- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:444

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Schwerin, Philip Bogislav von - 2. Schwerin, Jakob Philip von - 3. Schwerin, Curt Philip Carl von - 4. Schwerin, Fredrik Bogislaus von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tyska stater, äganderätten till sina i Brandenburg
belägna länsgods samt kvarstannade i svensk
tjänst. 1715 befordrades han till generalmajor af
kavalleriet samt öfvervar Stralsunds belägring, då han
åter blef fången hos danskarna. I Danmark stannade han
i tvenne år, då han lyckades rymma ur fångenskapen,
samt utnämndes vid sin hemkomst 1717 till öfverste för
Smålands tre- och femmännings-regemente och upphöjdes
till friherre s. å. Efter att 1718 hafva deltagit i
norska fälttåget, begärde och erhöll han följande
år afsked ur svensk tjänst och tog anställning i
Ryssland, där han utnämndes till generallöjtnant och
följde ryska armén på fälttåget till Persien. Sin
sista militära befordran vann han, sedan han öfvergått
i tysk-kejserlig tjänst, i det han 1732 utnämndes till
fältmarskalkslöjtnant.

Han afled likväl icke långt
därefter i Ukraine den 20 mars 1733.

Gift 1: med en friherrinna von der Horst, 2:
1720 med grefvinnan Hedvig Eleonora Cronhielm.


2. Schwerin, Jakob Philip von, riksråd. Född d. 8 maj
1719. Föräldrar: generallöjtnanten, friherre Klas
Philip von Schwerin
och Maria Johanna Burensköld.

Sedan S. några år tjänstgjort vid hofvet, utnämndes
han 1747 till regeringsråd i Pommern samt
befordrades 1753 till president i
Wismarska tribunalet. Grefve 1766, blef han vid
Hattarnes seger 1769 riksråd och två år senare
öfverste-marskalk hos änkedrottning Lovisa
Ulrika. Vid revolutionen 1772 entledigad från sitt
rådsämbete, inkallades han revolutionsdagen åter i
rådskammaren och innehade sedan antydda värdighet
till sin död i Stockholm d. 2 jan. 1779.

Han var en man af upphöjda allvarliga tänkesätt, som, då så
fordrades, icke fruktade att säga sin mening rent
ut. När han såsom mentor för hertig Carl besökte
Berlin 1770, emottogs han med synbar ovilja af
Fredrik II, hvilken en dag vid bordet, med tydlig
hänsyftning på S. yttrade: att dumheten aldrig kan
döljas i en människas anletsdrag.

»I det fallet bedrager sig ers maj:t» – svarade S. och
fixerade konungen. – »Mången kan vara bornerad i mycket,
fastän kvick i andra fall, och kvickheten, när den
kväfves eller förkväfves af fördomar, är intet bevis
på snille», hvarigenom han tillrättavisade Schlesiens
eröfrare på ett sådant sätt, att denne fick en helt
annan tanke om S. och från den stunden visade all
möjlig uppmärksamhet för den aktningskräfvande svenske
rådsherren.

Gift 1750 med Charlotta Sofia Margareta von Bohlen.


3. Schwerin, Curt Philip Carl von, krigare. Född
i Stockholm d. 22 juli 1751; den föreg. son.

S. ingick aderton år gammal vid Kalmar
regemente, blef löjtnant 1773, kapten 1774 och
major 1777. Efter att ha bevistat preussiska
arméns operationer i bayerska successionskriget,
befordrades han 1784 till öfverstlöjtnant vid
Jönköpings regemente och utnämndes följande året
till öfverste och chef för samma kår, i hvilken
egenskap han deltog i 1788 års krig och genom
sin tapperhet och rådighet räddade svenska
armén i träffningen vid Högfors d. 1 sept. 1789,
hvarför han af Gustaf III:s egen hand fick emottaga
svärdsordens stora kors. Efter freden 1790 begärde
han sitt afsked från regementet, men befordrades
1792 till generalmajor samt förordnades s. å. till
tjänstgörande första generaladjutant i Stockholm. Från
sistnämnda befattning afgick han 1793, enär han
icke kunde finna sig i förhållandena under det
Reuterholmska regementet. Ur krigstjänsten tog han
1801 afsked. Ledamot af Krigsvet.-akad. Död på Husby
gård i Östergötland d. 21 sept. 1828.

Han var en i många hänsenden utmärkt personlighet men egen,
besynnerlig, häftig och ojämn till lynnet. Under
finska kriget hade han på egen bekostnad uppsatt och
inöfvat en liten kår frivilliga, men när dessa vid
fiendens första angrepp mangrant räddade sig genom
flykten, ilade S., utom sig af vrede, till konungen
och begärde att få skjuta ner hela bataljonen. Då
detta naturligtvis icke kunde tillåtas, anhöll
han att åtminstone få utlotta hvar tionde man och
låta arkebusera dessa. När konungen icke heller
härtill lämnade sitt bifall, förklarade den häftige
befälhafvaren sin ära kränkt samt begärde och erhöll
efter freden sitt afsked. Vid 1800 års riksdag hade
S., som tillhörde den moderata oppositionen, plats i
hemliga utskottet.

Gift 1780 med grefvinnan Ulrika Vilhelmina Putbus.


4. Schwerin, Fredrik Bogislaus von, politiker,
finansman. Född i Stralsund d. 7 okt. 1764;
den föregåendes broder.

Af föräldrarne bestämd för militärståndet, utnämndes
S. 1777 till kornett vid Västgöta kavalleriregemente
samt genomgick från sistnämnda år
och till 1780 krigsakademien i Berlin. Han lämnade
likväl redan 1784 militärståndet och begaf sig till
Uppsala för att bereda sig för prästämbetet, till
hvilket han invigdes 1786 i Linköping, hvarefter
han omedelbart utnämndes till ord. hofpredikant och
ledamot af hofkonsistorium. Innan årets slut afreste
han till universitetet i Göttingen och hemkom 1787
som filosofie magister. Följande året utnämndes
han af Gustaf III till kyrkoherde i Sala. Då denna
utnämning af den unge, ännu blott tjugufyraårige
prästmannen skedde, oaktadt han icke stod på
förslaget, var densamma uppenbart stridande mot
stadens privilegier. Emellertid förordnades S. äfven
s. å. till fältprost och åtföljde konungen till
finska kriget. Vid utdelandet af de utmärkelser,
som följde på statshvälfningen 1809, erhöll
S. teologie-doktorsvärdigheten. Led. af Vet.-akad.,
utträdde han därur af missnöje med akademiens nya
statuter. Han tillhörde ock Landtbruksakademien,
Kejs. Finska hush.-sällskapet i Åbo m. fl.

Det var ej i kyrkans tjänst, S. vann sina egentliga
lagrar, utan på helt andra fält, politikens och
litteraturens. Under de första femton åren af sin
ämbetsförvaltning i Sala ägnade han sig äfven med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free