- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:354

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Roos (Tre Rosor), Ture Jönsson - 2. Roos (Tre Rosor), Johan Turesson - 3. Roos (Tre Rosor), Gustaf Johansson - Roos af Hjelmsäter - 1. Roos, Carl Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mot Gustaf. Han trodde till och med, att Kristian
mycket lätt skulle kunna återvinna sin krona.
Men då en talrik svensk här infann sig utanför
Konghäll, ansåg sig Kristian bedragen af öfverlöparen,
och följande morgon fanns denne utan
hufvud på Konghälls gata 1532. T. J:s uppträdande
mot Gustaf I måste visserligen stämplas
såsom förräderi, men såväl hans katolska sinnelag
som andra omständigheter gifva dock naturliga
skäl för hans uppförande, emedan han i
själfva verket var en man, som saknade ädlare
tänkesätt. Han har äfven blifvit beskylld för
feghet, men med orätt, ty icke blott i sin hållning
vid riksdagen i Västerås, utan särskildt vid
ett krigståg i Viken 1521 ådagalade han både
fysiskt och moraliskt mod.

Gift på 1490-talet med Anna Johansdotter (Vase).


2. Roos (Tre Rosor), Johan Turesson, riksråd.
Född på 1490-talet; den föregåendes son.

Ingick tidigt i krigstjänst under kejsar Maximilians
fanor och blef af honom slagen till riddare.
Återkommen till Sverige 1524, efter att sju år hafva
framlefvat på detta sätt, blef han af sin frände,
konung Gustaf, använd i offentliga värf. Så sändes
han 1525 af konungen till Danmark och Lybeck
för att underhandla rörande Severin Norrby. Vid
Gustafs kröning 1528 slagen till riddare, inkallades
han längre fram s. å. i rådet, kort hvarefter
han med konungen och andra svenska herrar
i Lödöse deltog i det möte med danskarna,
som hade att träffa en slutlig uppgörelse rörande
Gottland. J. T. förblef, trots sin faders och äfven
sin broders, Uppsaladomprosten Göran Turessons
upproriska stämplingar, trogen konungen och
hans sak. Också uttryckte denne därför sin erkänsla
i ett bref af d. 1 april 1529, hvari det
bl. a. heter: »Hvar ock eder fader eller någon
annan eder vän något obestånd eller oråd företaga
emot oss, skola vi dock aldrig det uppå
eder till sinne draga.» Bevis på konungens förtroende
erhöll J. T. ytterligare, i det han 1529 insattes
i den rätt, som hade att döma faderns medbrottslingar,
och 1532 var en bland befälhafvarna
vid de krigsrörelser, genom hvilka Kristians på
Ture Jönssons tillstyrkan företagna angrepp från
norska sidan skulle bekämpas. Konungen begåfvade
honom ock med en del af både faderns
och brodern Görans till kronan förbrutna gods.
I striderna mot lybeckarna under den s. k. Grefvefejden
1534–36, tog han ärofull del såsom en
af den svenska truppstyrkans högste befälhafvare
i Halland. Äfven under Dackefejden 1542–43
visade han prof på krigisk duglighet. Höfvitsman
på Nyköpings slott 1530–47 var han konungens
regementsråd 1540–44.

I ungdomen var Johan Turesson förlofvad med en fröken
Karin Roos (till Hjelmsäter), med hvilken han
uppgifves haft en son, men denna förbindelse var
icke i fadern Ture Jönssons smak, hvilken sträfvade
efter att bereda sin son ett gifte, som
kunde blifva honom själf till stöd och nytta vid
hans planer mot konungen. På faderns inrådan
anmälde sig Johan Turesson därför som friare
till Kristina Gyllenstierna, Sten Stures änka.
Han lyckades, framför sin medtäflare Severin
Norrby, vinna hennes tycke, gifte sig 1527, och
hans forna förlofvade, Karin Roos, fick med sin
blygsel draga sig tillbaka, Hade allt hitills gått
efter Ture Jönssons uträkning, så hade han missräknat
sig på, hvad sedan skedde. Konung
Gustaf, mot hvilken han trott sig finna en motvikt
i sonens gifte med den folkkära Kristina Gyllenstierna,
understödde på allt sätt föreningen
och vann till gengäld de bägge hvarandra värdiga
makarnas oinskränkta tillgifvenhet och
obrottsliga trohet för lifvet.

Johan Turesson afled 1556.


3. Roos (Tre Rosor), Gustaf Johansson, grefve,
riksråd. Född i Nyköping 1531; den föregåendes
son.

Vid nitton års ålder skickades
Gustaf Johansson såsom sändebud till
kejsar Carl V och uträttade sitt uppdrag så
väl, att Gustaf I 1554 inkallade honom i rådkammaren.
Vid Erik XIV:s kröning var han
den andra af de trenne ädlingar, som pryddes med
grefvekronan. Han innehade i hög grad Erik
XIV:s förtroende och användes mycket af denne
konung vid hans giftermåls-beskickningar. Efter
sin upphöjelse skref sig Gustaf Johansson »grefve
till Enköping och friherre till Lindholmen».

Han afled endast trettiofem år gammal på Haga
i Uppland den 3 april 1566.

Gift 1: med
Ingeborg Kristoffersdotter (Röd). 2: med friherrinnan
Cecilia Gustafsdotter (Stenbock),
Gustaf I:s svägerska.


Roos af Hjelmsäter. Den svenska adelsätten
Roos, som fått tillägget till sitt namn efter säteriet
Hjelmsäter i Västergötland, är känd sedan
1400-talet och introducerad på riddarhuset 1625.
Med Carl Gustaf R. – se R. 1 – uppstod
1705 en friherrlig gren, som utgick på svärdsidan
1765 med hans son Axel Erik – se R. 2.


1. Roos, Carl Gustaf, krigare. Född i Västergötland
d. 25 dec. 1655. Föräldrar: ryttmästaren
Gustaf Eriksson Roos af Hjelmsäter och Kristina
Svinhufvud
. R. ingick 1674 i tyska kejserliga
armén såsom volontär vid fältmarskalklöjtnanten
de Grancs regemente. Sänd med sitt regemente
till Rhentrakten att hjälpa holländarna
i deras krig mot fransmännen, var han 1675 med
i fältslaget vid Trier och deltog 1676 i belägringen
af Philipsburg. Återkommen till Sverige,
befordrades han 1677 till andre löjtnant vid änkedrottning
Hedvig Eleonoras regemente till häst,
blef sedermera löjtnant vid Lifgardet 1678, major
vid Skaraborgs regemente 1686, öfverstlöjtnant
vid Erik Soops regemente i Riga 1696, öfverste
för Nerikes och Värmlands regemente 1701,
upphöjdes 1705 efter i polska kriget utförda
bedrifter till friherre och blef året därefter generalmajor.
I slaget vid Narva 1700 utmärkte han
sig för ett utomordentligt mod, då han i spetsen
för en helt fåtalig trupp anföll rysarnas förskansningar.
Han följde sedermera Carl i alla dennes
fälttåg, deltog i öfvergången af Düna, slaget vid
Klissov, drabbningen vid Frauenstadt, träffningen
vid Malatycze samt slaget vid Pultava. Då han
här angrep några ryska retranchementer, blef
han lämnad utan förstärkning och måste genom
kapitulationen i Perevolotsjna d 1 juli 1709

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free