- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:473

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Skytte, Johan Bengtsson - 2. Skytte, Bengt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Johan, hvarjämte han äfven skulle öfva tillsyn
öfver Carl Filips och de öfriga kungliga barnens
undervisning. Utnämnd samtidigt till sekreterare
i Rikskansliet, hade han bl. a. att å konungens
vägnar tala till de i Kalmar församlade Göta rikes
ständer. För öfrigt begagnades han af Carl IX i flera
viktiga uppdrag och motsvarade på ett utmärkt sätt
konungens ofta obegränsade förtroende. Mot slutet af
Carls regering åtföljde han den ambassad, som 1610
under Gustaf Stenbock afgick till England för att
underhandla om förbund med detta land. Här inträffade,
att Jakob I, själf lärd, genast intogs af den lärde
och vältalige svensken och till ett bevis på sin
bevågenhet slog honom till riddare. Redan såsom
hertig af Västmanland hade Gustaf Adolf utnämnt
S. till ståthållare öfver denna provins, och efter
sitt anträde till regeringen lämnade han 1612 hela
rikets penningverk i hans händer. Antydda befattning
fortfor han att sköta i aderton år, till en början
med titel af kammarråd, som 1620 utbyttes mot den
af president i Kungliga räknekammaren. Skicklig och
nitisk i sina åligganden, fick S. af konungen tid
efter annan emottaga nya ynnestbevis, dels i form af
förläningar, dels såsom titlar och äreställen. Sänd
1615 till danska hofvet för att söka utverka någon
nedsättning i den betungande Älfsborgs lösen,
misslyckades han emellertid i denna sin uppgift. Då
han 1617–18 vistades i Holland och England för
att utverka penninglån, blef han af konung Jakob
I slagen till riddare. 1617 utnämnd till riksråd,
fick han därjämte norra Finlands lagmansdöme,
förordnades 1622 till Uppsala akademis kanslär och
upphöjdes 1624 till friherre med godset Duderhoff
i Livland till friherreskap, hvartill sedan lades
biskopsstiftet Wormditt i Västpreussen. 1629 utnämndes
han till generalguvernör öfver Livland, Ingermanland
och Karelen, blef 1632 Dorpts universitets förste
kanslär och två år senare den förste presidenten i
Göta hofrätt. Vid slutet af Gustaf Adolfs regering
synes det, som hans förtroende hos konungen något
minskats, och han fick ofta uppbära förebråelser för
tröghet och långsamhet. När efter det för svenskarna
olyckliga slaget vid Nördlingen åt honom anförtroddes
en ny beskickning till Danmark, Holland och England,
vann hans namn i dessa länder ökad glans. Hans sista
offentliga värf bestod i att med Axel Oxenstierna
deltaga i fredsunderhandlingarna i Brömsebro. Han fick
likväl knappt börja detta värf, förrän han insjuknade
och afled på sin gård Söderåkra nära Brömsebro d. 25
mars 1645.

Utom genom sina personliga egenskaper,
sin lärdom och sina förtjänster som statsman, har han
beredt sig ett odödligt namn såsom vetenskapernas
beskyddare. Från hans kanslärstid räknar Uppsala
universitet ett nytt tidehvarf. Han utfärdade för
högskolan nya lagar, förökade på egen bekostnad
antalet af hennes lärare, samt undersökte, ofta själf
närvarande, hennes behof och inre tillstånd. Det var
också, under det han var kanslär, som Gustaf Adolf
till Uppsala akademi skänkte de Gustavianska arfvegodsen,
hvarvid kanslärens gällande förord anses ha varit ganska
verksamt. Själf hade S. få år förut inrättat den
efter honom uppkallade Skytteanska professuren.
Ett tilltalande uttryck för hans nitälskan för
folkupplysningens sak var den af honom 1637 stiftade
skola för Ålems socken i Kalmar län, i hvilken
skola alla socknens barn skulle njuta kostnadsfri
undervisning. Denna undervisningsanstalt, »den
skytteanska skolan» kallad, ombildades 1887 till
en vanlig folkskola. Bland vetenskapliga skrifter,
som han utgifvit, må nämnas : Dissertatio de
mechanicæ artis præstantia
1598, Problemata
ex artium liberalium fontibus desumpta
s. å.,
Oratio de Suecorum, Gothorumque vetustate
et fortitudine militari
1604, Een kort undervijsning
uthi hvad konster och dygder en furstlig person skall
sig öfva
1604, och sed. fl. uppl.

Gift 1605 med Maria Näf, dotter till den under
Näftåget i Dalarna mördade ståthållaren.


2. Skytte, Bengt, riksråd. Född d. 30 sept. 1614;
den föreg. son.

Liksom alla Johan S:s barn
erhöll Bengt en omsorgsfull uppfostran och utmärkte
sig tidigt för ovanliga kunskaper. Vid femton års
ålder, sedan han afslutat sina studier i Uppsala och
Dorpt, åtföljde han (1629) generalen frih. J. Spens
på en beskickning till England och blef, likt fadern
förut, af konung Jakob I slagen till riddare. Nitton
år gammal befordrades han till kammarherre hos
drottning Kristina; 1638 blef han revisor i
Räknekammaren och 1640 kammarråd. Genom sina i
flera afseenden fängslande egenskaper, kvickhet,
lärdom och smidigt uppförande, var han liksom skapad
för drottning Kristinas hof, där han snart gjorde
hastig lycka. 1646 landshöfding i Uppsala län, blef
han landtmarskalk vid 1647 års riksdag, utnämndes
1648 till riksråd och förordnades s. å. till kanslär
för universitetet i Dorpt, hvarjämte han erhöll af
drottningen ansenliga förläningar, dels på Munsön
i Mälaren, dels i Hälsingland. Men efterhand uppstod
i följd af drottningens nyckfullhet och denna hennes
gunstlings oroliga lynne ett kyligare förhållande dem
emellan. Drottningens missnöje väckte han, då han,
efter att 1651 hafva erhållit tillstånd att besöka
en tysk brunnsort, utan permission företog en färd
till Konstantinopel och på vägen själfrådigt inledde
underhandlingar med furst Rakoczy i Siebenbürgen,
hvilken redan då umgicks med planer att angripa
polackerna, samt icke återkom till fäderneslandet
förrän 1652. Af naturen vacklande, utan pålitlighet
och utan bestämd öfvertygelse, hängaf han sig åt
politiska vinglerier, hvilka han till en tid lyckades
dölja, men som snart blefvo afslöjade. Ömsom den
lydigaste slaf för Kristinas envåldsnycker, än i
hemligt förstånd med rörelsepartiet, var han tillika
en lismande smickrare hos Carl Gustaf, allt detta
samtidigt och vanligtvis på smygvägar. Efter flera
brytningar och därpå följande förlikningar mellan
honom och drottningen, kom den senares förbittring
till fullt utbrott, när under Messeniernas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0473.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free