Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Schwartz, Gustaf Magnus - 2. Schwartz, Maria Sofia - Schwerin, von - 1. Schwerin, Philip Bogislav von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och teknologi vid Vetensk.-akad. hade han redan
1809 blifvit utnämnd. 1825 förordnades han
till direktör vid det då i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hans plan inrättade Teknologiska
institutet i Stockholm, hvilken chefsplats han
innehade tjugu år eller till 1845, då han på
egen begäran erhöll afsked. För vetenskapliga
ändamål företog han tid efter annan utländska
resor och besökte därunder Tyskland, Frankrike,
England, Ryssland, Danmark och Österrike. S.,
som på hufvudets vägnar var rikt utrustad,
gjorde sig känd genom flera tekniska uppfinningar.
Bland dessa må nämnas: en rektifikator vid brännvinsbränning
(för hvilken han 1814 fick mottaga
en hedersgåfva från Ryssland), en vedkolningsmetod
i ugn (belönad af svenska staten),
en af Landtbruksakademien belönad linberedningsmaskin,
en inrättning för torkning af
spannmål, en utlakningsapparat till utdragande
af socker ur hvitbetor, förutom en del andra
uppfinningar, till hvilka modeller förvaras å Tekniska
högskolan. Led. af Vet.-akad., Landtbruksakad.,
Krigsvet.-akad. samt åtskilliga andra
in- och utländska vetenskapliga och industriella samfund.
Död i Stockholm d. 25 mars 1858.
Lika skicklig, vare sig det gällde den teoretiska
eller praktiska delen af teknologien, lämpade
han sig synnerligt väl till lärare genom sitt lättfattliga
framställningssätt äfven om de mest
abstrakta ämnen. Sedan han lämnat institutet,
sysselsatte han sig mycket med studier i frenologien
och efterlämnade vid sin död en stor
samling människokranier samt gipsafgjutningar
af sådana med beskrifningar.
Gift: se nedan.
2. Schwartz, Maria Sofia, romanförfattarinna.
Född i Borås d. 4 juli 1819;
dotter af där bosatte tyske handlanden
Carl Birath o. Albertina Björk.
Ett par månader före fröken B:s födelse hade fadern
aflidit och efterlämnat änka och barn i fattigdom.
I följd häraf blef den sistfödda vid halftannat
års ålder upptagen som fosterbarn af en nära
anförvant, öfverinspektören Trotzig på Blockhusudden,
samt åtnjöt i hans hus sin första uppfostran.
Emellertid afbröts hennes undervisning
i hennes elfte år i följd af fosterfaderns iråkade
obestånd och kort därefter timade frånfälle.
Vid fjorton års ålder kom hon med förmögna
släktingars hjälp i en flickskola, där hon åtnjöt
undervisning i två år. 1840 förenades
hon med öfverdirektören vid Teknologiska institutet
Gustaf Magnus Schwartz och fick
från den tiden mera uteslutande ägna sig åt
läsning och studier. En naturlig fallenhet förde
henne tidigt in på författarebanan, men först
1851 medgaf mannen, som var motståndare
till kvinnligt författareskap, att hon fick trycka
sitt första arbete, en novell, Förtalet, som utkom
i det på Östlund och Berlings förlag
utgifna »Orginalbibliotek» och 1863 upplefde
en ny upplaga. Sedan hon sålunda trädt inför
offentligheten såsom vitter författarinna, visade
sig hennes penna särdeles alsterrik. Utom följetonger
i »Aftonbladet» och »Svenska Tidningen»
samt en stor myckenhet noveller och
skisser i kalendrar och tidskrifter, utgaf hon
dels under eget namn, dels anonymt, ett stort
antal romaner, hvaribland följande: Emancipationsvurmen
1854, Mannen af börd och qvinnan
af folket 1858, hvilket tendensarbete egentligen
var det, som först gjorde hennes rykte, Arbetet adlar
mannen 1859, Ädlingens dotter 1860, Skuld
och oskuld 1861, Är mannens karakter hans öde?
1861, Börd och bildning 1861, Positivspelarens
son 1863, Guld och namn 1863, Författarinnan
och hennes man 1864, Den rätta 1864, Ungdomsminnen
1864, Mina lefnadsöden 1865,
David Waldner 1866, Vexlande öden 1871,
Sonsonen 1872 m. m. Äfven offentliggjordes
efter hand i bokform de flesta af hennes förut
i tidningar och kalendrar införda större och
mindre berättelser. Fru S:s arbeten utmärka
sig i allmänhet för ett spännande innehåll, liflighet
i skildringen af personer och situationer, raskhet
och ledighet i behandlingen af dialoger samt
en efter författarinnans åsikter i dagens sociala
frågor genomförd, skarpt framträdande färgläggning.
De mottogos på sin tid med ganska
stort bifall af den läsande allmänheten, under
det den litterära kritiken med många af dem
nagelfor med väl stor stränghet. De flesta af hennes
arbeten äro öfversatta på danska, tyska, franska
och engelska, ett par af dem äfven på holländska
och polska. Hennes senaste arbeten blefvo
t.o.m. vanligen först offentliggjorda i tysk
öfversättning. Död i Stockholm d. 7 maj 1894.
Sonen Eugène, född i Stockholm d. 2 aug.
1847, student i Uppsala 1867, fil. doktor 1867
och docent i nordiska språk vid Uppsala universitet
s. å., är sedan 1882 rektor vid Östermalms
högre läroanstalt för flickor. S. har utgifvit bl. a.
Om användningen af kasus och prepositionen
i fornsvenskan före l400 1875–78, Äldre Vestgötalagen,
normaliserad text (tills. med A. Noreen)
1876, Svensk språklära för högre undervisningen
1881, Några anmärkningar i rättstafningsfrågan
1886. S., som sedan 1901 är
medredaktör och utgifvare af Pedagogisk tidskrift,
är sedan 1879 gift med Desirée Sofia Sundblad.
Schwerin, von. Ätten, som i äldre tider skref
sig Zwerin, härstammer från distriktet Wolgast i
Pommern och naturaliserades på svenska riddarhuset
såsom friherrlig 1717, under det en yngre
gren däraf blef greflig 1766.
1. Schwerin, Philip Bogislav von, krigare.
Född i Hinter-Pommern 1687. Föräldrar: landtrådet
Johan Bogislav von Schwerin och Dorotea
Elisabet von Borcken.
Såsom underofficer vid preussiska lifgardet,
ingick S. 1702 vid markgrefven Philips regemente
i Brabant och bevistade s. å. belägringen af
Wenloo och Rüremonde, deltog i fälttåget
vid Rehn, slaget vid Ramelies samt belägringen
af Ostende och Memmingen. 1708 återvände
han till Preussen, hvarifrån han följande
året af konung Stanislaus affärdades med bref till
Carl XII i Turkiet, som 1710 antog honom i
svensk krigstjänst samt utnämnde honom till
öfverste vid Bremiska dragonerna. Vid Stades
öfvergång råkade han 1712 i dansk fångenskap, men
blef året därefter lösgifven och afsade sig, då
konungen af Preussen 1713 ånyo angrep Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
