mot Gustaf. Han trodde till och med, att Kristian mycket lätt skulle kunna återvinna sin krona. Men då en talrik svensk här infann sig utanför Konghäll, ansåg sig Kristian bedragen af öfverlöparen, och följande morgon fanns denne utan hufvud på Konghälls gata 1532. T. J:s uppträdande mot Gustaf I måste visserligen stämplas såsom förräderi, men såväl hans katolska sinnelag som andra omständigheter gifva dock naturliga skäl för hans uppförande, emedan han i själfva verket var en man, som saknade ädlare tänkesätt. Han har äfven blifvit beskylld för feghet, men med orätt, ty icke blott i sin hållning vid riksdagen i Västerås, utan särskildt vid ett krigståg i Viken 1521 ådagalade han både fysiskt och moraliskt mod. Gift på 1490-talet med Anna Johansdotter (Vase). 2. Roos (Tre Rosor), Johan Turesson, riksråd. Född på 1490-talet; den föregåendes son. Ingick tidigt i krigstjänst under kejsar Maximilians fanor och blef af honom slagen till riddare. Återkommen till Sverige 1524, efter att sju år hafva framlefvat på detta sätt, blef han af sin frände, konung Gustaf, använd i offentliga värf. Så sändes han 1525 af konungen till Danmark och Lybeck för att underhandla rörande Severin Norrby. Vid Gustafs kröning 1528 slagen till riddare, inkallades han längre fram s. å. i rådet, kort hvarefter han med konungen och andra svenska herrar i Lödöse deltog i det möte med danskarna, som hade att träffa en slutlig uppgörelse rörande Gottland. J. T. förblef, trots sin faders och äfven sin broders, Uppsaladomprosten Göran Turessons upproriska stämplingar, trogen konungen och hans sak. Också uttryckte denne därför sin erkänsla i ett bref af d. 1 april 1529, hvari det bl. a. heter: »Hvar ock eder fader eller någon annan eder vän något obestånd eller oråd företaga emot oss, skola vi dock aldrig det uppå eder till sinne draga.» Bevis på konungens förtroende erhöll J. T. ytterligare, i det han 1529 insattes i den rätt, som hade att döma faderns medbrottslingar, och 1532 var en bland befälhafvarna vid de krigsrörelser, genom hvilka Kristians på Ture Jönssons tillstyrkan företagna angrepp från norska sidan skulle bekämpas. Konungen begåfvade honom ock med en del af både faderns och brodern Görans till kronan förbrutna gods. I striderna mot lybeckarna under den s. k. Grefvefejden 1534--36, tog han ärofull del såsom en af den svenska truppstyrkans högste befälhafvare i Halland. Äfven under Dackefejden 1542--43 visade han prof på krigisk duglighet. Höfvitsman på Nyköpings slott 1530--47 var han konungens regementsråd 1540--44. I ungdomen var Johan Turesson förlofvad med en fröken Karin Roos (till Hjelmsäter), med hvilken han uppgifves haft en son, men denna förbindelse var icke i fadern Ture Jönssons smak, hvilken sträfvade efter att bereda sin son ett gifte, som kunde blifva honom själf till stöd och nytta vid hans planer mot konungen. På faderns inrådan anmälde sig Johan Turesson därför som friare till Kristina Gyllenstierna, Sten Stures änka. Han lyckades, framför sin medtäflare Severin Norrby, vinna hennes tycke, gifte sig 1527, och hans forna förlofvade, Karin Roos, fick med sin blygsel draga sig tillbaka, Hade allt hitills gått efter Ture Jönssons uträkning, så hade han missräknat sig på, hvad sedan skedde. Konung Gustaf, mot hvilken han trott sig finna en motvikt i sonens gifte med den folkkära Kristina Gyllenstierna, understödde på allt sätt föreningen och vann till gengäld de bägge hvarandra värdiga makarnas oinskränkta tillgifvenhet och obrottsliga trohet för lifvet. Johan Turesson afled 1556. 3. Roos (Tre Rosor), Gustaf Johansson, grefve, riksråd. Född i Nyköping 1531; den föregåendes son. Vid nitton års ålder skickades Gustaf Johansson såsom sändebud till kejsar Carl V och uträttade sitt uppdrag så väl, att Gustaf I 1554 inkallade honom i rådkammaren. Vid Erik XIV:s kröning var han den andra af de trenne ädlingar, som pryddes med grefvekronan. Han innehade i hög grad Erik XIV:s förtroende och användes mycket af denne konung vid hans giftermåls-beskickningar. Efter sin upphöjelse skref sig Gustaf Johansson »grefve till Enköping och friherre till Lindholmen». Han afled endast trettiofem år gammal på Haga i Uppland den 3 april 1566. Gift 1: med Ingeborg Kristoffersdotter (Röd). 2: med friherrinnan Cecilia Gustafsdotter (Stenbock), Gustaf I:s svägerska. Roos af Hjelmsäter. Den svenska adelsätten Roos, som fått tillägget till sitt namn efter säteriet Hjelmsäter i Västergötland, är känd sedan 1400-talet och introducerad på riddarhuset 1625. Med Carl Gustaf R. -- se R. 1 -- uppstod 1705 en friherrlig gren, som utgick på svärdsidan 1765 med hans son Axel Erik -- se R. 2. 1. Roos, Carl Gustaf, krigare. Född i Västergötland d. 25 dec. 1655. Föräldrar: ryttmästaren Gustaf Eriksson Roos af Hjelmsäter och Kristina Svinhufvud. R. ingick 1674 i tyska kejserliga armén såsom volontär vid fältmarskalklöjtnanten de Grancs regemente. Sänd med sitt regemente till Rhentrakten att hjälpa holländarna i deras krig mot fransmännen, var han 1675 med i fältslaget vid Trier och deltog 1676 i belägringen af Philipsburg. Återkommen till Sverige, befordrades han 1677 till andre löjtnant vid änkedrottning Hedvig Eleonoras regemente till häst, blef sedermera löjtnant vid Lifgardet 1678, major vid Skaraborgs regemente 1686, öfverstlöjtnant vid Erik Soops regemente i Riga 1696, öfverste för Nerikes och Värmlands regemente 1701, upphöjdes 1705 efter i polska kriget utförda bedrifter till friherre och blef året därefter generalmajor. I slaget vid Narva 1700 utmärkte han sig för ett utomordentligt mod, då han i spetsen för en helt fåtalig trupp anföll rysarnas förskansningar. Han följde sedermera Carl i alla dennes fälttåg, deltog i öfvergången af Düna, slaget vid Klissov, drabbningen vid Frauenstadt, träffningen vid Malatycze samt slaget vid Pultava. Då han här angrep några ryska retranchementer, blef han lämnad utan förstärkning och måste genom kapitulationen i Perevolotsjna d 1 juli 1709