- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:286

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Piehl, Karl Fredrik - 1. Pilo (Pijlou), Olof - 2. Pilo, Carl Gustaf - Piper - 1. Piper, Carl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därvarande universitet. För fullkomning i sin vetenskap
företog P. upprepade gånger resor till Egypten,
bl. a. 1887–88 såsom Letterstedtsk stipendiat,
då han befor Nilen med dahabijê ända till
första katarakten. 1889 blef han prefekt för den
af honom skapade samlingen af egyptiska fornsaker
i Uppsala, sedan 1895 kallad »Victoriamuséet
för egyptiska fornsaker», för hvilken P.
samlat en byggnadsfond af omkring 20,000 kr.
Sedan han därjämte under en följd af år vid
Uppsala universitet hållit offentliga föreläsningar
öfver olika delar af egyptologien, skapades 1893
för honom därstädes en personlig e. o. professur
i egyptologi.

Bland hans utgifna arbeten märkas
gradualafhandlingen Petites études Egyptologiques
1881 (prisbelönt af fil. fakulteten med
dess första hederspris), Dictionnaire du Papyrus
Harris N:o 1
1882 (den största hittills
funna papyrus), det stora arbetet Inscriptions
hiéroglyphiques, copiées en Europe et en Egypte

tre serier, 1886–95, i hvilket han dokumenterat
sig som den främste kännaren af Ptoleméer- och
romaretidens inskrifter, de populära arbetena
Från Nilens stränder 1895, och Bilder från
Egypten
1896 samt en mängd artiklar i vetenskapliga
tidskrifter. Sedan 1896 utgaf han
den af honom grundade tidskriften »</i>Sphinx.
Revue critique, embrassant le domaine entier
de l’egyptologie</i>», hvars tillkomst är att tacka
grosshandlaren E. Cederlunds mecenatskap. Död
i Sigtuna d. 9 aug. 1904.

Gift 1885 med Hedvig Aurora Margareta Höglund.


1. Pilo (Pijhlou), Olof, målare. Född 1668
i Sverige, men härstammade från Polen, hvarifrån
hans far under Carl X:s krig inflyttat till Sverige.

Till lärare i målning hade han från 1692 Johan
Sylvius, en i öfrigt föga bekant konstnär, som gjort
sin artistiska uppfostran i Rom och förnämligast
vid Drottningholm efterlämnat spår af sin konstnärliga
verksamhet. Här biträdde han vid målandet
af slottstrappan, som han dock icke enligt
den vanliga uppgiften fulländade, emedan
han redan 1694 lämnade arbetet hos Sylvius. I
början af Carl XII:s regering drog sig P. ur
konstnärslifvet och köpte ett litet hemman Göksäter
i Runtuna socken af Södermanland, där
han tillbragte sina återstående dagar såsom
landtbrukare och afled d. 25 juli 1753.


2. Pilo, Carl Gustaf, historie- och porträttmålare.
Född i Runtuna socken
i Södermanland d. 5 mars 1711;
den föregåendes son.

Den unge P:s tidigt vaknade konstnärsanlag
märktes med bekymmer af fadern,
som varnade honom för en
väg, hvilken för honom själf burit
så föga lagrar. Varningen
blef dock utan verkan. Sedan gossen en kort
tid besökt skolan i Nyköping, skickades han,
tolf år gammal, till Stockholm, där han insattes
i lära hos ämbetsmålaren Christman och
i sinom tid avancerade till gesäll hos dennes
son. Återkommen från en resa till Wien, antogs
han till elev vid den nyinrättade Målare- och
bildhuggareakademien, men reste, i saknad af
medel att längre uppehålla sig i Stockholm 1737
till Skåne, där han hos den rika adeln fick full
sysselsättning med att måla porträtt. Härifrån
begaf han sig vidare 1740 till Köpenhamn, blef
1748 professor i därvarande konstakademi och
under trettio år den mest betydande mannen inom
densamma. Efter en inträffad brytning med
hofvet i Köpenhamn återvände han i början af
Gustaf III:s regering till fäderneslandet, valdes
till ledamot af Målare- och bildhuggareakademien
1773 och till dess direktör 1778.

Död i Stockholm d. 2 mars 1793.

Såsom hans förnämsta arbeten anföras vanligen: Kain och
Abel; En skomakarefamilj; La Charité romaine

samt Gustaf III:s kröningstafla; den
första på Säfstaholm de tre sistnämnda i nationalmuseum,
den sista aldrig fullbordad. Såsom
konstnär hade P. »god uppfattning och
kompositionsförmåga, men röjde någon svaghet
i teckning; dock arbetade han sig fram till större
säkerhet däruti. Han målade understundom med
en mycket bred och saftig pensel, stundom åter
med en tunn färgläggning. Grundtonerna äro
städse brunt och grönt; koloriten kan icke frånkännas
en viss harmonisk sammansmältning och
ett visst poetiskt skimmer». Till sitt väsen var
han manlig och allvarlig; som konstnär blygsam
och flärdlös. Sergel aktade honom mycket högt.

Gift 1: med Eva Maria Malmgren, från
hvilken han 1747 blef skild på grund af hennes
tvegifte och 2: i Köpenhamn med Charlotta
Amalia Dorotea De Maré
.


Piper. Ätten härstammar från Lybeck, hvarifrån
Berndt P. flyttade till Viborg, där han blef
borgmästare och dog 1635. En sonson, ståthållaren
Henrik P. adlades 1678. En annan sonson
k. rådet Carl P. adlades 1679 samt upphöjdes
1698 till friherre och grefve. En tredje
sonson, majoren Peter P., adlades 1684.


1. Piper, Carl, statsman. Född i Stockholm
d. 29 juli 1647. Föräldrar: kamreraren
i Krigskollegium Carl
Piper
och Ingrid Charlotta
Ekenbom
.

Förberedd för sin
i så många hänseenden lysande
bana genom sex års akademiska
studier i Uppsala, ingick P. 1668
i k. kansliet, där han snart gjorde
sig känd för sina ovanliga insikter och outtröttliga
arbetsamhet. Detta blef ännu mer fallet,
när han såsom tjänsteman vid fältkansliet i
skånska kriget kom i tillfälle att arbeta under
konungens egna ögon. Befordrad 1677 till registrator
i stora kansliet, blef han 1679 adlad
och utnämnd till sekreterare i kammarkollegium,
en plats, som för den just då begynnande
reduktionen fordrade ett oerhördt arbete,
men också innebar en däremot svarande
betydlig makt. 1689 blef han kansliråd och
statssekreterare och från den stunden konungens
högra hand vid handhafvandet och ledningen
af de inrikes angelägenheterna. Det
förtroende, Carl XI hyste till P:s bepröfvade
ämbetsmannaskicklighet och öfverlägsna arbetsförmåga,
lämnade han döende som ett testamente
åt sin son. Knappt hade denne uppstigit på
tronen förrän alla partier och personligheter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free