Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nonnen, Eduard - Norbeck, Anders Erik - Norberg, Johan Erik - Norberg, Mattias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänkretsen och i det offentliga ett kännbart
tomrum efter sig, då han bortgick. De af
N. utgifna underrättelserna och berättelserna om
landtbruksinstitutet på Degeberg äro af ett lärorikt
och upplysande innehåll. Af hans öfriga skrifter kunna
nämnas Berättelser öfver foderodlingens vikt, med
beskrifning om odlingen af rotfrukter och af rofvor
i synnerhet 1856, Om cirkulations- eller vexelbruk
i Sverige 1857.
Gift 1846 med Margaret Thorburn.
N:s syster, Emily N., född i London 1812, har gjort
sig känd som författarinna af berättelser för ungdom.
Norbeck, Anders Erik, teolog, läroboksförfattare. Född
i Orlunda församling af Linköpings stift d. 29
maj 1805. Föräldrar: kyrkoherden därstädes
Nicolaus Laurentius Norbeck och Anna Juringius.
Efter vid Uppsala universitet idkade studier blef
N. fil. magister 1833, aflade 1834 teol. kand.– och
1838 teol. licent.-examen samt promoverades 1844 till
teol. doktor. Under tiden hade han blifvit anställd
såsom docent i dogmatik och moralteologi 1837, i
flera terminer förestått adjunktur inom teologiska
fakulteten, blifvit prästvigd 1838 och 1841 docent
i pastoralteologi. I slutet af 1844 utnämndes han
till teologie lektor vid gymnasium i Växjö, där han
kvarstannade till sin död d. 27 april 1870.
Utmärkt genom ett barnafromt sinnelag, stor plikttrogenhet
och skicklighet i sitt kall, tillvann sig N. allmän
vördnad, icke minst bland de generationer af ungdom,
han hade att undervisa. Såsom lärare utöfvade han
för öfrigt medelbart inflytande inom en vidsträcktare
krets af det uppväxande släktet, än kanske någon af
då lefvande skolkarlar, genom sina af sakkunniga
högt vitsordade läroböcker, af hvilka hans 1840
utgifna Lärobok i theologien för gymnasierna
utkom i 12:te upplagan 1900 och ännu begagnas
vid kristendomsundervisningen i läroverkens högre
klasser. Hans Lärobok i kyrkohistorien för gymnasierna
1851 är äfven den ett mönstergillt arbete men har
på grund af sin vidlyftighet undanträngts af andra
mindre förtjänstfulla arbeten i sitt slag. Af hans
öfriga skrifter märkas, jämte akademiska afhandlingar,
Betraktelser öfver omtvistade dogmatiska frågor 1867
samt öfversättningar från Olshausen, Winer m. fl.
Gift 1841 med Rosa Kjellberg.
Norberg, Johan Erik, mekaniker. Född i Västerås
d. 12 sept. 1747.
Efter i Uppsala idkade studier,
hvarunder han i synnerhet vinnlade sig om matematik
och naturvetenskaperna, antogs N. 1773 som stipendiat
i mekaniken vid bergsstaten, utnämndes till
löjtnant-mekanikus 1778 och blef kapten-mekanikus
1780 vid amiralitetet. Under tiden användes han vid
åtskilliga byggnadsföretag, bland annat byggnaden
af den nya hamnen i Karlskrona, men lämnade, såsom
det synes, af missnöje Sverige 1783. Han återkom
likväl efter några år och befordrades 1793 till
bergsråd, inkallades 1798 i Vetenskapsakademien
och blef året därefter direktör för mekaniken vid
Målarakademien. 1804 lämnade han för andra gången
fäderneslandet och ingick i dansk tjänst, men vände
sig kort därpå till Ryssland, där han anställdes som
mariningenjör med statsråds titel.
Här uppgjorde han planen till den stora och vackra
hamnbyggnaden vid Reval, som påbörjades 1807
och först blef färdig efter hans död men i allt
fullföljdes efter den plan, han uppgjort. Hans
stora förtjänster om ryska marinen belönades
på flera sätt. 1809 utnämndes han till verkligt
statsråd med excellenstitel, hvarefter han med
afseende på sin rang skref sig von Norberg. 1816
erhöll han en hedersskänk af 50,000 rubel jämte
andra utmärkelser. I Estland arbetade han,
i likhet med hvad han förut gjort i Sverige, på
förbättrade brännvinsbränningsmetoder. Själf idkade
han äfven antydda näring, rörande hvilken han utgaf
åtskilliga, äfven till främmande språk öfverflyttade
skrifter. Död, utan att ha återsett sitt fädernesland,
i Petersburg d. 11 juli 1818.
Norberg, Mattias,
orientalist. Född i Nättra socken, Ångermanland, i
juni 1747. Föräldrar : kronolänsmannen och direktören
öfver norrländska linnetillverkningen Mattias Norberg
och Kristina Walanger.
Sin första undervisning
erhöll N. jämte tvenne bröder vid läroverket i Hernösand,
dit han skickades 1759, och hvarest – ett bevis på
den tidens enkla och allvarliga uppfostringssätt
– de unga skolarerna fingo på holmar i skärgården
själfva upphugga och införa till staden den ved, de
för vintern behöfde. Vid tjuguett års ålder student
i Uppsala, promoverades han därstädes 1773 till
filosofie magister och förordnades året därefter
till docent i grekiska språket. 1776 utgaf han
Anmärkningar öfver förra stycket af then svenska
proföfversättningen af then h. skrift. Året därpå
anträdde han med kungligt understöd de utländska
resor, under hvilka han lade grunden till sin
europeiska ryktbarhet, och besökte därunder
icke blott Tyskland, Holland, England, Frankrike
och Italien, utan äfven Grekland och Turkiet. I
Paris påträffade han, förutom åtskilliga syriska
handskrifter, Adamsboken eller mandeernas, den gamla,
från Babylonien härstammande gnostiska sektens,
religionsurkund, som han långt efteråt (1815–16)
utgaf i tre tomer under titeln Codex Nazaræus liber
Adami appellatus. I Milano tog han afskrift af
»Codex syriaco-hexaplaris», af hvilken han 1787
utgaf Jeremias och Hesekiel med åtföljande latinsk
öfversättning. Han mottog där underrättelse om, att
han af konungen blifvit utsedd att i sällskap med
den då äfven på vetenskapliga resor i Europa stadde
orientalisten Björnståhl företaga en vetenskaplig
expedition till Österlandet. Sedan N. vid framkomsten
till Konstantinopel 1779 erhållit kunskap om,
att hans tillämnade reskamrat aflidit i Saloniki,
kvarstannade han i förstnämnda stad i öfver ett år
och sysselsatte sig dels med det praktiska studiet af
Österlandets tungomål, dels med forskningar i turkiska
och arabiska handskriftsamlingar. Till fäderneslandet
återkom han 1781. Under sin frånvaro utnämnd först
till e. o. teologie adjunkt i Uppsala 1779 och kort
därefter, 1780, till professor i österländska och
grekiska språken vid Lunds universitet, intog han
sin lärostol med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
