Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sofia Albertina - Sofia Magdalena - Sofia Wilhelmina Mariana Henrietta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin ätt, fick se denna utslockna och en ny dynasti
uppstiga på tronen. Sina sista lefnadsår tillbragte
hon skild från världen och sysselsatte sig mycket med
konstsömnader. Af sådana finnas ännu en del utmärkta
arbeten i behåll, hvilka hon förfärdigat med biträde
af sina damer. Af naturen mild och välgörande,
vann hon allas tillgifvenhet och sörjdes vid sin
bortgång af ett stort, antal behöfvande, hvilkas
nöd och bekymmer hon lindrat. Död i Stockholm d. 17
mars 1829, ogift. Sitt lustslott Tullgarn, som förut
tillhört brodern Fredrik Adolf, testamenterade hon
till dåvarande kronprinsen, sedermera konung Oscar I,
och sitt vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm belägna
palats till den äldsta af Svea rikes arffurstar, som
näst efter kronprinsen äger rätt till tronen. Sofia
Albertina hade den sorgen att se sin brorson afsatt
från den fäderneärfda tronen, men hennes lifs största
pröfning var säkerligen den, som bereddes henne
genom Gustaf III:s obevekliga vägran att lämna sitt
samtycke till hennes förening med den man, furst
Fr. Vilh. von Hessenstein, Fredrik I:s naturlige
son, åt hvilken hon skänkt sitt hjärta.
Sofia Magdalena, drottning. Född i Köpenhamn d. 3 juli
1746, Föräldrar: konung Fredrik V af Danmark
och hans första gemål, drottning Lovisa, konung
Georg II:s af Storbritannien dotter.
Vid endast fem års
ålder blef prinsessan Sofia Magdalena förlofvad med
den jämnåriga svenska tronföljaren, prins Gustaf,
till förnyande af vänskapen mellan svenska och danska
hofven och möjligen som en försoning för, att man nog
hastigt brutit giftermålsunderhandlingarna mellan
arffursten Adolf Fredrik och prinsessan Lovisa,
konung Kristian VI:s dotter. Senare önskade väl
Lovisa Ulrika upplösa förbindelsen mellan sin son
och den danska prinsessan, för att åstadkomma en
förlofning mellan honom och prinsessan Philippina af
Brandenburg, men kronprinsen själf var mer böjd för
det danska partiet och såg därför icke ogärna, att
1766 års ständer påskyndade hans förmälning, hvilken
också försiggick på Kristiansborgs slott i Köpenhamn
den 1 oktober s. å.
Äktenskapet blef likväl föga
lyckligt. Den blyghet eller rättare försagdhet, som
var ett utmärkande drag hos den unga till sitt yttre
för öfrigt ganska täcka prinsessan, misshagade i hög
grad den liflige Gustaf, ocn han visade henne länge
den mest uppenbara kallsinnighet. Sofia Magdalena,
som blifvit uppfostrad i sin farmoders allvarliga
och gudfruktiga hof, kunde å sin sida icke finna
sig i det svenska hofvets stormande lustbarheter,
teaterföreställningar och tomma nöjen och drog sig
därför frivilligt tillbaka. Förhållandet de höga
makarna emellan förbättrades väl något efter Lovisa
Ulrikas död, men blef aldrig af någon innerligare
beskaffenhet, och Gustaf drog icke heller i betänkande
att öppet beklaga sig öfver sin gemåls likgiltighet,
stelhet och tråkighet. Efter Gustaf III:s död lefde
hon i mer än tjuguett år och afled i Stockholm d. 21
aug. 1813.
Sofia Wilhelmina Mariana Henrietta, drottning.
Född i Bieberich i Nassau d. 9 juli 1836. Föräldrar: hertig
Vilhelm af Nassau och hans gemål i andra giftet,
prinsessan Pauline af Württemberg.
Prinsessan, hvars ungdomsdagar tillbragtes i Wiesbaden,
erhöll en särdeles vårdad uppfostran,
som, stödd på en sann och upplyst
religotsitet, leddes under moderns personliga
öfverinseende af fröken Hessel. En grundlig och
lefvande undervisning meddelades henne af de
mest framstående lärare. Historia och språk voro
de ämnen, hon med förkärlek omfattade. Begåfvad med
musikaliska anlag, vann hon under framstående mästares
ledning en betydande färdighet och fulländning i
pianospelning. Efter att 1853 blifvit konfirmerad,
tillbringade hon den följande vintern jämte sin moder
vid hofvet i Petersburg såsom gäst hos sin moster,
den begåfvade och fint bildade storfurstinnan
Helena. Den 6 juni 1857 förmäldes hon å slottet
Bieberich med dåvarande hertigen af Östergötland,
prins Oscar, som hon 1856 lärt känna vid hans besök
på slottet Montrepos nära Neuwied, där hon efter
moderns kort förut inträffade död vistades hos sin
halfsyster, furstinnan af Wied, och dennas gemål.
Förlofningen mellan det unga fursteparet hade ingåtts
d. 26 sept. sistnämnda år. Efter att ha lämnat sitt
fädernehem, gick prinsessan ombord på ett svenskt
linjeskepp i Lübeck och anlände d. 19 juni till
Sveriges hufvudstad. Efter sin gemåls uppstigande på
tronen d. 18 sept. 1872, kröntes hon till drottning i
Sverige d. 12 maj och i Norge d. 18 juli 1873. Hon är
moder till fyra söner: Gustaf, nuvarande kronprinsen,
född 1858, Oscar, f. 1859, Carl. f. 1861, och Eugen,
f. 1865.
Drottning Sofia förtjänar med full rätt
att räknas bland de ädlaste kvinnor, som det varit
beskärdt att bära en krona. Under de många år, som
förflutit, sedan hon första gången satte foten på
den svenska jorden, och hvilka för henne icke saknat
pröfningar och ett tåligt burit lidande, har hon gjort
sig bemärkt genom ett upphöjdt, religiöst prägladt
sinnelag, som vunnit mångas hjärtan och gifvit sig
i ögonen fallande uttryck, ej blott i ett troget,
mönstergillt uppfyllande af en makas och moders
plikter, utan äfven genom en verksamhet, riktad mot
välgörande och behjärtansvärda mål. Af de många
pröfningar, hon haft att genomgå, torde såsom den
tyngsta få räknas en med åren alltmer försvagad och
vacklande hälsa. Hennes hälsotillstånd har gjort det
nödvändigt för henne att tillbringa längre tider i
utlandet och att i hemlandet så mycket som möjligt
afhålla sig från deltagande i det offentliga lifvets
festligheter. Under det detta säkerligen skett utan
någon bittert känd afsaknad å hennes sida, har det
känts så mycket svårare för henne att af omtanke
för sin hälsa nödgas något lägga band på sin lifliga
verksamhetslust i välgörenhetens och de allmännyttiga
sträfvandenas tjänst. Och mångfaldiga äro de företag
i antydda syfte, som för sitt gagneliga inflytande stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
