- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:370

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Rosenstein, Nils Rosén von - 2. Rosenstein, Nils (Rosén) von - 3. Rosenstein, Magnus (Rosén) von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1746, Om pesten 1772 m. fl. För att skingra
den okunnighet, som rådde om späda barns riktiga
behandling, sammanskref han sitt bekanta
klassiska arbete Om barnsjukdomar och deras
botande
, som första gången trycktes 1765 och
sedan utgått i många upplagor, hvarjämte det
öfversatts på danska, tyska och engelska. Ett
annat arbete, Hus- och Reseapotek, som han författade
på Lovisa Ulrikas befallning, utkom äfven
1765 och blef liksom det förra en allmänt
begagnad folkbok, liksom det äfven öfverflyttades
till danskan och tyskan. »R. innehade konsten
att gifva åt sina tankar en populär, för äfven den
obildade tillgänglig form, utan att eftergifva något
af deras väsentliga, för konsten viktiga innehåll
och att således vara populär utan att vara ytlig.»
Hans stora förtjänster som läkare blefvo både erkända
och belönade. Han fick flera gånger mottaga betydande
penninggåfvor af konung och ständerna och blef 1762
adlad, då han förändrade sitt förra namn Rosén till
Rosén von Rosenstein.

Gift 1734 med Anna Kristina
von Hermanson
, syster till riksrådet Mattias von
Hermanson.


2. Rosenstein, Nils (Rosén) von, ämbetsman,
vältalare, filosof. Född i Uppsala d. 12
dec. 1752; den föregåendes son.

Sin akademiska
bildning hade R. slutat, före sitt nittonde år
och ingick 1771, då äfven vorden hofjunkare,
i Kanslikollegium. 1778 befordrades han
till andre sekreterare i Presidentskontoret. Ett
åminnelsetal, som han ett par år senare höll öfver
kanslirådet Bjerkén i sällskapet Utile Dulci, ådrog
honom Lovisa Ulrikas uppmärksamhet och föranledde hans
utnämning till sekreterare i Vitterhetshets-akademien
1782. Samma år afgick han såsom ambassadsekreterare
till Paris, där då Creutz vid hofvet representerade
Sverige och där den unge diplomaten knöt bekantskap
med flera af Frankrikes förnämsta snillen såsom
d’Alembert, Marmontel, Diderot, Condorcet och
andra encyklopedister, af hvilka han mottog
starka intryck, som sedan otvetydigt röjde sig i
hans författarskap. Hans vistelse i den franska
hufvudstaden varade i tvenne år eller till 1784,
då Gustaf III kallade honom till guvernör för
kronprinsen Gustaf Adolf och tillade honom titel
af kansliråd. Konungen hade nämligen lärt känna och
värdera R., då denne på Gustafs befallning i dec. 1783
infann sig att uppvakta honom i Rom. 1785 utnämndes
han till kanslisekreterare för Uppsala universitet –
en befattning, som han, med ett fyraårigt afbrott,
innehade ända till 1799 – och utsågs af konungen vid
Svenska akademiens stiftelse 1786 till akademiens
ledamot och ständige sekreterare. Ehuru Gustaf den
tredjes gunstlingar i allmänhet icke gynnades under
förmyndareregeringen, erhöll likväl R. 1795, då hans
lärarekall upphörde, landshöfdingetitel jämte en
lifstidspension och utnämndes 1796 till ledamot af
Rikets ärendens allmänna beredning samt af Wismarska
beredningen. Efter statshvälfningen 1809
förordnades han till statssekreterare
och föredragande i ecklesiastikärenden, hvilket
förordnande af honom innehades till 1822. Sedan 1788
var han ledamot af Vetenskapsakademien. Svenska
akademien lät 1876 öfver honom prägla en
minnespenning, och hans »Minne» finnes af Böttiger
tecknadt i samma akademis Handlingar, 52 del. 1877.

Död i Stockholm d. 7 aug. 1824.

Det är hvarken
R:s egenskap af ämbetsman eller fursteguvernör,
som förlänar hans personlighet dess största
betydelse. Denna är däremot att söka i hans
författarskap äfvensom i hans verksamhet såsom
Svenska akademiens ständige sekreterare. Redan
såsom Vitterhetsakademiens sekreterare hade han
väckt uppmärksamhet genom sina åminnelsetal, af
hvilka ofvan ett är omtaladt. De efterföljdes
af en rad förträffliga lefnadsteckningar, tal
och personalier samt företal till framstående
författares skrifter såsom Kellgrens, Lidners,
Anna Maria Lenngrens och andras. Dessa alster af
den vittra areopagens ständige sekreterares penna
värderades så högt, att ett dylikt förord till en
författares arbeten länge ansågs nästan såsom en
borgen för dennes odödlighet. Såsom tänkare kom han
i ropet, sedan han vid nedläggandet af presidiet
i Vet.-akad. 1789 i stället för tal lämnat ett
Försök till en afhandling om upplysningen, till dess
beskaffenhet, nytta och nödvändighet för samhället
,
hvilken afhandling, som i mera utarbetad form utgafs
i tryck 1793, kännetecknades af Leopold såsom den
mest filosofiska bok på vårt språk. Han visar sig i
detsamma som en högsinnad och entusiastisk förkämpe
för upplysningstidens idéer. Hans Samlade skrifter
utgåfvos 1838 i tre band af hans systerdotterson,
kammarherre J. N. Tersmeden tillika med af Hans Järta
författadt förord och lefnadsteckning. I yttre
måtto företedde R. en märkvärdighet, som gjorde honom
känd af hufvudstadens hela befolkning, nämligen en
oformlig fetma, frukten af hans svaghet för ett godt
bord, den han icke ens på sin sena ålderdom kunde
förmås att öfvergifva. Till sist torde få nämnas,
att han själf skref sig endast von Rosenstein.

Ogift.


3. Rosenstein, Magnus (Rosén) von, sjömilitär. Född
i Uppsala d. 9 mars 1755; den föregåendes systerson
och son af medicine professorn Samuel Aurivillius och
Anna Margareta Rosén von Rosenstein, hvilkas barn 1773
blefvo adlade och adopterade på morfaderns, arkiater
Nils Rosén von Rosensteins, adliga namn, men under
särskildt nummer introducerade på riddarhuset 1776.

Efter att ha blifvit utnämnd till fänrik vid
Sveaborgseskadern af arméns flotta 1771, befordrades
R. 1774 till löjtnant och gick två år senare i
engelsk örlogstjänst. Sedan han här vunnit graden
af midshipman, öfvergick han 1779 i fransk sjötjänst
samt bevistade på fransmännens flotta flera sjöslag
mot den engelska under amerikanska frihetskriget.
Härunder blef han i slaget vid Guadeloupe
den 12 aug. 1782 fången och af sin forne chef,
amiral Parker, förd till England, där han likväl snart
frigafs mot sitt hedersord att ej vidare strida mot
engelsmännen. Återkommen 1783 till Sverige,
prydd med orden »Pour le

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free