- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:382

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Rudbeck, Olof, d.ä. - 7. Rudbeck, Olof, d.y. - 8. Rudbeck, Thure Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det däraf färdiga gick upp i lågor, så att numera
endast 8 mer eller mindre ofullständiga exemplar äro
i behåll. Föröfrigt sysselsatte sig denne ovanlige
man med nästan allting – mekanik, byggnadskonst,
skeppsbyggen o. s. v. Kort efter nyssnämnda brand,
hvarunder den sjuttiotvåårige mannen med den största
rådighet och uthållighet deltog i släckningsarbetet,
nedlades han på sotsängen och afled i Uppsala
den 7 sept. 1702.

Gift 1655 med Vendela Lohrman.


7. Rudbeck, Olof d. y., universitetslärare,
botaniker, filolog. Född i Uppsala d. 15 mars 1660;
den föregåendes son.

Undervisad af sin berömde fader i botanik och teckning och
handledd för öfrigt af skickliga lärare, växte sonen
upp, blef student i Uppsala,
studerade medicin och utgaf 1686 en disputation
De propagatione plantarum. Sedan han s. å. utnämnts
till medicine adjunkt, företog han 1687 en
utrikes resa, hvarunder han i England, Holland
och Tyskland tog kännedom om allt, som hörde till
trädgårdsväsendet, och i Utrecht promoverades till
medicine doktor. Återkommen till fäderneslandet
1691, utnämndes han följande år till med. et
botanices professor i survivance efter fadern och
öfvertog tillika hufvudbestyret med bearbetningen
af dennes »Campi Elysii». Tre år senare, 1695,
företog han på Carl XI:s befallning en resa till
Lappland, hvilken färd han ämnade beskrifva i ett
lärdt verk, Lapponia illustrata, i tolf tomer,
af hvilka likväl endast den första utkommit, då
manuskriptet och de för dess utarbetande gjorda
anteckningarna förstördes vid den stora eldsvådan
i Uppsala 1702. Under sin vistelse i Lappland hade
han tyckt sig finna en viss likhet mellan lapparnes
språk och hebreiskan. Efter hemkomsten kastade
han sig därefter med ifver på språkforskning och
sammanskref ett arbete i tio tjocka kvartvolymer
kalladt Lexicon harmonicum, för att bevisa icke
blott lappskans öfverensstämmelse med hebreiskan, utan
finskans med ungerskan och götiskans med kinesiskan,
allt till försvar för en hop af faderns atlantiska
satser. Endast en liten del af verket blef såsom
prof tryckt 1716. Hvad handskriften angår, inlöstes
den 1760 till Uppsala universitetsbibliotek. Han
utgaf för öfrigt åtskilliga andra afhandlingar i
samma syfte. År 1719 upphöjdes R. i adligt stånd
och skref sig sedan till Brunna, Kydingeholm
och Brolöfsta. Året därefter befriades han från
skyldigheten att hålla de botaniska föreläsningarna,
hvilka en kort tid sköttes af Linné, och frikallades
1730 jämväl från de medicinska. Vid uppnådda
sjuttionio år (1739) utnämndes han till arkiater,
men afled kort därefter d. 23 mars 1740.

Af sin fader hade R. ärft smaken för vissa kunskapsarter,
men saknade det skarpa, blixtrande snille, som på
ett så förvånande sätt uppenbarat sig i den förres
»Atlantica». Det oaktadt var han en man, som genom
sin djupa lärdom och outtröttliga forskningsifver med
heder häfdade det Rudbeckska namnet och lämnade det
till efterkommande i ofördunklad glans. Tillsammans
med d. v. bibliotekarien, sedermera
ärkebiskopen Erik Benzelius, var han stiftare af
Vetenskaps-societeten i Uppsala 1719.

Han var tre gånger gift, 1: 1691 med Katarina Goeding, 2:
1697 med Anna Katarina Schönström och 3: 1721 med
Charlotta Rothenburg och hade med dessa sina hustrur
tjugufyra barn.


8. Rudbeck, Thure Gustaf, militär, politiker. Född
d. 21 nov. 1714; den föregåendes sonson. Föräldrar:
kaptenen vid Upplands regemente Olof Rudbeck och
Maria Törnstjerna.

R. ingick redan vid sjutton
års ålder i krigstjänst och befordrades, sedan
han genomgått de lägre tjänstegraderna, 1739 till
fänrik vid Lifgardet. Med detta utkommenderades han
i ryska kriget, och förlagd på Åland, försvarade
han, i spetsen för en ringa styrka, under tre och
en half månader med lysande tapperhet förposten vid
Brandö. 1743 befordrad till löjtnant, utmärkte han
sig vid dalkarlsupproret genom att i tre dagar utan
aflösning hålla riddarholmsbroarna besatta, hvarigenom
de upproriska hindrades framtränga till slottet. Hans
behjärtade uppträdande vid detta tillfälle belönades
ock inom årets utgång med majorsfullmakt vid Upplands
regemente, vid hvilket han 1749 befordrades till
öfverstelöjtnant.

Vid 1742–43 års riksdag började
han ock framträda å riddarhuset. Klok och måttfull,
vän af ordning och sparsamhet men tillika modig och
oförsagd, kände han sig manad att bekämpa Hattarnas
äfventyrliga politik, hvars bedröfliga verkningar
han varit i tillfälle att skåda på närmare håll,
och vann från första början en bemärkt ställning å
riddarhuset, som under de efterföljande riksdagarna
ytterligare befästades. Efter sitt 1746 ingångna
gifte med Magdalena von Mentzer slog sig R. ned på
sitt majorsboställe och blef en synnerligen driftig
och omtänksam landthushållare, hvars verksamhetskrets
alltjämt utvecklades och sedermera koncentrerades till
den af honom inköpta egendomen Edsberg i Uppland,
som ännu i dag befinner sig i hans efterkommandes
ägo.

Efter Adolf Fredriks tronbestigning närmade
sig R. hofvet men vägrade 1756 af honom begärd
medverkan till författningens omstörtande med väpnad
hand. 1758 utnämnd till öfverste för Björneborgs och
1760 för Upplands regemente, tågade han s. å. med
detsamma till Pommern men återvände till Sverige,
sedan riksdagskallelse utfärdades. Vid 1760–62
års riksdag blef han ock en af Mössornas främste
män, invaldes i sekreta utskottet och uppfördes å
rådsförslag. Särskildt ägnade han sig med ifver åt de
ekonomiska frågorna och insattes i den växelberedning,
som skulle råda bot å förvirringen i myntväsendet,
hvarvid han uppträdde som Nordencrantz’ (se II: 193)
ifrige vapendragare. Ett hedrande minne har han
ock efterlämnat genom sitt memorial mot de extra
domstolar och kommissioner, med hvilka Hattarne
fläckat sin historia. Vid den stormiga riksdagen
1765, då Mössorna, efter att i tjugusju år ha varit
undanträngda från makten af Hattarna, åter vunnit
öfvervikt, valdes R. till landtmarskalk och blef året
därefter (1766) generalmajor, ordförande i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free