Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Nordenskiöld, Carl Fredrik, d.y. - 6. Nordenskiöld, Carl Reinhold - 7. Nordensköld, Otto Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gammal som auskultant i Svea hofrätt och
blef året därefter 1773 e. o. kanslist i
Justitierevisionen. Sedan han jämväl sökt
inträde i riksarkivet och där i fem år förestått
registratorsbefattningen, erhöll han 1778 titel af
kongl. sekreterare och företog ej långt därefter
1783 en resa till England, hvars statsförfattning
och rättegångssätt han studerade, på samma gång
han där tog närmare kännedom om Svedenborgs lära,
hvilken han redan såsom helt ung omfattat.
Återkommen till Sverige 1786, blef han en och detta
den verksammaste af stiftarne utaf ett samfund,
kalladt »Societas exegetica pro philantropia». Det
utgjordes af svedenborgare och hade till syfte att
verka för kännedomen och spridningen af Svedenborgs
skrifter o. dyl. Sällskapet utgaf 1787 en skriftserie,
kallad »Samlingar för philantroper», i hvilken
N. medverkade med sin penna. Innehållet af dessa
»Samlingar» gaf uppslag till en liflig polemik, förd
i »Stockholmsposten» mellan Kellgren och N. Skrifterna
träffades emellertid af vederbörandes förbud. I följd
däraf och då N:s åsikter i åtskilligt afveko från de
öfriga sällskapsmedlemmarnas, började han hösten 1788
efter mönstret af Addisons »Spectator» en tidskrift
»Medborgaren», hvilken liksom en annan tidning,
»Allmänna Magazinet», den han äfven utgaf, indrogs och
sekvestrerades, den förra 1790, den senare 1791. Sedan
han 1791 företagit en resa till England och under en
kortare vistelse därstädes börjat öfversättningen af
Thomas Paynes skrift »Människans rättigheter» samt
efter återkomsten bevistat riksdagen i Gäfle 1792,
återupptog han s. å. »Medborgaren». Äfven nu möttes
han af Kellgrens skarpa kritik. Höga vederbörande
gingo däremot denna gång mindre bröstgänges
tillväga mot det frispråkiga pressorganet. De
inledde underhandlingar och bragte det med goda
ord och löften till tystnad. Nu skickades han såsom
kommissionssekreterare i Nedersachsiska kretsen till
Hamburg, dit han ankom 1793 och där han bl. a. för
Reuterholms räkning utarbetade smädeskriften Gustav
Mauritz Armfelts Landesverrätherey 1795, en af
Mandorf gjord öfversättning af N:s handskrift,
hvilken kort tid därefter utkom i Stockholm under
titeln Gustaf Maurits, sitt lands förrädare. Ett
ännu mer förkastligt alster af hans penna var den i
en tysk tidskrift införda uppsatsen J. H. Kellgrens
Leben und Character, hvilken i Sverige väckte en lika
allmän som berättigad ovilja. Rappellerad 1801 från
Hamburg, uppehöll han sig därefter dels i Pommern
och dels i Rostock, sedan han efter ett misslyckadt
alkemistiskt försök på Drottningholm för alltid
lämnat Sverige. Död i Rostock d. 28 febr. 1828.
Utom de nämnda skrifterna har han författat
ett i tryckningen afbrutet, efter författarens död
konfiskeradt, arbete Considérations genérales sur
le christianisme actuel 1819, i hvilket en stor
del upptages af hans egen lefnadsbeskrifning.
Gift i Tyskland tvänne gånger, 1: med en
fräulein Sommar och 2: 1806 med Charlotta
Ulrika Brüske.
6. Nordenskiöld, Carl Reinhold, sjömilitär.
Född på Fårebo i Kalmar Län d. 21 juni 1791; den föreg.
brorson och son af N. 3.
Vid tolf års ålder kadett vid Karlberg, blef N.
1808 underlöjtnant vid örlogsflottan och deltog i samma
års sjötåg i de finska farvattnen, mestadels såsom
signalofficer för svenska signalerna å den med den
svenska förbundna engelska eskadern under amiral
Saumarez. Befordrad 1810 till löjtnant, bevistade
han såsom eskaderchefens adjutant blockeringen
af Norge 1814 och utnämndes 1818 till kapten i
flottornas generalstab. Tre år därefter ingick han
med vederbörlig tillåtelse i engelsk sjötjänst och
medföljde såsom marinlöjtnant fregatten Glasgow till
Indien, hvarifrån han 1823 återkom till Sverige, sedan
han under resan hemsändt flera värderika rapporter
rörande sjökrigstjänsten, handeln i Ostindien och
om möjligheten för Sverige att blifva delaktig af
densamma. Under sin frånvaro utnämnd till kapten vid
örlogsflottan befordrades han 1823 till major med eget
matroskompani. Under tiden inträffade den beryktade
skeppshandeln, i hvilken N. så till vida kom att taga
del, att han, okunnig om transaktionens beskaffenhet,
var den som öfverförde fregatten »Chapman» till
Ostindien. 1828 afgick han som flaggadjutant
med en svensk-norsk eskader till Medelhafvet, var
1834 korvettchef och utnämndes året därefter till
korvettkapten. 1837 deltog han som ordförande i en
kommitté för ett unionelt signalsystem och utgick 1840
såsom chef för en årslång expedition till svenska och
norska handelns skyddande i Medelhafvet. Befordrad
till konteramiral 1844, förordnades han två år
därefter till befälhafvande amiral i Karlskrona och
utnämndes 1858 till vice amiral; 1863 sökte och erhöll
han, vid sjuttiotvå års ålder, afsked ur rikets och
flottans tjänst.
Död på Spandelstorp i Bleking,
natten till d. 16 nov. 1871.
Gift 1: med Margareta
Lindsay från England. 2: 1831 med Augusta Fredrika
Lovisa Odencrantz.
7. Nordensköld, Otto Gustaf, sjömilitär. Född på
Frugård i Finland d. 9 dec. 1780; den föreg. kusin
och son af öfversten vid Fortifikationen Adolf Gustaf
Nordenskiöld och Hedvig Eleonora Lilliehöök.
Tidigt bestämd för sjötjänsten, insattes N. tioårig vid
kadettkåren i Karlskrona, hvarifrån han efter ett par
år flyttades till Krigsakademien på Karlberg. Utnämnd
1795 till fänrik vid örlogsflottan, blef han efter
hvartannat: 1803 löjtnant, året därpå löjtnant
hos varfsamiralen i Karlskrona, 1807 kapten i
flottorna, 1809 kapten vid örlogsflottan och major,
1813 öfverstlöjtnant och 1817 equipagemästare i
Karlskrona. Utnämndes året därpå till öfverste
i flottornas generalstab, blef 1819 öfverste
vid örlogsflottan och tillförordnad varfsamiral
i Karlskrona, 1821 konteramiral samt 1840 vice
amiral. Han hade 1799 tagit anställning i engelska
flottan, men då 1801 ett omedelbart fredsbrott mellan
Sverige och England tycktes förestå, blef han någon
tid i England kvarhållen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
