Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Retzius, Lorens Kristoffer - 3. Retzius, Magnus Christian - 4. Retzius, Anders Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sökande öppnad uti Jesu, som är vägen, sanningen
och lifvet</i> 1801 och den tredje, utgifven
efter författarens död, med titel: Christliga predikningar
öfver de årliga sön- och högtidsdagsevangelierna.
Dessa postillor hafva flera gånger
blifvit upplagda och mycket spridda. Den sistnämnda
utkom 1887 i 12:te upplagan.
Gift 1786 med Margareta Eleonora Skarin.
3. Retzius, Magnus Christian, läkare. Född
i Lund d. 22 mars 1795; den
föregåendes brorson och son till
R. 1.
Vid universitetet i sin
födelsestad, där R. blef student
1805, aflade han efter idkade
medicinska studier kand. exam.
1812. Blef licentiat 1813, kirurgie
magister 1815 och erhöll s. å.
medicine doktorsdiplomet. 1816 utnämndes han
att vara läkare vid krigsakademien å Karlberg,
med förordnande att hålla föreläsningar i militär-hälsovård,
och antogs s. å. till hofmedikus
vid lustslotten Ulriksdal och Haga. 1818 biträdande
läkare vid barnbördshuset Pro Patria,
förordnades han att jämte sina öfriga befattningar
vid Karlberg jämväl vara lärare i kemi och
naturalhistoria därstädes. Följande år erhöll han
titel af lifmedikus. 1825 lämnade han alla sina
uppdrag vid Krigsakademien och förordnades till
prosektor vid Karolinska institutet, hvilken läkarebefattning
han innehade till 1830, då han utnämndes
till regementsläkare vid Svea lifgarde.
Två år förut, 1828, hade han blifvit föreståndare
och läkare vid barnbördshuset Pro Patria. Erhöll
afsked från regementsläkaretjänsten 1848 samt
utnämndes 1849 till artis obstetr. professor vid
Karolinska institutet och direktör vid Allmänna
barnbördshuset. Undfick på begäran afsked från
professorsämbetet 1864. Ledamot af Krigsvet.
akad. sedan 1821 och af Vetensk. akad. sedan
1836, tillhörde han äfven flera utländska lärda
samfund. Utom uppsatser i sin tids vetenskapliga
tidskrifter har R. utgifvit: Handbok i militärhygienen
1821, Om bäckenförträngning 1848 m. m.
Död i Stockholm d. 1 okt. 1871.
Gift 1830 med Mathilda Westin.
4. Retzius, Anders Adolf, anatom, etnolog.
Född i Lund d. 13 okt. 1796;
den föregåendes broder.
Student i Lund 1812, aflade R. kirurg.
stud. examen därstädes 1815,
hvarefter han begaf sig till Köpenhamn,
där han studerade
komparativ anatomi under Jacobsson
och Reinhardt, auskulterade
vid prof. Münsters klinik på Frederiks-hospital
för invärtes sjukdomar samt åhörde
Örsteds föreläsningar i kemi. Återkommen till
Lund, aflade han därstädes med. kand. ex. 1817
och med. lic. examen 1818 samt blef kirurg.
magister i Stockholm s. å., hvarpå han 1819
promoverades till medicine doktor. Förordnad
att vara läkare vid Veterinärinstitutet i Stockholm
1821, begynte han sin verksamhet med
inrättandet af ett anatomiskt museum därstädes,
vistades sommaren 1822 i Jämtland, såsom tillförordnad
läkare vid därvarande regemente, samt
gjorde en resa inåt Norge och befordrades till
theoretices professor vid Veterinärinstitutet 1823.
Erhöll genom Berzelius’ förmedling 1824 uppdrag
att förestå anatomiska professuren vid Karolinska
institutet, hvilket läroverk han omfattade
med ett intresse, som kom honom att ända till
sin lefnads afton med oförminskad ifver arbeta
för dess utveckling. Utsedd 1830 till dess t. f.
inspektor, utnämndes han 1840 till ordinarie innehafvare
af antydda befattning, på samma gång han
därstädes blef ordinarie professor i anatomi. Äfven
andra offentliga institutioner togo hans lärdom
och framstående arbetsförmåga i anspråk. Så utnämndes
han 1836 till vice professor i målare- och
bildhuggare-anatomi vid Konstakademien och blef
ord. professor vid nämnda akad. 1839. Äfven var
han föredragande i landtbruksafdelningen vid
Landtbruksakademien, till hvars ledamot han
kallats 1834. Vid riksdagen 1840–41 intog R.
å Vet. akad:s vägnar ett rum i prästeståndet
och blef af detta insatt i allmänna besvärs- och
ekonomiutskottet. För öfrigt omfattade hans outtröttliga
förmåga en myckenhet bestyr af allmän
och kommunal beskaffenhet, af hvilka många
anförtroddes honom, men till andra tog han
själf initiativet. Svenska trädgårdsföreningen
och Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande
räkna honom bland sina stiftare, och han var en
af dem, som började utgifvandet af publikationen
»Tidskrift för läkare och farmaceuter». Så länge
hans öfriga göromål medgåfvo, innehade han ett
rum i direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk.
»R. var en man af stark och spänstig
vilja. Det syfte, hans klara hufvud godkände,
fullföljde han ihärdigt i sin forskning, i sitt
lärarekall, i det medborgerliga lifvet. Inom samhället
fann han hvila lika litet tänkbar som i
naturen, rörelse var lagen, och hvar helst han
såg en sådan, som anstod honom, tog han del
däri med ungdomlig lust och värme – men icke
med beräkning på egen fördel. För denna liksom
för flärden hade han intet sinne.» 1821 kallades
han till ledamot af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg
och 1855 till dess hedersledamot. Sedan 1822 tillhörde
han Fysiografiska sällskapet i Lund, sedan
1826 Krigsvet. akad., sedan s. å. Vet. akad., och
sedan 1832 Vet. societeten i Uppsala. Äfven af
många utländska lärda samfund var han medlem.
Död i Stockholm d. 18 april 1860.
Hans vetenskapliga forskningar rörde sig förnämligast
å anatomiens och fysiologiens områden, hvars
olika grenar tid efter annan gjordes till föremål
för specialarbeten af R. Den sista delen
af sin lefnad sysselsatte han sig mycket med
de olika folkrasernas hufvudskålsbyggnad, och
resultaten af hans forskningar på detta fält
hafva verkat banbrytande i studiet af människoracerna.
Såsom vetenskaplig författare har han
efterlämnat en dyrbar och på säkra grunder stödd
kvarlåtenskap af den omväxling och mängd,
att blotta uppräknandet däraf ej låter inrymma
sig inom ramen af detta till omfånget begränsade
utkast. Vid alla sina forskningar, i allt slags
spekulation, stödde han sig på omedelbar erfarenhet
och gick ej gärna längre, än denna ledde.
Man kan därför också dristigt säga, att på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
