af Gustaf Wasa förnyelse på sin frälsemannarätt, med sitt fädernevapen »ett rålamm» i gult och blått fält. Erik XIV gjorde honom 1563 till befallningsman på Stockholms slott och satte honom till öfverste för det krigsfolk, som sändes till Finland för att fängsla hertig Johan. Sedan detta värf lyckligen utförts, utnämndes han s. å. 1563 till lagman öfver Norrland och förordnades 1564 till tygmästare öfver artilleriet. Kort därefter sändes han med manskap och fältstycken att tillika med Bengt Bagge understödja Åke Bengtsson Ferlas infall i Bleking, intog Lyckeby slott samt bevistade 1566 Bohus' belägring. Men nu förändrades konungens sinnesstämning. Jämte Nils Sture, Erik Stenbock och Nils Boye ställdes R. till rätta för att genom sin försumlighet ha varit till hinders vid slottets fåfängt företagna belägring men undslapp för sina forna tjänster allt straff. Ifall han verkligen låtit någon försummelse komma sig till last, återupprättade han sitt krigarrykte två år senare, då han med en obetydlig krigsstyrka mötte danskarna i en skarp skärmytsling vid Engelholm. Efter Eriks afsättning var R. bland dem, som hade sig anförtrodt att bevaka den fångne konungen och intog därefter ett förtroendefullt rum i konung Johans tjänst. Död i Stockholm 1583. Gift 1: med Anna Larsdotter (Björnram), 2: med Anna Butz eller Store. 2. Rålamb, Lars Andersson, krigare. Födelseåret obekant; den föregåendes son. R. hade blifvit uppfostrad af jesuiter, hvaraf till någon del förklaras hans blinda tillgifvenhet för Sigismund. I januari 1597 sändes han af denne till ständerna med ett bref, hvari Sigismund uppdrog styrelsen åt rådet, »eftersom han förnummit, att hertigen icke ville, efter den gifna regeringsformen, befatta sig med densamma,» och förbjöd den utlysta riksdagen i Arboga. Detta budskap höll på att stå R. dyrt. Allmogen, som blifvit uppretad mot konungen, hotade hans sändebud till lifvet, och hertigen måste för att skydda R. omge honom med vakt. När Sigismund, efter slaget vid Stångebro 1598, lämnade Sverige, insatte han Lars Andersson bland befälhafvarna i Kalmar samt befallde honom och de andra att hålla slottet sig tillhanda. Då staden likväl kort därefter föll i hertigens händer, fingo befälhafvarna dyrt umgälla sin trohet. Efter en kort ransakning dömdes Johan Sparre, Christofer Gyllengrip och Lars Andersson Rålamb till döden. Afrättningen ägde rum den 16 maj 1599, och deras afhuggna hufvuden uppsattes på järnstänger öfver en stadsport i Kalmar. 3. Rålamb, Broder Andersson, ämbetsman, Född på Bro sätesgård i Bro socken, Uppland, 1568; den föregåendes broder. R. blef 1613 kammarråd, 1622 ståthållare öfver Nerike och Värmland med Arboga, samt Nora och Lindes bergslager, 1624 landshöfding öfver Västmanland och två år därefter ståthållare på Västerås slott, 1627 assessor och s. å. vice ordförande i Svea hofrätt samt 1630 utnämnd till president i hofrätten i Åbo. Följande år förordnades han till bisittare i den domstol, som skulle döma i ärekränkningsmålet mellan Rhengrefven Otto Ludvig och prins Kristian af Danmark. Knappt var denna rättegång afslutad, då från Gustaf Adolf, som då var i Tyskland, befallning anlände till rådet att afsätta Broder Andersson från hans ämbeten och indraga hans förläningar, till dess han inställde sin son Erik -- se R. 4 -- att svara för den sidvördnad, han visat konungen. Emellertid blef den i sonens förseelse alldeles oskyldige fadern skild från sina befattningar och afhänd sina gods och förblef i saknad däraf, så länge Gustaf Adolf lefde. Efter konungens död förordnades han 1634 af Axel Oxenstierna till landshöfding öfver Finland med Åland samt afled på Bro den 3 jan. 1647. Gift 1: 1605 med friherrinnan Anna Oxenstierna, 2: 1621 med Anna Tott. 4. Rålamb, Erik Brorsson, krigare; den föregåendes son i första giftet. Hans födelseår är icke angifvet men kan med säkerhet antagas hafva infallit i första början af 1600-talet. Liksom bröderna, erhöll han en vårdad, till och med grundlärd uppfostran och hade bland sina lärare den berömde orientalisten Hambræus, som till sina lärjungars, herrarna Rålambs, undervisning i goda seder lät på svenska utgifva »Erasmi Roterodami Liber de civilitate morum puerilium». År 1622 var Erik R. i Uppsala, där han höll en oration: De veritatis laudatissimæ virtutis præminentia præ rege, vino et muliere och befann sig 1629 i Paris, för att under Hambræi ögon afsluta sin uppfostran. När drottning Maria Eleonora besökte sin gemål, Gustaf Adolf, i Tyskland, var Erik R, i hennes svit och kvarstannade hos konungen som kammarherre. Vid en kunglig taffel i Hörst d. 19 nov. 1631, då åtskilliga furstar och herrar voro inbjudna till aftonmåltid, befallde konungen, »eftersom ingen annan var tillstädes, R. träda till bordet och förrätta det vanliga credensze-ärendet». Den unge ädlingen, hvilken ansåg sin värdighet såsom kunglig kammarherre nedsatt genom befallningen, lämnade genast rummet och begaf sig på flykten. Denna sidvördnad förtröt Gustaf Adolf så mycket, att han vände sin ovilja äfven mot fadern (se föreg.) och aldrig kunde förmås att upptaga vare sig fadern eller sonen i sin gunst igen. Efter Gustaf Adolfs död använde Axel Oxenstierna unge R. åter i fäderneslandets tjänst, men denne dog icke långt därefter i Paris d. 16 maj 1635. Ogift. 5. Rålamb, Clas Brorsson, riksråd, rättslärd. Född i Stockholm d. 2 maj (enligt en annan uppgift den 8 maj) 1622; den föregåendes halfbroder. Rikt begåfvad å förståndets vägnar, erhöll R. en vårdad uppfostran, dels i Uppsala, dels under utrikes resor, från hvilka han återkom till Sverige i franska ambassadören De la Tuilleries' sällskap 1644. Under sin vistelse i Tyskland hade han en kort tid tjänstgjort vid svenska beskickningen i Osnabrück, hvaremot han afböjt ett anbud att inträda i Torstensons armé. Axel