- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:425

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Schéele, Knut Henning Gezelius von - 3. Schéele, Frans Alexander von - Scheffel, Johan Henrik - Schefferus och Scheffer - 1. Schefferus, Johannes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

års riksdag, äfven där intagande en moderat –
konservativ ståndpunkt. Förut »vilde», anslöt han
sig 1903 till det då bildade partiet: »de moderata
reformvännerna», som hvilkas förtroendeman han
tjänstgjort.

Gift 1868 med Anna Gustafva Maria
Ekman
, dotter af bruksägaren C. E. Ekman (se I: 228.)


3. Schéele, Frans Alexander von, filosof,
föreläsare. Född i Fernebo socken i
Värmland d 31 juli 1853; den föreg. kusins
son och sonson till S. 1. Föräldrar:
brukspatronen Christian Georg Robsahm
von Schéele
och Charlotta Maria Hedberg.

Student i Uppsala 1873, blef S.
fil. doktor därstädes 1885 och förordnades s. å. till
docent i estetik därstädes. 1887 öfverflyttades
han till docent i praktisk filosofi. Redan
dessförinnan hade han i flera år verkat som
litteraturanmälare i Uppsalatidningen »Fyris» och i
arbetet Nutidslögner eller framtidssanningar 1885
anställt en ingående kritik af Max Nordaus på sin
tid uppseendeväckande arbeten. Lifligt intresserad af
tidens bildningssträfvanden, kastade sig S. med ifver
in i 1880-talets offentliga diskussioner i Uppsala,
hvarvid han gjorde sig känd som en skicklig och
fyndig debattör. Då han därjämte liksom sin frände
var i besittning af ett representativt uppträdande,
var det icke annat än naturligt, att han kallades
till studentkårens ordförande, å hvilken post
han fungerat längre än någon annan. Trots trägen
verksamhet som enskild akademisk lärare har S. fått
tid till flitigt författareskap, bland hvars alster
må anföras Samuel Grubbes skönhetslära 1885, </i>Kan
Gud tänkas som vilja?</i> 1887 (i Uppsala universitets
årsskrift), </>Det mänskliga själslifvet</i> 1894–96, en
utförlig framställning af den moderna psykologiens
resultat, Filosofiens uppgift, metod och betydelse
1899, samt en mängd artiklar i tidskrifter och Nordisk
familjebok. 1891–95 redigerade han Svensk tidskrift.

S. har ock varit lifligt verksam som föreläsare,
särskildt vid Uppsala universitets sommarkurser. Som
frukt af dessa har han utgifvit Viljans och känslornas
psykologi
1899. Sedan 1899 är han föreståndare
för den teoretiska profårskursen vid Uppsala
läroverk och har förlagt den honom i denna egenskap
tillkommande undervisning till universitetet under
form af offentliga föreläsningar i pedagogik, hvilka
förmått fängsla en talrik åhörarkrets. Därjämte har
han ock anordnat flitigt besökta seminarieöfningar i
barnpsykologi och pedagogik, för hvilkas underlättande
han 1903 enskildt upprättat en pedagogisk öfningsskola
i Uppsala. 1903 erhöll han professors namn, heder
och värdighet.

Gift 1886 med Hanna Runer.


Scheffel, Johan Henrik, porträttmålare. Född i Vismar
d. 9 april 1690. Föräldrar: doktor Martin
Scheffel
och Katarina Keller.

Sedan S. utbildat
sig i Tyskland, Holland och Frankrike, nedsatte
han sig 1723 (enligt en
annan uppgift redan 1721) i Stockholm, där han under
en lång följd af år frambragte en mängd konterfej,
hvilka vittna icke blott om utmärkt flit och
noggrannhet utan äfven om stora konstnärliga anlag
hos mästaren. Vid målare- och bildhuggareakademiens
inrättande 1735 blef han en af dess första lärare,
invaldes någon tid därefter till dess ledamot
och erhöll direktörs titel af regeringen. Först
vid fyllda sjuttiofem år nedlade han sin pänsel
och flyttade till sin dotter och måg i Västerås,
där han afled den 21 dec. 1781. »Mängden af hans
arbeten är oöfverskådlig; ett porträtt af S. är
en af de vanligaste företeelserna, och säkerligen
uppgår antalet af hans ännu bevarade verk till flera
tusental. Men hvad som härvid är att märka är, att
han sällan eller aldrig vårdslösat ett enda af dessa
talrika porträtt, som genast uppmärksammas genom det
blida och älskvärda i uppfattningen samt det säkra
och tekniskt fulländade i utförandet.

S. utbildade endast en elev af betydenhet, det var Per Krafft
d. ä., som efter studier och resor i Tyskland sedan
så mycket hedrade det Gustavianska tidehvarfvet.»

Gift 1728 med Anna Margareta Bergstedt.


Schefferus och Scheffer. Ätten, som anses härstamma
från trakten kring Frankfurt a. M. och som äfven
skall ha haft namnet Gernsheim, inkom till Sverige
med Johannes Schefferus (se nedan). Denne uppgifves
varit sonson till Ivo Scheffer von Gernsheim, hvilken
som landtdomare lefde i midten af 1500-talet i
Franken och var ättens förste kände stamfader. Af
Johannes Schefferi söner adlades Johan 1689, men hans
gren utdog 1752. Den andre, Peter, naturaliserades
som svensk adelsman 1698, med namnet Scheffer von
Gernsheim
och blef 1719 friherre. Hans ättegren
utgick med sönerna, af hvilka två, Carl Fredrik
och Ulrik, blefvo grefvar 1766 och 1775. De nu
lefvande medlemmarna af ätten härstamma från Henrik
Teofilus S.
, – se S. 2 – naturaliserad 1756 som
svensk adelsman, son till en yngre son till Johannes
Schefferus, Ivo Scheffer.


1. Shefferus, Johannes, lärd. Född i Strassburg
d. 2 febr. 1621. Föräldrar: köpmannen Johan
Scheffer
och Elisabet Kraschel.

Den enskilda undervisning, S. erhöll i sitt föräldrahem,
var icke ägnad att väcka hans håg för lärda
sysselsättningar. Icke desto mindre blef han student 1637
och fick följande året företaga en studieresa genom
Tyskland. Denna resa och isynnerhet den bekantskap,
han därunder gjorde med sin tids lärde, sporrade
honom till ansträngningar, och snart började han
vinna rykte som en lärd af framstående rang. När
skytteanska professuren i Uppsala blef ledig
genom Freinshemii befordran till bibliotekarie,
inkallades S. på anvisning af Boeclerus och tillträdde
denna lärostol 1648. Den skytteanska professuren,
s. k. efter sin stiftare riksrådet Johan Bengtsson
Skytte, var den tiden egentligen en läroanstalt inom
själfva universitetet till unga ädlingars uppfostran
och bildning för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free