6. Otter, Carl Gustaf von, sjömilitär, statsråd. Född å Fimmersta i Västergötland d. 17 aug. 1827; den föreg. kusins son. Föräldrar: öfverstelöjtnanten, frih. Casten Fredrik von Otter och Anna Wilhelmina Dorotea Santesson, dotter till kommerserådet B. H. Santesson (se nedan). Tidigt väljande sjömilitärens yrke, utnämndes O. 1847 till sekundlöjtnant vid flottan, där han så småningom avancerade till kommendörkapten 1867. Sedan han från 1872 fungerat som chef för Norra lotsdistriktet, utnämndes han 1875 till lotsdirektör och chef för Lotsstyrelsen, från hvilken post han 1880 afgick för att efterträda sin yngre broder (se O. 7) som statsråd och chef för sjöförsvarsdepartementet. I denna egenskap verkade O., som under tiden 1883 erhållit kontreamirals och 1889 vice amirals värdighet, ända till 1892, då han afgick med pension. O., som gjort sig känd genom de af honom konstruerade klippfyrarna, hade under sin långa statsrådstid fröjden att i icke oväsentlig grad bidraga till vår flottas tillväxt och utveckling. Led. af Krigsvetensk. akad. 1881 och hedersled. af Örlogsmannasällsk. Död i Stockholm d. 24 febr. 1900. Gift 1858 med Charlotta Gustafva Bollman (från Stralsund). 7. Otter, Fredrik Vilhelm von, sjömilitär, nordpolsfarare, politiker. Född d. 11 apr. 1833 på Fimmersta i Västergötland, den föregåendes broder. Intogs tolf år gammal vid d. v. krigsakademien på Karlberg och utnämndes till sekundlöjtnant i flottan 1850. Sedan O. deltagit i flera expeditioner och sjökommenderingar, ingick han 1857 i engelsk örlogstjänst och kvarstannade i denna till 1860, under hvilken tid han med stor utmärkelse deltog i engelsmännens krig mot Kina samt erhöll till intyg om sitt välförhållande under detta fälttåg engelsk tapperhetsmedalj. 1858 utnämnd till premierlöjtnant, förordnades han 1863 till underekipagemästare i Karlskrona och befordrades 1866 till kapten. Under flera af de därpå följande åren ledde han, dels såsom chef, dels såsom sekond, åtskilliga sjöexpeditioner. Sålunda var han sistnämnda år chef å skonerten »Falk» under dennes expedition i Östersjön och Kattegatt, 1867 chef å kanonbåten »Ingegerd» på dess expedition till Norges västkust, 1868 chef å kanonångaren »Sophia» på Nordenskiölds vetenskapliga expedition till Spetsbergen, under hvilken farliga färd han på ett lysande sätt ådagalade sina egenskaper såsom behjärtad, pålitlig och skicklig sjöman. 1869 tjänstgjorde han såsom sekond å korvetten »Josephina» på dess expedition till Azorerna och Nordamerika; 1871 var han chef å kanonbåten »Ingegerd» med befäl öfver briggen »Gladan» på dessa fartygs expeditioner till Baffins bay för att från Discoön afhämta de bekanta, af Nordenskiöld upptäckta meteoriterna. S. å. förordnad till sekreterare i kommittén angående organisationen af sjöförsvarets militärpersonal samt utnämnd till adjutant hos hertigen af Östergötland, befordrades han 1872 till kommendörkapten, blef s. å. ledamot i militärtekniska byrån samt adjutant hos konungen. 1873 ledde han såsom befälhafvare korvetten »Balders» expedition till Nordsjön och Atlanten, utnämndes 1874 till kommendör vid flottan och kallades den 23 dec. s. å. till ledamot af konungens statsråd och chef för sjöförsvarsdepartementet. Efter att hafva bestridt detta ämbete i sex år, afgick han från detsamma 1880 för att efterträdas af sin äldre broder (se O. 6). Han utnämndes nu till varfschef vid flottans station i Karlskrona och blef 1892 vice amiral. Han var sedermera ordförande i kommittéerna angående organiserande af en fästningsartillerikår i Karlskrona 1892 och angående lotsstyrelsens omorganisation 1893 samt ledamot i kommittéen rörande Landt- och Sjöförsvarsdepartementens sammanslagning. 1891 insattes han i Första kammaren såsom representant för Blekinge län, som han företrädde till och med 1899 års riksdag, från och med 1893 placerad i statsutskottet. Han räknades härvid till protektionisterna, om ock ej till dess ultras. Vid riksdagarna 1900--02 representerade han Karlskrona i Andra kammaren och fungerade 1900 som vice ordf. i arbetarförsäkringsutskottet. Den 12 sept. s. å. kallades han som statsminister i spetsen för konungens råd. I denna egenskap lyckades han 1901 genomdrifva den nya härordningen, som med afskaffande af indelningsverket införde 8 månaders öfning för infanteriet och 12 månaders för specialvapnen. Däremot vann det 1902 framlagda rösträttsförslaget föga eller inga sympatier från något håll och blef af riksdagen afslaget. O. lämnade ock d. 5 juli s. å. sin plats för att efterträdas af E. G. Boström och drog sig med pension tillbaka till privatlifvet. 1902 valdes han ånyo till Blekinge läns representant i Första kammaren. Led. af Krigsvetensk.-akad. och Sv. örlogsmannasällskapet, var O. under en följd af år ledamot af Blekinge läns landsting och Karlskrona stadsfullmäktiges ordförande. Gift 1863 med Mathilda Dahlström. Owen, Samuel, mekaniker, svenska ångbåtsindustriens fader. Född d. 12 maj 1774 i byn Northon, grefskapet Shropshire i England, där fadern var landtbrukare. Vid nio och ett halft års ålder sattes O. i en skola, där han likväl ej kom att begagna undervisningen mer än trefjärdedels år, emedan han för fattigdom måste taga tjänst på en herrgård såsom gåsvaktare. I dylika underordnade befattningar på flera andra ställen förflöt tiden till hans adertonde år, då han kom i snickarelära. Här gjorde han sig bemärkt genom sina mekaniska anlag och den ifver, hvarmed han under alla slags umbäranden begagnade sig af tillfället att i en närbelägen aftonskola inhämta en del kunskaper. Två år senare sökte och erhöll han inträde såsom modellsnickare vid