- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:385

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Rudenschöld, Carl - 3. Rudenschöld, Ulrik - 4. Rudenschöld, Magdalena Charlotta - 5. Rudenschöld, Thorsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ströskrifter. Däremot måste han såsom vältalare och
författare på prosa tillerkännas en ganska hög rang
bland sina samtida. Härom vittnar i all synnerhet hans
1772 tryckta Tal om svenska språkets art och nuvarande
bruk
. Såsom offentlig man framstår han ovanligt ädel
och ren och »kanske uppbars, med hänseende till
moraliskt värde, ingen af frihetstidens män högre
i det följande tidevarfvets omdöme än han».

Gift 1756 med grefvinnan Kristina Sofia Bielke, dotter af
riksrådet T. G. Bielke (I: 92).


3. Rudenschöld, Ulrik, ämbetsman, vitter. Född under
föräldrarnas tillfälliga besök i Stockholm d. 29
juni 1704; den föregåendes broder.

En långvarig
sjuklighet i ynglingaåren föranledde R. att, efter ett
par kortare besök i Uppsala där han blifvit student
1717, slå de akademiska studierna ur hågen och söka
sig en plats på ämbetsmannabanan. Han lät därför
inskrifva sig i Kommersekollegium 1726. Följande
år uppträdde han vid firandet af drottningens
födelsedag inför rikets ständer med ett tal på vers,
tryckt med titeln Underdåniga fägnerim, som röjer
en erkännansvärd förmåga att afvinna ett utslitet
ämne nya synpunkter. Såsom ämbetsman väckte han inom
kort, oaktadt sin ungdom och underordnande ställning,
så stor uppmärksamhet, att rikets ständer anslogo
åt honom en större penningsumma för att göra resor
i främmande länder och samla erfarenhet i sådana
ämnen, som tillhörde hans tjänstebefattning. Efter en
vistelse i Tyskland och Frankrike 1730–33, befordrades
han till notarie i Kommersekollegium. Medlem redan
1737 af en kommission med uppdrag att afgifva
betänkande öfver åtskilliga af Finlands ekonomi
berörande frågor, uppehöll sig R. halftannat år i
nämnda land och afgaf sedermera om sina iakttagelser
en utförlig berättelse. 1740 invaldes han i
Vetenskapsakademien. Sedan han 1743–44 tjänstgjort
såsom kommissionssekreterare vid en svensk till
Spanien afgången beskickning, blef han 1746 anställd
såsom assessor i Kommersekollegium och kort därefter
kommerseråd. Verkande med nit och skicklighet såsom
ämbetsman, deltog han äfven i riksdagsarbetena och var
dessutom ledamot af flera kommissioner. Med all sin
erkända duglighet och sitt intresse för de åligganden,
som tillhörde hans tjänstebefattningar, förmådde han
likväl ej verka så, som han önskade, till följd af sin
merendels alltid störda hälsa. De sista åren af hans
lif var ett långsamt aftynande.

Han afled ogift i Stockholm d. 6 april 1765.

Granskare hafva satt
hans skaldegåfvor, icke allenast öfver faderns och
broderns, utan jämväl öfver många samtidas, med större
skalderykte än han. Hans smådikter, hvilka utmärka
sig för en ledig, lätt form och vackra poetiska
tankar, finnas intagna i Sahlstedts samling, samt
i Hansellis upplaga af äldre skalders arbeten.


4. Rudenschöld, Magdalena Charlotta. Född i Stockholm
d. 1 jan. 1766; den föregåendes brorsdotter och dotter
af R. 2.

Fröken R. var sjutton år då hon 1783 eller samma år som fadern
afled, anställdes såsom hofdam hos prinsessan Sofia
Albertina och sålunda kom att röra sig vid Gustaf
III:s hof. Det var en farlig plats för en
ung, skön och eldig kvinna, synnerligast under en
tid, då den förföriske, af naturen och monarken
lika gynnade, G. M. Armfelt där utgjorde den
sol, kring hvilken allas blickar kretsade.
Mellan henne och Armfelt uppstod en öm böjelse,
efter det den senare redan blifvit förlofvad med
fröken Hedvig De la Gardie. Denna kärleksförbindelse
öfvergick ett år efter hans giftermål 1785 till ett
brottsligt förhållande, som blef en öppen skandal.
Efter Gustaf III:s död blef det emellertid mindre
kärleken än politiken, som tryckte sin prägel
på denna förbindelse. Fullständigt behärskad af
sin älskare, gjordes Magdalena utan att äga
ens skymten af den själskraft, som fordras för
så farliga planer, af den lättsinnige Armfelt till
verktyg för hans politiska intriger och invecklades
sålunda i de stämplingar, som afsågo att störta den
dåvarande förmyndarstyrelsen samt den allsmäktige
och hatade Reuterholm. Man har påstått, att den
stränghet, som, vid domen öfver de i Armfeltska
konspirationen invecklade särskildt träffade
fröken R., skulle haft sin grund i någon
försmådd hyllning från antingen hertig Carls
eller Reuterholms sida. Huru som helst, yttrade
sig hos vederbörande en alldeles ovanlig ifver,
icke allenast att få henne dömd till vanärande
straff, utan äfven att så hastigt som möjligt
få detta bragt till verkställighet. Hennes
dom, som först lydde på dödsstraff, förmildrades
sedan till schavottering och spinnhus, och den 24
sept. 1794 undergick hon den förra på Stortorget
i Stockholm. Hvad spinnhusstraffet angår, kom ej
detta att blifva särdeles långvarigt. Hon frigafs
nämligen mot slutet af förmyndarregeringen, i juni
1796 och begåfvades af hertigen med en liten
egendom på Gotland, med förständigande dock att
icke utan regeringens tillåtelse lämna denna ö.
Sedan Gustaf IV Adolf själf tillträdt regeringen,
erhöll hon sin fullständiga frihet. Armfelt
återsåg hon aldrig, men åtnjöt af honom efter 1801
ett årligt bidrag till sitt underhåll. Till en
brytning mellan henne och hennes moder liksom med
hennes forna umgänge kom det innan kort, då hon
drog ny skam och nesa öfver sig, genom att knyta
en förbindelse med en betjänt, hvaraf frukten blef en
son. Med nämnde sin älskare framlefde hon en tid i
djupaste armod. Sedan hon 1801 lämnat Sverige
var hon en tid bosatt i Schweiz. Återkommen 1813
till fäderneslandet, stannade hon därstädes och afled
i Stockholm d. 5 mars 1823.


5. Rudenschöld, Thorsten, pedagog, filantrop. Född
på Riseberga sätesgård i Nerike d. 30 mars
1798; den föregåendes brorson. Föräldrar:
öfverstlöjtnanten, grefve Thure Gabriel Rudenschöld
och Kristina Hedengren.

Efter att ha studerat
vid Uppsala universitet 1811–16, ingick R. vid
Skaraborgs regemente, där han tjänstgjorde sin
mesta tid såsom adjutant hos öfverstlöjtnanten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free