studera handelsvetenskap och ingick 1856 i
handelsfirman C. O. Wijkander & C:o i Göteborg. Allt
ifrån ungdomen en vän af litterära sysselsättningar,
ägnade han sig från 1858 uteslutande åt författarskap
och bosatte sig till en början, såsom korrespondent
för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, i
Köpenhamn. 1859 flyttade han till Paris, hvarifrån han
under loppet af sju år lämnade bref och bidrag till
Göteborgs Handelstidning, Nya Dagligt Allehanda,
Stockholms Dagblad, Ny Illustr. Tidning och
Aftonbladet. Återkommen till Sverige 1866, bosatte
han sig i Stockholm och ingick i Stockholms Dagblads
redaktion, hvilken han sedan dess nästan oafbrutet
tillhört och där han ännu skrifver krönikor under
sign. Ture och annat. I Stockh. Dagbl. har L. för
öfrigt skrifvit teater- och litteraturuppsatser,
kåserier, krönikor, följetonger och äfven referat
och ledare och har både in- och utrikes rest
för tidningen. Åtskilliga år skref L. äfven en
veckokrönika, »Omnibus», i Ny Ill. Tidning. Som
krönikör har L. alltid varit framstående, med
klar blick och pigg penna.
I egenskap af speciell
stockholmsskildrare är L. särskildt framstående. Hans
skildringar i novellform ur stockholmslifvet, som
utkommit i flera olika samlingar, äro visserligen icke
i högre grad skarpt etsade, men hans arbeten, Gamla
Stockholm 1880–82, i förening med Aug. Strindberg,
Nya Stockholm 1887–90 och Sällskapet 1800–1900,
1900, – det senaste skrifvet på uppdrag af den
stora stockholmsklubben med namnet Sällskapet –
äro förträffliga, öfverflödande på intressanta och
pålitliga uppgifter. Förvisso har Lundin med Gamla
och Nya Stockholm i hög grad bidragit till att göra
hufvudstaden, med dess forntidslif och dess nutidslif,
älskad af sina invånare. Redan 1869 utgaf L. Paris i
våra dagar, af Thora B., öfver hvilken »författarinna»
det undrades mycket, och samma år Minnen från en resa
i Sverige. Stockholm och stockholmarne – hvartill
idén var hämtad från K. Kullbergs »Minnen från en
vistelse i Stockholm» – vidare
1871 I Hamburg, 1875 Ströftåg här och
där i Sverige, 1877 I Tyskland, 1878
Framtidsbilder, Oxygen och Aromasia, hvartill sedan
kommit de förut nämnda novellsamlingarna: Gamla
kort, bilder ur verkligheten 1879, Från
Stockholms synkrets 1880, Stockholmstyper förr
och nu 1889, Tidsbilder ur Stockholmslifvet 1895,
samt Bortom Alperna 1883.
Gift 1858 med Augusta Cederwall.
Lundin, Hulda Sofia, slöjdinspektris. Född i
Kristianstad d. 12 juni 1847. Föräldrar:
skräddaremästaren Anders Lundin och Christine
Andersson.
Folkskollärarinna 1865 och
slöjdinspektris för Stockholms folkskolor 1885,
har L. under utländska studieresor
studerat kvinnligt handarbete
samt utarbetat en metod för skolbarns undervisning
i måttagning, ritning och klippning af mönster samt
klädsömnad. Denna metod användes vid Stockholms
folkskolor, och fröken L. har i särskilda kurser
utbildat lärarinnor i densamma.
Bland fröken L:s från trycket utgifna arbeten
märkas: Klädsömnad 1888 och Handledning i metodisk
undervisning i kvinnlig slöjd 1892.
L. har vid flera expositioner varit juryledamot.
Lundius, Daniel, teolog, orientalist. Född i Fogdö
prästgård i Södermanland d. 1 aug. 1666. Föräldrar:
kyrkoherden Daniel Lundius och Elisabet Busmontana.
Sedan L. tillbragt sex år vid Uppsala universitet
och med berömlig lärdom 1691 blifvit magister,
företog han enligt unge vetenskapsmäns sed en resa
till Tyskland och Holland, där han vid de förnämsta
lärosäten studerade teologi och filologi. Återkommen
till Sverige, erhöll han filosofiska fakultetens i
Uppsala förord till en ledig professur i Åbo, men
antog, då denna befordran gick honom ur händerna,
kallelse att blifva regementspastor vid Södermanlands
infanteri och prästvigdes 1696. Två år senare
utnämndes han till teologie adjunkt i Uppsala och
befordrades 1703 till linguar. oriental. professor
därstädes. Befullmäktigad teologie professor 1711,
erhöll han 1719 teologie doktorsvärdigheten och
hade efter hvartannat innehaft tredje teologiska
lärostolen från 1724 och andra lärostolen i samma
fakultet från 1727, då han 1731 utnämndes till biskop
i Strengnäs. Ehuru redan sextiofem år, då han mottog
detta kall, innehade han det likväl i sexton år och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
