- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:198

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Nordenskiöld, Carl Fredrik, d.ä. - 3. Nordenskiöld, Otto Henrik - 4. Nordenskiöld, August - 5. Nordenskiöld, Carl Fredrik, d.y.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

innehade till sist presidiet i akademien, vid hvars
nedläggande han höll ett tal Om nyttan af öfverflödigt
vattens uttappande utur insjöar i Finland
. Stort värde
tillmättes det af honom utgifna svar på akademiens
fråga Om bästa sättet att uppodla mosslupna ängar. N.,
som slöt sig till Hattpartiet, var vid 1755–56 års
riksdag ledamot af sekreta utskottet.

Död på sin egendom Eriksnäs i Nyland d. 19 mars 1779.

Gift 1731 med broderns svägerska Hedvig Märta Ramsay.


3. Nordenskiöld, Otto Henrik, sjömilitär.
Född på Frugård i Mäntsälä socken i
Finland d. 7 mars 1747; den föregåendes son.

N. hade någon tid studerat i Åbo samt ett år
tillhört kadettkåren vid amiralitetet, när han 1761
utnämndes till löjtnant vid galèreskadern. Sedan
han gjort flera långresor med handelsfartyg, blef
han 1774 befordrad till kapten vid örlogsflottan
och anstäld som adjutant hos militäramiralen. Major
1776, ingick han 1777 i engelsk sjötjänst vid amiral
Derbys eskader. Vid krigets utbrott mellan England
och Frankrike följande året, på grund af sistnämnda
lands till nordamerikanska kolonierna lämnade bistånd
i deras frihetskamp, öfvergick han i fransk tjänst,
såsom löjtnant i amiral d’Orvilliers flotta, och
deltog så väl på denna som sedermera vid amiralerna
de Vaudreuchs och d’Estaings eskadrar i franska
flottans krigsrörelser till 1781, då han med ett
hedrande intyg öfver sitt tappra förhållande och
prydd med hederstecknet »Pour les mérites militaires»
återvände till Sverige. Utnämnd till öfverstlöjtnant
vid amiralitetet s. å., förordnades han vid krigets
utbrott 1788 till flaggkapten hos storamiralen hertig
Carl och bevistade i denna egenskap sjöslaget vid
Hogland d. 17 juli, sjödrabbningarna vid Öland
och Kronstadt, och reträtten från Viborg, samt
ledde, nyss utnämnd till konteramiral, anfallet
på ryska flottan vid Reval. Utnämnd 1790 till vice
amiral och till ordförande i kommittéen för flottans
ärenden. Friherre 1815.

Död på sin egendom Fårebo i Småland d. 8 april 1832.

N. var för sin skicklighet
och sina kunskaper en af flottans mest användbara och
mest brukade officerare. Ännu blott löjtnant, höll han
i Stockholm offentliga föreläsningar i artilleri- och
bombkastnings-vetenskaperna, användes sedan i en mängd
viktiga uppdrag och afgaf förslag till åtskilliga
förbättringar vid sjövapnet, afmätte och kartlade
flera delar af rikets skärgårdar, gjorde första
utkastet till Sjöreglementet, uppsatte nytt förslag
till ett artilleri-exercisreglemente, var en bland
stiftarna af Örlogsmannasällskapet, m. m.

Gift 1789 med grefvinnan Beate Jacquette Wrangel.


4. Nordenskiöld, August, alkemist. Född på Eriksnäs i
Sibbo socken, Finland, d. 6 febr. 1754; den föreg.
broder.

N., hvilken 1770 blef student vid Åbo
universitet, gjorde sig därstädes snart
känd såsom mineraliesamlare. Samtidigt ådrog han sig
ock uppmärksamhet för sina alkemistiska funderingar
och experiment – något hvarmed han sedan fortsatte
under hela sitt lif. Sedan han en tid bortåt
fullföljt sina metallurgiska studier, begaf han
sig 1779 till London, där han lät trycka ett af
honom författadt arbete, A plain system of alchymy,
som dock aldrig blef fullbordadt eller åtminstone
spridt. På samma gång han fullt och fast trodde på
möjligheten att med alkemiens tillhjälp framställa
»de visas sten», och att medelst denna kunna göra
guld, var han anhängare af Svedenborgianismen. När en
gång guldmakeriets hemlighet var af honom uppdagad,
ville han, såsom han förklarade, begagna den stora
upptäckten till att därmed krossa penningtyranniet. Ty
guldet skulle förlora så godt som allt värde, då
det kunde framställas i obegränsad myckenhet. Ett
1780 till Gustaf III framstäldt erbjudande
att på Drottningholm tillsammans med en viss dr
Gumpertz-Levison i hemlighet tillverka guld lär af
konungen antagits. Något arbete i antydda väg synes
emellertid icke hafva företagits under de närmast
följande åren, ehuru både N. och Gumpertz tidtals
bodde på Drottningholm. N. utnämndes emellertid 1782
till bergshauptman i Finland. Denna befattning synes
dock icke hafva vållat honom synnerlig möda. Så
mycket ifrigare var han denna tid att verka för
Svedenborgianismens utbredande. Så var han 1784
en ganska flitig medarbetare i den Svedenborgianskt
färgade tidningen »Aftonbladet», utgifven af en hans
själsfrände, den bekanta svärmaren och skriftställaren
J. G. Halldin. 1785–87 uppehöll N. sig i Nystad
och skall där för konungens räkning ha företagit
alkemistiska försök. På hösten sistnämnda år befinnes
han åter uppehålla sig å Drottningholm, där han
nu under baron Muncks uppsikt arbetade som guldmakare.
Då emellertid förhållandet mellan de båda
männen efter hand, såsom det synes, präglades af
tilltagande misstämning och brist på samförstånd,
lämnade N. 1788 Drottningholm och begaf sig till
England, dock icke för att oafbrutet under sina
återstående dagar där taga sin hemvist. Han gjorde
nämligen härifrån täta resor dels till Sverige, dels
till Fankrike. Bland åtskilliga andra skrifter utgaf
han under denna tid Plan for a free community upon the
coast of Africa under the protection of Great Britain

1789 samt Församlingsformen uti det nya Jerusalem
1790. Till förverkligande af den i förstnämnda arbete
utvecklade tanken blef en expedition utrustad,
som i Jan. 1792 afseglade från Bristol och
hvari bland andra deltogo N. såsom bergsman och
sedermera e. o. professorn i Uppsala Adam Afzelius
såsom botanist. Efter en äfventyrlig färd anlände
expeditionen till Sierra Leone och här afled N. d. 10
dec. 1792.

Gift 1779 med Anna Charlotta Ekholm.


5. Nordenskiöld, Carl Fredrik d. y., skriftställare,
mystiker. Född d. 30 mars 1756 på Eriksnäs sätesgård
i Nyland; den föreg. broder.

Efter idkade studier,
dels under enskilda lärare, dels vid Åbo universitet,
ingick N. sexton år

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free