- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:186

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Nobel, Alfred Bernhard - Nohrborg, Anders - Nolcken, von - 1. Nolcken, Erik Mattias von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kreerades han vid jubelfesten i Uppsala 1893 till
fil. hedersdoktor. N. afled d. 10 dec. 1896 på
sin villa i San Remo och jordfästes i Storkyrkan i
Stockholm d. 29 dec. s. å., hvarefter stoftet brändes
i krematoriet vid Nya kyrkogården.

Ogift.

N., som redan under sin lefnad frikostigt understödde
vetenskapliga sträfvanden, (han anslog till ex. 65,000
kr. till Andrées nordpolsfärd), efterlämnade ett
testamente, genom hvilket han gjort sig känd såsom en
af alla tiders och alla lands största donatorer. Han
anslog nämligen hela sin förmögenhet, uppgående
till mer än 30 millioner kr. till en fond, hvaraf
räntan årligen skall utdelas åt dem, som under den
närmast förflutna tiden »hafva gjort mänskligheten
den största nytta». Räntan delas i fem lika delar,
som tillfaller: »en del den, som inom fysikens område
har gjort den viktigaste upptäckt eller uppfinning,
en del den, som har gjort den viktigaste kemiska
upptäckten eller förbättringen, en del den, som har
gjort den viktigaste upptäckt inom fysiologiens eller
medicinens domän, en del den, som inom litteraturen
har producerat det utmärktaste i idealisk riktning,
och en del åt den, som har verkat mest eller bäst för
folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning
af stående arméer samt bildande och spridande af
fredskongresser». Pristagarna inom de fem olika
afdelningarna utses af följande institutioner:
i fysik och kemi af svenska Vetenskapsakademien,
i fysiologi eller medicin af Karolinska institutet
i Stockholm, i litteratur af Svenska akademien i
Stockholm, i freds- och förbrödringsarbetet folken
emellan af en utaf norska Stortinget utsedd kommitté
af fem personer. Prisen utdelades första gången med
stor högtidlighet i Stockholm och Kristiania 1901 å
Alfred Nobels dödsdag den 10 dec. (Om Nobelstiftelsen
se utförligare i Almanack för alla 1903, sid. 133
samt 135 f.)


Nohrborg, Anders, bättringspredikant. Född d. 9 maj
1725 i Norbergs församling af Västerås stift, där
fadern, Olof Nohrborg, gift med Kristina Barchæus, då
var komminister.

Vid tjugu års ålder afgick N. från
gymnasium i Västerås till universitetet i Uppsala och
erhöll där efter sju års grundliga studier filosofie
doktorsgraden 1752. Sedan han ytterligare i tvenne år
beredt sig för det prästerliga kallet, till hvilket
han invigdes 1754, anställdes han såsom pastorsadjunkt
vid finska kyrkan i Stockholm och kvarstannade på
denna underordnade plats i elfva år eller till 1765,
då han på förslag af riksrådet, grefve H. H. von
Liewen kallades till e. o. hofpredikant. Hans af
naturen klena hälsa var då redan bruten genom öfveransträngningar,
och han afled i Folkärna prästgård
i Dalarna d. 30 nov. 1767 vid ett besök hos sin
därvarande svåger. Bland svenska predikoförfattare
intager N. ett af de allra förnämsta rummen. Hans
berömda postilla, som efter hans död utkom 1771
under titeln: Den fallna människans salighetsordning,
föreställd i åtskilliga betraktelser öfver de årliga
sön- och högtidsdagars evangelier
, anses icke allenast
för en andaktsbok, ur hvilken allvarliga sinnen än i
dag kunna hämta en sund uppbyggelse, utan ock för en
väl uppställd dogmatik, där äfven teologen kan hafva
åtskilligt att lära. Utgifvandet besörjdes af den
aflidnes broder, prosten Daniel Nohrborg, och boken
försågs med ett utmärkt företal af öfverhofpredikanten
Gabriel Rosén, som själf var en af tidehvarfvets
yppersta predikanter. Den har ända in i senare tid
utkommit i nyare upplagor och blifvit öfversatt på
finska och norska.


Nolcken, von. Den ätt med detta namn, som vunnit så
väl svensk som finsk-rysk friherrevärdighet, inkom
till Sverige under Carl IX:s regering. Efter att
sedermera under ett århundrade varit bosatt på Ösel,
hvilken ö 1645 blef svensk besittning, återvände
den till Sverige med Erik Mattias v. N. (N. 1)
hvilken 1726 naturaliserades som svensk adelsman
och 1747 upphöjdes i friherrligt stånd. I Sverige
utdog ätten på svärdsidan 1877, men en gren däraf är
bosatt i Livland, och denna blef 1812 naturaliserad
som finsk-rysk friherrlig ätt.


1. Nolcken, Erik Mattias von, diplomat. Född i Riga
d. 24 maj 1694. Föräldrar: öfversten och landtrådet
på Ösel Christofer Reinhold von Nolcken och Ingeborg
Kristina Stackelberg
.

Till afslutning af sina
i Uppsala idkade studier hade N. företagit den
sedvanliga utrikes resan samt under återvägen hunnit
till Stralsund, då staden inneslöts af de belägrande
arméerna. Han måste därför stanna kvar och uthärda
belägringens alla vidrigheter samt begaf sig efter
stadens kapitulation 1715 till Holland, därifrån
ministern Görtz skickade honom med en angelägen
depesch till Sverige. Här träffade han Carl XII i
Lund och blef på hans befallning genast anställd som
e. o. kanslist i Utrikes expeditionen. Befordrad 1718
till ord. kanslist, följde N. 1719 grefve Lillienstedt
till fredskongressen på Åland och tjänstgjorde 1720–25
och 1726–30 såsom kommissionssekreterare vid hofvet i
Berlin, hvarefter han 1730 utnämndes till regeringsråd
i Pommern. Då vid tsar Peters död 1725 riksrådet
Josias Cederhielm sändes såsom särskild ambassadör
till Ryssland för att främja Sveriges intressen hos de
nya maktägande, hade N. på egen bekostnad uppehållit
sig i Petersburg och därunder gjort iakttagelser,
som satte honom i stånd att vid sin hemkomst meddela
viktiga upplysningar om ställningar och förhållanden
i Ryssland. Då han därjämte 1726 varit i tillfälle att
inför sekreta utskottet blotta den mellan Preussen
och Ryssland ingångna alliansen, ansågs han med rätta
hafva gifvit prof på diplomatisk skicklighet. Man
fann därför regeringen hafva gjort ett godt val, då
den 1738 afsände honom såsom envoyé extraordinaire
till hofvet i Petersburg. Också fullgjorde han detta
uppdrag med stor skicklighet under synnerligt kinkiga
omständigheter. Trots all diplomatisk smidighet
lyckades det honom dock icke att, i enlighet med det
nu till makten komna Hattpartiets plan, på de fredliga
underhandlingarnas väg förmå Ryssland att till Sverige
återlämna de förlorade Östersjöprovinserna. Då följden
häraf blef Sveriges

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free