- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:454

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Seseman, Hans Jakob - Seth, Gabriel von - Seuerling, Karl Gottfried - 1. Sevelin, Per Erik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han genom en på eget förlag 1779–83 utgifven lärobok
Arithmetica eller räknekonst dokumenterat sig
såsom kunnig i antydda ämne, fick han, på förord af
Schröderheim, anställning såsom apologist och kollega
vid trivialskolan i Vadstena 1791, hvilken anställning
han dock icke tillträdde förrän 1793. Såsom på grund
af sina egenheter icke rätt passande till lärare,
blef han 1805 tjänstefri och tillbragte de sista åren
i Stockholm, där han snart blef af hvar man känd på
grund af sitt egendomliga yttre och sina originella
vanor och där han afled d. 19 april 1819.

Själf tillade sig S. titeln »aritmethices magister» och
lärer verkligen varit skicklig i räknekonsten. Sin
ryktbarhet vann han genom sina rimmerier, hvilka
sannolikt blifvit föga bemärkta, om ej Schröderheim
upptäckt dem och sökt utveckla dem till allmänhetens
förlustelse. Samme man tros äfven haft sin hand med
vid redaktionen af S:s samlade kväden, hvilka utkommo
under titeln: Brudeskrifter med mera af och öfver samt
utgifna af arithmeticus magistern och apologisten
Hans Jakob Seseman
och sedan blifvit omtryckta i
Hansellis samling af äldre skalders arbeten. Förutom
den förenämnda räkneboken, innehållande ett
philosofiskt, mathematiskt curieusitets cabinett,
inrättadt och prydt med utvalda och angenäma samt
eftertänksamma propositioner i räkne- och mätekonsten,
utgaf han en Algebra eller högre och naturligare samt
allmännare räknekonst
1791–93.


Seth, Gabriel von, riksråd. Född på Kåröd i Bohuslän
d. 1 mars 1690. Föräldrar: generalguvernementssekreteraren
i Göteborg Johan von Seth o. Magdalena
Schmidt
.

Vid nitton års ålder hade S.
slutat sina universitetsstudier i Uppsala
och inskrefs såsom extra ordinarie i Kansli- och
Krigsexpeditionen. 1713 utnämndes han till
auditör vid Hamiltonska regementet och befordrades
tre år senare till fältsekreterare och vice
generalauditör. Efter Carl XII:s död anställdes han
1719 såsom krigssekreterare vid svenska hufvudarmén
och generalguvernementssekreterare i Riga, blef 1723
krigskommissarie i Krigskollegium, 1732 krigsråd,
1744 statssekreterare i Krigsexpeditionen och 1747
friherre och riksråd samt upphöjdes slutligen 1762
till grefve. Vid 1765 års riksdag måste han jämte
medbröder af Hattpartiet utträda ur rådskammaren,
men inkallades, då Mösspartiet i sin ordning 1769
refvade seglen, ånyo i rådet, ehuru han, på grund af
sina sjuttionio år, då undanbad sig förtroendet.

Han afled någon tid därefter på Hörle bruk i Småland
d. 13 mars 1774.

Ovanligt skicklig och nitisk som
ämbetsman, vann han, i motsats till så mången annan
under frihetstiden, rådspurpurn endast på grund af
personliga förtjänster. I rådet, där han under aderton
år deltog i Hattarnas styrelse, intog han i allmänhet
en medlande ställning och undvek, så vidt möjligt var,
att inblanda sig i dagens partistrider.

Gift 1: 1720 med Gertrud Elisabet Gripenstedt
och 2: med friherrinnan Anna Margareta Lilliecreutz.


Seuerling, Karl Gottfried, teaterdirektör. Född
1727 i staden Oederan i Sachsen.

S. var ursprungligen chirurgiæ studiosus, men tyckes
ganska ung inkommit på teaterbanan och for i flera
år omkring i Tyskland med en trupp, uppförande mest
s. k. Haupt- und Staats-Actionen. Under de senaste
åren af 1750-talet kom han öfver till Sverige med
ett tyskt sällskap, hvilket tycks varit af mindre
än medelmåttig beskaffenhet, men som snart, sedan
direktören med detsamma införlifvat spillrorna af
den Lindahl-Bergholtz’ska truppen, det allra första
privilegierade sällskap, som i landsorten uppträdt,
blef af mycket god sammansättning. Sedan han ett
par tiotal år spelat på sin svärfader Peter Lindahls
privilegier, erhöll Seuerling 1778 af Gustaf III egna
sådana. Seuerlings trupp uppträdde endast i landsorten
samt i Finland, och dess repertoar omfattade såväl
Molière och Holberg som de samtida franska och
svenska teaterförfattarne. Seuerling tillkommer äran
att allra först på svensk scen ha spelat Shakespeare
(»Romeo och Julia») och Calderon (»Det mänskliga
lifvet en dröm»). Själf var han af en mycket originell
natur, och åtskilliga lustiga anekdoter om honom
fortlefva ännu i teaterhistorien. Han blef på sin
verksamhet som teaterledare en förmögen man, som
ägde egendomen Åby i Närike samt en större fastighet
i Örebro. I nämnda stad afled han d. 14 maj 1795,
och i Örebro församlings dödsbok finns om honom
antecknadt: »Han hölt god disciplin med sin troupp;
var själf ordentlig och styrd af religionen».

Gift 1:1749 med Maria Ekman, född Heidensköld,
och 2: med Margaretha Lindahl (1746-1820).


1. Sevelin, Per Erik, skådespelare. Född i Stockholm
d. 15 mars 1791. Föräldrar: f. frälseinspektoren
Per Erik Sevelin och Anna Katarina Nordström.

S. började sin bana som balettelev vid k. teatern
1801–1806, hvarefter han ingick vid Djurgårdsteatern
och stannade där till 1811, då han antogs till
skådespelare vid kungliga scenen. Han hade debuterat
där 1810 såsom Longino i »Slottet Montenero» men
erhöll ordinarie engagement först 1812. Han tillhörde
sedan k. teatern oafbrutet i tjugusex år eller till
1838, då han tog afsked, samt uppträdde dels på
Djurgårdsteatern, dels på Mindre (nuv. Dramatiska)
teatern till 1844, då han ånyo anställdes vid kungliga
scenen samt kvarstod där till 1847, då han afgick.

Död i Stockholm d. 26 aug. 1851.

Hans styrka som
skådespelare låg i karrikatyren, och sällan har väl
en skådebana haft något så öfvermåttan löjligt att
bjuda på som t. ex, hans framställning af Jabal i
»Juden», Baron Torrved i »Ålderdom och dårskap»,
Gyllenparfum i »Den okända sonen», Pfefferkorn i
»N:o 777 eller lotteri på fast egendom», Kaplanskan i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free