Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Sparre, Carl - 15. Sparre, Bengt Erland Franc - 16. Sparre, Erik Axelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudstaden ett arbetshus, lät anlägga flera nya gator,
uppföra bron mellan Riddarholmen och Riddarhustorget
och påbörja anläggningen af Norrbro. Gustaf I:s stod
restes, Brunkeberg planerades och började bebyggas,
södra delen af Blasieholmen förändrades till en
god hamn, operahuset, packhuset och slaktarhusen
fullbordades och järnvågen utvidgades, vid Danviken
uppstod ett nytt hospital, fängelseinrättningarna
förbättrades o. s. v.
Under frihetstidens
senare skede uppträdde S. å riddarhuset som
en af Hattpartiets främsta män och hade plats
i sekreta utskottet vid 1755, 1769 och 1771 års
riksdagar. Riksråd 1775, innehade han detta ämbete,
tills rådsvärdigheten 1789 upphäfdes. Såsom riksråd
förenade han i sin person en krigs- och sjöministers
vidsträckta myndighet, bidrog till att rikets
fästningar, förråd och tyghus vunno i styrka och
utredning, verkade för skärgårdsflottans uppkomst
och örlogsflottans förkofran m. m. 1778 förordnades
han till ordförande i general-assistans-kontoret
samt därefter till ordförande i direktionen för
Strömsholms kanal- och slussbyggnader, hvilket verk
länge skall hedra hans minne och vittna om hans
patriotiska nit. Hans befattning med krigsväsendet
upphörde emellertid, då han 1783 fick åtfölja
Gustaf III på dennes utländska resa och då åt
konungagunstlingen J. K. Toll uppdrogs ledamotskap
i beredningen för iståndsättandet af försvarsverket
till lands och sjöss och bemyndigande att öfvervaka
beredningens befallningar i allt, som rörde
landtförsvaret. På grund af sin samhällsställning
kallades S. till ledamot af Vet.-akad., Målare- och
bildh.-akad. m. fl. andra för andlig kultur verkande
samfund och blef 1783 kansler för Åbo akademi. Död i
Stockholm d. 28 juni 1791.
Såsom ett erkännande af
hans utmärkta förtjänster om hufvudstaden uppreste
Stockholms borgerskap på börsen hans bild i marmor
och lät öfver honom prägla en minnesspenning.
Gift 1756 med grefvinnan Ulrika Strömfelt.
Friherrliga ätten Franc-Sparre.
15. Sparre, Bengt Erland Franc,
fortifikationsofficer. Född d. 14 mars 1774;
ättling i sjätte led af S. 2. Föräldrar: kaptenen
vid Södermanlands regemente Gabriel Sparre och
Maria Vendela Ulfsparre.
S. utnämndes redan vid elfva års ålder till fänrik
vid Södermanlands regemente och blef 1793
fortifikationsofficer. På denna bana, där han
sedan vann så mycken utmärkelse, kvardröjde han
såsom yngling blott i trenne år. Därefter upptog
stabstjänstgöring nästan all hans tid i tio år,
under hvilka han utnämndes till stabsadjutant 1796,
till kapten vid Björneborgs regemente 1799 samt till
öfveradjutant och major i armén 1801. Två år senare
företog han på allmän bekostnad en utländsk resa
för att studera fortifikationsväsendet och besökte
därunder de förnämsta fästningar i preussiska och
österrikiska staterna samt gjorde en utflykt till
Schweiz för att taga kännedom om de olika arméernas
marscher och ställningar under den
där nyss förut utkämpade striden mellan
fransmännen och ryssarna. Efter sin återkomst
förordnades han till generaladjutant af flygeln, blef
1806 öfverstlöjtnant vid pommerska fortifikationen,
utnämndes 1812 till chef för ingeniörkåren och blef
året därefter generalmajor. Under tyska fälttåget
förde han befälet öfver den af fortifikations- och
fältmätningsbrigaderna sammansatta ingeniörkåren och
utmärkte sig för insikter och duglighet. Han deltog
sedermera i norska fälttåget och återgick efter
krigets slut till befälet öfver ingeniörkåren. Utom
i sin militära befattning användes han under den
följande tiden i flera allmänna värf. Var vid 1823
års riksdag ordförande i det särskilda utskott,
som hade att granska organisationen af rikets
styrelseverk, blef 1824 ordförande i direktionen
öfver arméns pensionskassa, vid 1829–30 årens
riksdag ordförande i bankoutskottet och efter
grefve Platen ordförande i Göta kanaldirektion,
hvilken befattning han innehade till 1833, blef
1832 tillförordnad president i Krigskollegium
o. s. v. Äfven andra utmärkelser tilldelades honom
välförtjänt. Sålunda utnämndes han 1815 till friherre,
då han antog namnet Franc-Sparre, med afseende på
ett fideikommiss, som han ärft efter adliga ätten
Franc, blef 1826 generallöjtnant, 1833 grefve,
i hvilken egenskap han dock aldrig introducerades,
styresman af Krigsvet. akad., led. af Vet. akad.
Död d. 20 aug. 1837.
Med stora kunskapar och ett
outtröttligt nit arbetade S. med framgång på höjandet
af ingeniörsväsendet i vårt land, hvilket råkat på
förfall, och utförde för öfrigt flera ganska viktiga
och svåra värf. Med små anslag åstadkom han sådana
arbeten som anläggningen af Karlsborgs fästning,
hvartill planen af honom på konungens befallning
uppgjordes 1819, uppförandet af de nya befästningarna
på Kungsholmen utanför Karlskrona, arbeten för
Stockholms befästande åt landsidan, hvilka arbeten
dock af bristande tillgång på medel måste afbrytas,
o. s. v. Göta kanal blef, under det han var ordförande
i direktionen, fullbordad och till en stor del äfven
anläggningen af Motala mekaniska verkstad. S. kan
äfven sägas vara den egentliga upphofsmannen till
det 1837 stiftade Svenska nykterhetssällskapet.
Gift 1812 med Johanna Hedvig Vilhelmina Bernhard.
Grefliga ätten Sparre af Sundby.
16. Sparre, Erik Axelsson, krigare. Född
d. 15 juli 1665; sonsons son af S. 2 och son af
landshöfdingen, frih. Axel Carlsson Sparre
och Margareta Oxenstierna.
Ingick vid aderton års ålder i fransk krigstjänst såsom
fänrik vid Königsmarkska regementet och blef kapten vid
samma kår 1688. Efter flera under fälttåget i Italien
aflagda tapperhetsprof, utnämndes han strax efter
slaget vid Maastricht till major, befordrades 1694
till öfverste och 1701 till brigadier vid Royal
Suédois, som sedan efter honom någon tid kallades
Sparreska regementet. År 1703 lämnade han Frankrike
och inställde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
