- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:115

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magni, Petrus - Magnus - 1. Magnus, Johannes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rättare för att undgå katolikernas beskyllning, att
svenska kyrkan saknade en sådan, i händelse af
skilsmässa från Rom, invigdes M., innan han lämnade
påfvens residensstad, till sitt ämbete af en kardinal
och ankom till Västerås i juli 1524. Kort därefter
utnämndes han af konungen till riksråd, den siste
andlige som erhöll denna värdighet, emedan den
för biskoparna upphäfdes på riksdagen i Västerås,
tre år därefter. Hans verksamhet som biskop är
af föga betydenhet, då han för sitt motstånd mot
luterska läran snart af Gustaf I beröfvades all
makt och fick en medhjälpare vid stiftsvården i
dekanen i Västerås Nicolaus Andreæ.

Däremot är han så mycket märkligare som en af Sveriges
första egentliga författare på svenska. Under sin
vistelse i Italien sammanskref han nämligen en bok,
som i hans egen handskrift nu finnes i Linköpings
elementarläroverks bibliotek och innehåller en
bearbetad öfversättning af Sjökonsulatet, ett slags
sjörätt under medeltiden, vidare en omarbetning af
Joannes de Rupe-Scissa Läkareböcker, Strjdhs-Konsth
och Stridhz-Lagh. Sannolikt är han äfven författare
till ett i Uppsala bibliotek befintligt handskrifvet
arbete, innehållande tvenne afhandlingar, den ene
med rubrik: Ärligom, Welbördigom, vngom Barnom till
godh Lärdom, Sckriffs thenne book på Swensko
, och
den andra: Bergzmennom; Skriffz thenne book Snille
bliffvendes på Bergzbrukningh
. Den förra skriften
är en fri och med tillägg försedd öfversättning af
Erasmus »Institutio principis christiani», den senare
en afhandling i mineralkunskap och bergsbruk.

Petrus Magni afled i Västerås vid omkring sjuttio
års ålder d. 17 maj 1534.


Magnus, hertig. Född d. 25 juli 1542; den
fjärde i ordningen af Gustaf I:s
barn med drottning Margareta.

Vid faderns
frånfälle var prins Magnus på sitt nittonde år och
tillträdde genast det honom genom konungens
testamente tillerkända furstendömet, hvarefter
han nämnes »Sveriges arfhertig, hertig till Westanstång,
samt grefve till Dal och Vadsbo». (Med
Westanstång menades den del af Östergötland, som
ligger väster om Stångån.) Han var af ett vekt och
blödigt sinne, ehuru emellanåt häftig och stormande
och då icke olik sin äldsta broder Erik. Då denne
låtit döma hertig Johan från lifvet och ständerna
beseglat dödsdomen, äskades äfven hertig Magnus’
underskrift. Ehuru svag och veksinnad, vägrade han
i det längsta sitt medgifvande, och det var först
efter många lockelser och böner, han förmåddes att
lämna sin underskrift. Men knappt var detta gjordt,
förrän ångern inställde sig och förde vansinnet
till utbrott. Detta var emellertid af en stilla och
mild art. Från slottsfönstren i Vadstena tyckte han
sig se hafsfrun höja sig ur Vetterns böljor och med
snöhvita armar och förförisk sång locka honom till
sina salar. En gång skall han till och med under en
sådan förvirring hafva störtat sig genom fönstret i
slottsgrafven, hvarur han likväl oskadd upptogs af
sina väktare. För att skingra hans drömmar, lät man
honom emellanåt ombyta vistelseort och han flyttades
från Vadstena till Kungsbro eller Norrbyhus, tvenne
kungsgårdar belägna vid Motala ström, men ingenting
förändrade hans olyckliga belägenhet. Likväl ljusnade
under de sista timmarna af hans lif töcknet i hans
själ så mycket, att han kunde mottaga sakramentet af
kyrkoherden i Vreta, mäster Stephan.

Den 20 juni
1595 afled hertigen på Kungsbro och blef begrafven
i Vadstena klosterkyrka, där en präktig minneshäll
lades öfver hans graf. Hertig Magnus var ej förmäld,
men ägde med tyska fröken Walborg en naturlig dotter
Lucretia, gift med ståthållaren öfver Uppsala län och
Väster-Norrland Kristoffer v. Warenstedt, samt med
Anna v. Haubitz, likaledes tyska, en annan dotter
Helena, gift med hofmarskalken Wolmar Didriksson
Yxkull
, den förste med detta namn, som nedsatte sig
i Sverige.


1. Magnus, Johannes, Sveriges siste katolske
ärkebiskop, historieskrifvare. Född i Linköping
den 19 mars 1488. Föräldrar: Magnus Pederson Store
och Kristina Kruse.

Johannes Magnus, det senare
namnet latinska öfversättning af släktnamnet Store,
hade studerat i Tyskland, Holland och Frankrike och
af Sten Sture d. y. blifvit skickad som sändebud
till Rom samt, efter riksföreståndarens död, där
vistats som enskild man. I mars 1523 sändes han
af d. v. påfven Hadrianus VI till Sverige för att
motarbeta det där öfverhandtagande kätteriet och å
påfvens vägnar vaka öfver kyrkans angelägenheter. Här
mottogs han på det vänligaste af Gustaf I och valdes
i sept. s. å. till ärkebiskop. Just som han stod
färdig att ånyo begifva sig till Rom för att erhålla
påfvens konfirmation så väl på sitt eget som några
andra biskopars utväljande, anlände ett bref från
den under tiden aflidne Hadrianus VI:s efterträdare,
Klemens VII, som under hotelse med kyrkans strängaste
straff befallde, att den landsflyktige Gustaf Trolle
genast skulle mottagas i Sverige och insättas i
sitt ämbete. Den nyvalde ärkebiskopens broder,
Olaus Magnus, afsändes därför till Rom för att
erhålla den påfliga stadfästelsen. Men hans värf
misslyckades och allt hvad han kunde vinna var,
att Johannes M. förordnades att förestå ärkestiftet,
tills domen öfver Gustaf Trolle blifvit upphäfd. 1524
företog ärkebiskopen en visitationsresa kring sitt
stift omgifven af tvåhundra följesmän med all den
medeltidsståt, en ärkebiskop kunde utveckla. Detta
väckte Gustafs missnöje, hvilken vid hans återkomst
gaf honom en skarp tillrättavisning och anbefallde
honom, att, i stället för att sysselsätta sig
med världslig prål, själf eller med andras
hjälp öfversätta bibeln. M. uppdrog äfven 1525
åt domkapitlen att verkställa en sådan. M., som i
grund och botten var en mild och svag man, började
emellertid i hemlighet motarbeta den reformatoriska
rörelsen i Sverige, hvarigenom han blef ovän med
konungen, hvilken sände ärkebiskopen i diplomatiska
uppdrag till Ryssland och Polen 1526. M. aktade sig
sedan för att återvända hem. 1533

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 19:37:14 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free