- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:494

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Sparre, Erik Axelsson - 17. Sparre, Axel Wrede - 18. Sparre, Claes - 19. Sparre, Per Georg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Polen hos Carl XII, som lämnade honom befälet
öfver ett pommerskt regemente, med hvilket han
gjorde fälttåget s. å., deltog i belägringen af
Thorn o. s. v. men återvände med konungens tillåtelse
1704 till Frankrike, där han genast utnämndes till
marechal de camp, hvarefter han 1707 befordrades till
generallöjtnant i franska armén. Denna sista befordran
misshagade högeligen Carl XII, som harmset yttrade:
»har han valt en annan herres tjänst och kan vara
mig förutan, så kan jag också vara honom förutan.»
Med anledning däraf återvände S. till Sverige och
skickades därifrån 1712 tillbaka till Frankrike för
att anskaffa subsidier. Vid fredskongressen i Baden
mellan tyska kejsaren och konungen bevakade han
svenska kronans intressen och afgick 1715 ånyo till
Frankrike för att söka detta rikes bemedling mellan
Carl och de krigförande makterna. 1717 utnämndes
han till generallöjtnant af infanteriet och till
chef för Närkes och Värmlands tremänningsregemente,
samtidigt med det han lämnade franska krigstjänsten,
i hvilken han då varit i trettioett år. Några veckor
efter Carl XII:s död upphöjdes han till riksråd och
kansliråd, hade några månader 1719 sig anförtrodd
ledningen af utrikespolitiken, sedan Arvid Horn
dragit sig tillbaka från posten såsom kanslipresident,
samt afgick s. å. såsom ambassadör till Wien, Paris,
Hannover och Dresden för att bana väg för ett mot
Ryssland riktadt förbund, hvartill planen uppgjorts
i samråd med franska och engelska sändebuden i
Stockholm och som Polen, Österrike och Preussen,
ansågos böra hafva intresse af att biträda. Den
smidiga ryska diplomatien förstod emellertid att köpa
hela planen, och S. återvände snart med oförrättadt
ärende. Vid riksdagen 1719 yrkade han på, att
Görtz’ afrättning skulle uppskjutas, och röstade
för att den aflifvades kropp icke skulle nedgräfvas
på afrättsplatsen, ehuru bland anklagelsepunkterna
mot den fallne gunstlingen äfven var den, att han
förtalat S. Sistnämnda år upphöjdes S. till grefve
och fältmarskalk; men föll kort därpå i Ulrika
Eleonoras och hennes gemåls onåd. Död i Stockholm
d. 4 aug. 1726.

I Tessins dagbok säges om honom,
att han var den skönaste man på sin tid, lika utmärkt
genom sina förträffliga själsegenskaper som genom sitt
manligt sköna utseende.

Han var tvenne gånger gift,
1: 1707 med grefvinnan Sofia Wrede och 2: 1710 med
grefvinnan Kristina Beata Lillie.


17. Sparre, Axel Wrede, militär, ämbetsman. Född
d. 3. dec. 1708; den föreg. son.

Vid tjugu års ålder
inskrefs S. såsom volontär vid Lifregementet
till häst och blef 1731 löjtnant, hvarefter det
dröjde ända till 1744, innan han befordrades
till ryttmästare vid nämnda kår. 1747 förflyttades
han såsom öfverstlöjtnant till Västgöta kavalleri,
där han utnämndes till öfverste 1759. Blef generalmajor
af kavalleriet 1760, president i Krigskollegium
1768 och slutligen öfverståthållare i Stockholm 1770.
Död därstädes d. 19 jan. 1770.

Han var en kunnig och duglig
ämbetsman, deltog flitigt i riksdagarna samt var en
framstående medlem af Hattpartiet.

Gift 1735 med
grefvinnan Kristina Margareta Augusta Törnflycht.


Grefliga ätten Sparre till Söfdeborg.


18. Sparre, Claes, amiral. Född på Biby i
Södermanland d. 6 jan. 1673. Föräldrar: amiralen
frih. Gustaf Adolf Sparre och Elisabet Stiernsköld.

Antagen i tjänst vid örlogsflottan, utnämndes S. 1692
till underlöjtnant vid amiralitetet, blef två år
senare öfverlöjtnant och 1697 amiralitetskapten. På
denna grad förde han en svensk konvoj på Spanien och
Portugal, hvarför han vid hemkomsten befordrades till
schoutbynacht i mars 1700. S. å. kommenderade han
första eskaderns arrière-garde vid bombarderingen af
Köpenhamn, anförde en transportsexpedition till Danzig
1703, deltog såsom schoutbynacht i expeditionen mot
Retusari 1705 och som vice amiral på skeppet »Prins
Carl» i slaget vid Kjögebugt 1710. Tre år därefter
(1713), då han var holmamiral, synes han, under
generalamiralens frånvaro i Stockholm, hafva fört
ordet i Amiralitetskollegium och efterträdde 1715
generalamiralen Hans Wachtmeister såsom öfveramiral,
sedan han nyss förut, den 20 juli 1715, fört
befälet öfver en flotta om tjugu rangskepp i den
skarpa sjödrabbningen utanför Pommern. Åren 1718
och 1721 anförde han svenska flottan i förening
med amiral Norris’ engelska eskader och utnämndes
1719 till riksråd, president i Amiralitetskollegium
och grefve. Död i Stockholm d. 25 april 1733.

Han omtalas såsom en man, den där icke blott med
skicklighet och nit uppfyllde sitt kall, utan såsom
för sin tid ovanligt bildad och isynnerhet väl
förtrogen med klassiska och moderna språk.

Gift 1699 med Sofia Lovisa Soop.

Sonen Axel Rutger,
född d. 25 sept. 1712 och död 1751, gjorde sig
under 1740-talet känd som en af Hattarnes hetsigaste
partimän och blef genom deras inflytande direktör i
svensk-ostindiska kompaniet.

Gift 1740 med Sara
Kristina Sahlgren
, dotter af kommerserådet Niklas
Sahlgren (se II: 408).


19. Sparre, Per Georg, sjömilitär,
romanförfattare. Född på Lessebo bruk i Småland d. 4 maj
1790; sonsons son af S. 18 och son af ryttmästaren,
grefve Erik Sparre och Regina Ulrika Pijhlgardt.

S:s ungdomsönskan var att få gå den juridska banan,
men då familjens knappa villkor efter faderns
frånfälle icke tilläto en dyrbar studiekurs, måste
han välja militärståndet, inom hvilket han erhöll sin
första fullmakt såsom fänrik vid Skaraborgs regemente
1807. Under därpå följande krigsåren 1808–09 bevistade
han expeditionen till Gotland, landstigningen i
södra Finland samt flera där förefallande strider,
bland andra den vid Viais och Hälsinge, gjorde
vinterfälttåget på Åland, deltog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0494.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free