- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:194

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Nordenfalk, Johan - 2. Nordenfalk, Johan, d.y.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1796. Föräldrar: bruksägaren Carl Fredrik Nordenfalk
och Hedvig Sofia Hjärne.

Student i Uppsala
1815, aflade N. redan 1816 juridiska och kamerala
examina därstädes samt började därefter tjänstgöra i
åtskilliga ämbetsverk i hufvudstaden. Efter att 1821
erhållit häradshöfdings namn, heder och värdighet,
utnämndes N. 1823 till assessor i Svea hofrätt
samt blef redan s. å. förordnad att förestå ett
revisionssekreterareämbete. Protokollssekreterare i
k. m:ts kansli 1825 och förste expeditionssekreterare
därstädes 1826, erhöll N. 1828 en vidsträcktare
verkningskrets såsom t. f. statssekreterare för
krigsärendena. I denna egenskap gjorde han ock sin
debut å riddarhuset vid 1828–30 års riksdag, då han
bröt mången lans för regeringens framställningar
gentemot Gustaf Hierta, C. H. Anckarsvärd, m. fl. af
oppositionens män. Redan 1831 kom han likväl att
lämna sin plats på grund af meningsskiljaktighet
med konungen och bosatte sig nu å sin egendom
Blekhem i Kalmar län, af hvilken han jämte betydlig
förmögenhet kommit i besittning genom sitt 1828 med
Maria Risellschöld ingångna giftermål. Han blef nu en
ifrig jordbrukare, den där tillika med stort intresse
ägnade sig åt allmänna angelägenheter, för hvilka han
hvarken skydde mödor eller kostnader. Bl. a. sökte han
åstadkomma en allmän hypoteksförening för svenska
jordbrukare, om hvilken han vid 1840–41 års riksdag
motionerade. Efter dess slut tillsattes ock på enskild
väg en kommitté med N. som ledamot för att bereda
frågan, och han framlade ock 1842 sina åsikter i
ämnet i en broschyr Om en allmän hypoteksinrättning för
svenska jordbrukare jämte förslag till reglemente
. Vid
samma riksdag yttrade sig ock N., som 1838 erhållit
friherrlig värdighet, för representationens ombildning
och riksdagar hvartannat år. Ehuru hans inträde
i regeringen redan då var ifrågasatt, blef däraf
ej verklighet, förrän i maj 1844, efter Oskar I:s
tillträde af regeringen, då de politiska vindarna
börjat blåsa i mera liberal riktning. Sedan N. d. 28
aug. 1844 å regeringens vägnar å riddarhuset uttalat
det bevingade ordet, att representationsfrågan hörde
till de frågor, »som ej kunde falla», kallades han
inom samma års slut till justitiestatsminister
och förordnades till ordförande i kommittén för
representationsfrågans utredning. Den 1845 brännande
frågan om lika arfsrätt mellan broder och syster nådde
dock, trots N:s anseende för liberalism, ej kunglig
sanktion med hans tillstyrkan. De förhoppningar,
som af många ställdes på hans framtida verksamhet,
blefvo dock obarmhärtigt grusade, då N. efter en kort
febersjukdom afled i Stockholm d. 9 mars 1846.

Ett ljust och klart förstånd, hastig uppfattning, stor
arbetsförmåga och ovanlig lätthet att uttrycka sig äro
de egenskaper, som af minnestecknare
framhållas som förklaringen till N:s hastiga
framgångar å såväl den civila som politiska
banan.

Hedersled. af Landtbruksakad, 1844.


2. Nordenfalk, Johan d. y., riksdagsman, konstvän. Född i
Stockholm d. 2 sept. 1830; den föregåendes
son.

Student i Uppsala 1849, åtföljde N. 1851
presidenten A. von Hartmansdorff på en resa genom
Europa. Återkommen därifrån, fortsatte han med ifver
sina studier och promoverades 1857 till filos.
doktor. De närmast följande åren använde N. till
att ytterligare rikta sina kunskaper, dels genom
bokliga studier, dels genom resor. Under dessa
tog han med förkärlek kännedom om skatterna i
främmande länders konstgallerier. Under åren 1860–61
tjänstgjorde han såsom e. o. amanuens vid
k. biblioteket i Stockholm. N. hade emellertid gift
sig och genom köp kommit i besittning af egendomen
Löfsta vid Gripsholmsfjärden. Den framskjutna
ställning med ekonomiska resurser och intressen,
hvari han nu kommit, bidrog nog i sin mån att
göra den unge e. o. biblioteksamanuensen till
statsrevisor. Efter att ha deltagit i de två
sista ståndsriksdagarna, valdes N. af Kalmar läns
norra landsting till dess representant i riksdagens
Första kammare för perioden 1867–75. Efter dennas
slut insattes han i Andra kammaren af valkretsen
Daga, Akers och Selebo härad i Södermanlands
län, hvilken valkrets han företrädde riksdagarna
1876–81. Vid den första riksdagen under det nya
riksdagsskicket var N. ledamot af bankoutskottet. Vid
riksdagarna 1871–73 och 1878 tillhörde han såsom
ordinarie ledamot lagutskottet och var riksdagen
1869 ledamot samt 1879–80 vice ordförande i
konstitutionsutskottet. Riksdagarna 1874 och 1875
verkade han såsom ledamot af bevillningsutskottet
och var 1879–95 riksgäldsfullmäktig. Under sin
Andra-kammartid slöt sig N. till landtmannapartiet
och uttalade sig för en begränsning af den kommunala
rösträtten och en utsträckning af den politiska. Känd
såsom varm vän af de sköna konsterna och synnerligt
nitälskande för vår inhemska konstutöfning, utsågs
N. 1873 till ledamot af Nationalmusei nämd. Ett par
år därefter blef han hedersledamot af Konstakademien
och var åren 1877–85 vice præses därstädes, hvarefter
han sistnämnda år utsågs till dess præses. I denna
egenskap förde han med aldrig sviktande kraft,
men också med ständigt ådagalagd humanitet konstens
talan och verkade till dess båtnad. Uppgiften som
præses i denna akademi är ingalunda någon sinekur
utan är därmed förenadt mycket och ofta ansträngande
arbete. Särdeles under de år, N. innehade värdigheten,
var mödan betydande, liksom svårigheter icke sällan
mötte af ganska kinkig beskaffenhet. N. förstod
dock att, med blicken fäst på konstens fördel,
icke såra eller förödmjuka konstnärerna, och hans
opartiskhet gick hand i hand med hans vänlighet
och den verkliga vänskap, han visade konstens
utöfvare. Stor förtjänst inlade N. om handhafvandet
af akademiens ekonomiska angelägenheter. Så var det
han, som jämte F. W. Scholander uppgjorde en ny, icke
så litet höjd, stat för akademiens läroverk. Sedan
denna blifvit af regeringen framlagd för riksdagen,
berodde det utan tvifvel i icke ringa mån på N:s
personliga inflytande, att den äfven blef af båda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free