- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:244

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Otter, Carl Gustaf von - 7. Otter, Fredrik Vilhelm von - Owen, Samuel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

6. Otter, Carl Gustaf von, sjömilitär, statsråd.
Född å Fimmersta i Västergötland
d. 17 aug. 1827; den föreg.
kusins son. Föräldrar: öfverstelöjtnanten,
frih. Casten Fredrik
von Otter
och Anna Wilhelmina
Dorotea Santesson,
dotter till
kommerserådet B. H. Santesson
(se nedan).

Tidigt väljande sjömilitärens
yrke, utnämndes O. 1847 till sekundlöjtnant
vid flottan, där han så småningom avancerade
till kommendörkapten 1867. Sedan han från 1872
fungerat som chef för Norra lotsdistriktet, utnämndes
han 1875 till lotsdirektör och chef för
Lotsstyrelsen, från hvilken post han 1880 afgick
för att efterträda sin yngre broder (se O. 7)
som statsråd och chef för sjöförsvarsdepartementet.
I denna egenskap verkade O., som under
tiden 1883 erhållit kontreamirals och 1889
vice amirals värdighet, ända till 1892, då han
afgick med pension. O., som gjort sig känd
genom de af honom konstruerade klippfyrarna,
hade under sin långa statsrådstid fröjden att i
icke oväsentlig grad bidraga till vår flottas tillväxt
och utveckling. Led. af Krigsvetensk. akad.
1881 och hedersled. af Örlogsmannasällsk.

Död i Stockholm d. 24 febr. 1900.

Gift 1858 med Charlotta Gustafva Bollman (från Stralsund).


7. Otter, Fredrik Vilhelm von, sjömilitär,
nordpolsfarare, politiker. Född
d. 11 apr. 1833 på Fimmersta i
Västergötland, den föregåendes
broder.

Intogs tolf år gammal
vid d. v. krigsakademien på
Karlberg och utnämndes till
sekundlöjtnant i flottan 1850.
Sedan O. deltagit i flera expeditioner
och sjökommenderingar, ingick han 1857
i engelsk örlogstjänst och kvarstannade i denna
till 1860, under hvilken tid han med stor
utmärkelse deltog i engelsmännens krig mot
Kina samt erhöll till intyg om sitt välförhållande
under detta fälttåg engelsk tapperhetsmedalj.
1858 utnämnd till premierlöjtnant, förordnades
han 1863 till underekipagemästare i Karlskrona
och befordrades 1866 till kapten. Under flera
af de därpå följande åren ledde han, dels såsom
chef, dels såsom sekond, åtskilliga sjöexpeditioner.
Sålunda var han sistnämnda år chef å skonerten
»Falk» under dennes expedition i Östersjön och
Kattegatt, 1867 chef å kanonbåten »Ingegerd»
på dess expedition till Norges västkust, 1868
chef å kanonångaren »Sophia» på Nordenskiölds
vetenskapliga expedition till Spetsbergen, under
hvilken farliga färd han på ett lysande sätt
ådagalade sina egenskaper såsom behjärtad,
pålitlig och skicklig sjöman. 1869 tjänstgjorde
han såsom sekond å korvetten »Josephina» på
dess expedition till Azorerna och Nordamerika;
1871 var han chef å kanonbåten »Ingegerd»
med befäl öfver briggen »Gladan» på dessa fartygs
expeditioner till Baffins bay för att från
Discoön afhämta de bekanta, af Nordenskiöld
upptäckta meteoriterna. S. å. förordnad till
sekreterare i kommittén angående organisationen
af sjöförsvarets militärpersonal samt utnämnd
till adjutant hos hertigen af Östergötland, befordrades
han 1872 till kommendörkapten, blef
s. å. ledamot i militärtekniska byrån samt adjutant
hos konungen. 1873 ledde han såsom
befälhafvare korvetten »Balders» expedition till
Nordsjön och Atlanten, utnämndes 1874 till
kommendör vid flottan och kallades den 23 dec.
s. å. till ledamot af konungens statsråd och
chef för sjöförsvarsdepartementet. Efter att hafva
bestridt detta ämbete i sex år, afgick han från
detsamma 1880 för att efterträdas af sin äldre
broder (se O. 6). Han utnämndes nu till varfschef
vid flottans station i Karlskrona och blef
1892 vice amiral. Han var sedermera ordförande
i kommittéerna angående organiserande af en
fästningsartillerikår i Karlskrona 1892 och angående
lotsstyrelsens omorganisation 1893 samt
ledamot i kommittéen rörande Landt- och Sjöförsvarsdepartementens
sammanslagning. 1891
insattes han i Första kammaren såsom representant
för Blekinge län, som han företrädde till och
med 1899 års riksdag, från och med 1893 placerad
i statsutskottet. Han räknades härvid till
protektionisterna, om ock ej till dess ultras. Vid
riksdagarna 1900–02 representerade han Karlskrona
i Andra kammaren och fungerade 1900 som
vice ordf. i arbetarförsäkringsutskottet. Den 12
sept. s. å. kallades han som statsminister i spetsen
för konungens råd. I denna egenskap lyckades
han 1901 genomdrifva den nya härordningen,
som med afskaffande af indelningsverket införde
8 månaders öfning för infanteriet och 12 månaders
för specialvapnen. Däremot vann det 1902
framlagda rösträttsförslaget föga eller inga sympatier
från något håll och blef af riksdagen afslaget.
O. lämnade ock d. 5 juli s. å. sin plats
för att efterträdas af E. G. Boström och drog
sig med pension tillbaka till privatlifvet. 1902
valdes han ånyo till Blekinge läns representant
i Första kammaren. Led. af Krigsvetensk.-akad.
och Sv. örlogsmannasällskapet, var O. under en
följd af år ledamot af Blekinge läns landsting
och Karlskrona stadsfullmäktiges ordförande.

Gift 1863 med Mathilda Dahlström.


Owen, Samuel, mekaniker, svenska ångbåtsindustriens
fader. Född d. 12
maj 1774 i byn Northon, grefskapet
Shropshire i England, där
fadern var landtbrukare.

Vid nio och ett halft års ålder sattes
O. i en skola, där han likväl ej
kom att begagna undervisningen
mer än trefjärdedels år, emedan
han för fattigdom måste taga tjänst på en herrgård
såsom gåsvaktare. I dylika underordnade
befattningar på flera andra ställen förflöt tiden
till hans adertonde år, då han kom i snickarelära.
Här gjorde han sig bemärkt genom sina
mekaniska anlag och den ifver, hvarmed han
under alla slags umbäranden begagnade sig af
tillfället att i en närbelägen aftonskola inhämta
en del kunskaper. Två år senare sökte och
erhöll han inträde såsom modellsnickare vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free