- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:371

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Rosenstein, Magnus (Rosén) von - 4. Rosenstein, Carl (Rosén) von - Rosenstolpe, Johan - Rosensvärd, Johan Henrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mérite militaire», utnämndes han genast till
sekundmajor vid Arméns flottas Stockholmseskader
samt befordrades till öfverstelöjtnant 1785. Såsom
chef å fregatten »Gripen» utförde han 1784–85 en
expedition till Medelhafvet och i sammanhang därmed en
beskickning till sultanen i Marokko. Vid ryska krigets
utbrott 1788 erhöll han befälet öfver galéreskaderns
tredje fördelning och ådagalade vid alla tillfällen
ett utmärkt mod. I den för Sverige olyckliga
sjödrabbningen vid Svensksund den 24 aug. 1789
försvarade han med utomordentlig tapperhet ombord å
hememan »Oden» passet, tills den öfriga flottan hunnit
undan, då han efter en tio timmars oupphörlig kanonad
ändtligen måste gifva sig och fördes såsom fånge till
Ryssland. Hemkommen till Sverige, utnämndes han 1790
till öfverste och företog 1791 med fregatten »Bellona»
en ny beskickning till Marokko. Blef 1794 t. f. chef
för Stockholmseskadern och 1797 konteramiral.

Död, ogift, i Uppsala d. 4 nov. 1801.


4. Rosenstein, Carl (Rosén) von, ärkebiskop. Född i
Uppsala den 13 maj 1766; den föregåendes broder.

Inskrifven vid universitetet samma år, han föddes,
promoverades R. 1788 till magister med första
hedersrummet. Teol. kand. 1790, kallades han
omedelbart därefter till docent i teologiska
fakulteten, lät prästviga sig 1791 samt aflade året
därefter teol. lic.-examen. År 1793 befordrades han
till pastor vid Lifregementet och utnämndes 1796
till kyrkoherde i det den tiden särdeles indräktiga
Kumla pastorat af Strängnäs stift. Där förblef han
sedan framgent till 1808, då han efter att redan 1803
och 1807 ha innehaft andra rummet på biskopsförslag,
förflyttades till Linköpings biskopsstol, hvarefter
han, vid ärkebiskop Lindbloms död, 1819 uppnådde den
högsta värdigheten inom svenska kyrkan. Promoverad
1809 såsom primus till teol. doktor, var R., med
undantag af Konstakademien, medlem af alla akademier i
Sverige samt dessutom ledamot af flera lärda samfund
i och utom landet. I umgänget var han glad och
underhållande och ägde i hög grad förmågan att tala
utan förberedelse. God och välgörande, understödde han
många, särdeles fattiga anförvandters barn, och råkade
slutligen i ekonomiskt obestånd, som förbittrade
hans sista lefnadsår. Själfskrifven ledamot af
prästeståndet deltog R., i riksdagsarbetet 1809–18
såsom ståndets vice talman och 1823–35 såsom dess
talman. Hvad beträffar af honom idkadt författarskap,
kan nämnas, att det hufvudsakligen var han, som
i egenskap af ledamot af uppfostringskommittén
uppsatte det betänkande, som lades till grund
för 1820 års skolordning. I Svenska akademiens
handl. ifrån 1796, del. IX 1822 finnes infördt hans
Inträdestal i nämnda akademi, där han intog det af
hans företrädare på ärkebiskopsstolen, Jakob Axelsson
Lindblom, innehafda rummet. Dessutom finnas af honom
tre akademiska afhandlingar samt åtskilliga tal och
predikningar. Ovanligt nog för en präst
var han i besittning af ganska goda insikter i
landthushållningen. Jämte det han 1804–12 redigerade
Örebro läns hushållningssällskaps handlingar, utgaf
han 1807 Berättelse om några försök att leda vatten
från sank mark efter Elkingtons sätt
.

Han afled, genom följderna af ett fall, på sin egendom Brunna
nära Uppsala d. 2 dec. 1836 och med honom utslocknade
ätten Rosén von Rosenstein på svärdssidan.

Gift 1793 med friherrinnan Henrietta Elisabet Cederström.


Rosenstolpe, Johan, jurist, ämbetsman. Född i Vånga
prästgård i Östergötland d. 1 jan. 1668. Föräldrar:
kyrkoherden Bengt Retzius och Margareta Vangelia.

R. studerade i Linköping och Uppsala samt ingick,
sedan han på sistnämnda ställe aflagt föreskrifna
prof, 1700 i Svea hofrätt, som sedermera för lifvet
blef hans arbetsfält. 1716 assessor, erhöll han 1719
adelskap med namnet Rosenstolpe, befordrades 1724 till
hofrättsråd och blef slutligen vice president 1734. I
lagkommissionen, dit han tidigt inkallades, var han
en särdeles verksam och samvetsgrann ledamot, och en
bland dem, som ha största förtjänsten om utarbetandet
af vår ännu gällande lagbok.

Död i Stockholm d. 28 juli 1758, öfver nittio år gammal.

Ogift.


Rosensvärd, Johan Henrik, militär, riksdagsman,
krigsminister. Född d. 13 okt. 1816 å ön S:t
Barthelemy. Föräldrar: guvernören därstädes
öfverstlöjtnanten Johan Samuel Rosensvärd och Kristina
Sofia Appelqvist
.

Uppfostrad för krigaryrket, blef R. 1836 underlöjtnant vid
Södermanlands regemente, ingick 1842 vid generalstaben
samt befordrades, efter förut passerade lägre
grader, 1859 till öfverste och chef för Värmlands
regemente. 1864 transporterades han i samma egenskap
till Södermanlands regemente.

Under tiden hade han
äfven hunnit göra sig känd å den politiska banan som
representant för sin ätt å riddarhuset från och
med 1850–51 års riksdagar och ofta deltagande i
dess debatter. Vid 1859–60 års riksdag tillhörande
besvärs- och ekonomiutskottet, som bl. a. fått
på sin lott att behandla motionerna om revision
af föreningsfördraget mellan Sverige och Norge,
reserverade han sig mot dess utlåtandes polemiska
form, önskande »att det visat ett vänligare ansikte
mot brödrafolket». 1861–65 ledamot af den kommitté
för landtförsvarets ordnande, hvars arbete utgick
från grundsatsen af indelningsverkets bibehållande,
satte R. i högre grad än någon annan sitt märke
å dess förhandlingar och utnämndes 1867 till
generalmajor. Följande år utsedd till ordf. i vapen-
och befästningskommittén, utnämndes R. 1870 till
landshöfding i Värmlands län, från hvilken post han
afgick 1873 för att öfvertaga generalbefälhafvarskapet
i tredje militärdistriktet. Af sitt län utsedd till
representant i Första kammaren 1871, bevistade han
alla riksdagar till och med 1884. Efter att hafva
varit ledamot af bankoutskottet 1873–74, insattes
han 1875 i det särskilda utskottet för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free