- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:509

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stadling, Jonas Jonsson - Staël von Holstein - 1. Staël von Holstein, Otto Vilhelm - 2. Staël von Holstein, Jakob Axel - 3. Staël von Holstein, Georg Bogislaus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1880–83 resor i Amerika. Sedan 1891 har S. varit
verksam som medarbetare i Aftonbladet, där han
bl. a. i artikelserier behandlat lapparnas ställning
samt andra viktiga Norrlandsfrågor. Bland S:s
tidigare arbeten märkas Hvad jag hörde och såg i
mormonernas Zion
1883 samt Genom den stora vestern,
reseskildringar
1883. 1891 skildrade S. De religiösa
rörelserna i Ryssland
, understödde som ombud för
amerikanska filantroper L. Tolstoy i dennes arbete för
hungersnödens lindrande i Ryssland vintern 1892–93
samt redogjorde för sina erfarenheter därifrån
i Från det hungrande Ryssland 1893, öfvers. på
engelska. 1894 utgaf han Norrländska klubben eller
ganska bittra frukter, plockade i Norrlands skogar
af en flygande korrespondent
och s. å. Vår irländska
fråga. Korrespondenser till Aftonbladet frän en
studieresa genom Norrland
. Han medföljde
1897 Andrée till Spetsbergen och anträdde våren
1898 jämte ingenjör K. Frænkel och botanisten,
kandidaten H. N. Nilson en färd till norra
Sibirien för att inhämta underrättelser om Andrées
nordpolsfärd i ballong. Expeditionen räckte 20
april–dec. 1898, hvarunder man färdades hundratals
mil i öppen båt eller efter ren och hund, men
några spår efter Andrée påträffades icke. Resan är
1901 af S. behandlad i bokform under titeln Genom
Sibirien. På spaning efter Andrée
. Han höll
1902 i Jämtland föredrag om Georg Adlersparre,
hvilket sedan utkom i broschyrform.

Gift 1878 med Anna Wiberg.


Staël von Holstein. Ätten kallade sig ursprunglingen
Fleck von Holstein. Från Estland eller Livland
tyckes ätten ha kommit till Sverige, där den upptogs
på riddarhuset 1652. Af ätten blefvo tre grenar
friherrliga: den första 1719 med Otto Vilhelm S.
se S. 1. –, den andra 1731 med Georg Bogislaus S.
– se S. 3 –, den tredje 1788 med Erik Magnus S.
se S. 4. –, hvilken gren på 1830-talet utslocknade
i Frankrike.


1. Staël von Holstein, Otto Vilhelm,
krigare. Född i Estland d. 28 juni
1668. Föräldrar: generalmajoren Jakob Staël
von Holstein
och friherrinnan Anna Sofia
von Ungern-Sternberg
.

Såsom löjtnant vid
Västerbottens regemente ingick S. 1690 i fransk
krigstjänst, bevistade därunder fälttåget i Brabant,
1690, belägringarna af Namur och Charleroi,
äfvensom bataljen vid Stenkerchen s. å. Efter sin
återkomst till Sverige utnämndes han till kapten
vid förenämnda svenska regemente, befordrades 1700
till generaladjutant och deltog året därefter i
öfvergången af Düna.

1701 öfverstlöjtnant vid
holsteinska hertigens garde samt 1704 öfverstlöjtnant
och kommendant vid holsteinska artilleriet, reste han
flera gånger såsom sändebud mellan änkehertiginnan
af Holstein och hennes broder Carl XII och kom
därigenom att tillfälligtvis deltaga i några af Carls
krigsföretag, såsom belägringen af Thorn, tåget till
Sachsen m. m. 1709–11 deltog han med sitt holsteinska
regemente i spanska successionskriget,
bevistade belägringarna af Tournai, S:t
Vénant och Bouchain samt utnämndes 1712 vid sin
hemkomst till Sverige till öfverste vid svenska
adelsfanan. Blef fem år därefter generalmajor
och öfverste för halländska infanteriregementet,
upphöjdes 1719 till friherre och erhöll slutligen
fullmakt såsom chef för Upplands regemente 1728. Han
afled i Stockholm d. 27 april 1730 och lämnade efter
sig minnet af »en käck och skicklig soldat».

Gift 1: 1713 med grefvinnan Kristina Katarina Lewenhaupt
och 2: 1716 med friherrinnan Elisabet Stuart.


2. Staël von Holstein, Jakob Axel, krigare. Född i
Livland 1680; den föreg. bror.

S. hade avancerat
till major i svenska hären, då han erhöll Carl XII:s
tillåtelse att ingå i krigstjänst hos Stanislaus i
Polen, hos hvilken han efter några år utnämndes till
öfverste för ett tyskt regemente. Detta är i få ord,
hvad man känner om hans militära befordringar. Han
är för öfrigt mest bekant för sin duell med danske
sjöhjälten Peder Tordenskjold, därvid denne
stupade. Enligt berättelse af ett ögonvittne,
general Löwenörn, skall händelsen tilldragit sig
på följande sätt. S. hade efter en anförvant ärft
»en orm med sju hufvuden», som grefve Königsmarck
tagit i Prag. Medan S. vistades i Hannover, kommo en
afton tvenne personer till honom för att få se den
märkvärdiga ormen, som för tillfället var bortlånad,
men hvilken S. efterskickade. I afvaktan på att budet
skulle återkomma, satte sig S. och hans gäster
att spela, hvarvid den ene sades på ett tvetydigt
sätt ha förlorat en stor summa. Några dagar därefter
sammanträffade S. och Tordenskjold i ett sällskap,
då Tordenskjold yttrade, att det var ett dyrt nöje
att betala 27,000 r:dr för att få se en orm med sju
hufvuden. Förbittrad frågade S., hvad amiralen menade,
då Tordenskjold med höjd röst svarade, att man skulle
hålla efter spelbofvar, som röfva penningar af folk.

»Hvarför skriker ni?» – sade S. – »Har ni något att
säga mig, må vi gå ut, på det ni ej med ert skrik
skall besvära sällskapet.»

Utkommen fordrade
S. förklaring, men Tordenskjold svarade, att han
ej ville ha något att göra med roffare, sådana som
S. Trätan öfvergick därefter till handgemäng och
käpprapp haglade å ömse sidor. Slutligen gjorde
S. en formlig utmaning, och mötesplatsen bestämdes
vid Hildesheim. Vid duellen, d. 12 nov. 1720, stupade
Tordenskjold och S. måste fly undan för en mängd
bönder, som ankommo till stället och jagade honom
med störar och stenkastning. Han uppehöll sig sedan
i Pommern och dog några år därefter i Stralsund den
19 mars 1730. Af allmänheten kallades han för sin
pudrade peruk för »hvita Staëlen», till åtskillnad
från brodern Otto Vilhelm, som nyttjade mörk peruk
och därföre kallades »svarta Staëlen».

Han var gift tvenne gånger, 1: med grefvinnan
Ulrika Augusta Amalia Lewenhaupt och 2:
med friherrinnan Anna Margareta von Krassow.


3. Staël von Holstein, Georg Bogislaus, krigare.

Född d. 6 dec. 1685; den föreg. kusin. Föräldrar:
öfverstlöjtnanten <i>Johan Staël

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0509.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free