- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:513

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stake, Harald - Stamberg, Anders Henrik - Starbus, Johan - Starbäck - 1. Starbäck, Nils

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ryttmästare. Året därefter följde han Gustaf Adolf ut
i ryska kriget och räddade vid Burgstall, ej långt
från svenskarnes läger i Werben, 1631, konungen
ifrån att blifva tillfångatagen, i det han med
blott ett kompani ryttare anföll ett helt regemente
och därigenom beredde konungen tillfälle att komma
undan. Denna manliga bedrift fäste honom för alltid
vid konungens sida, så att han oafbrutet sedan följde
Gustaf Adolf till hans död. 1634 befordrades han till
major och 1635 till öfverstlöjtnant, hvarefter han
1638 blef öfverste för Västgöta kavalleri. Under
tiden hade han aflagt utomordentliga prof af
tapperhet vid Nördlingen, Dömitz, Wittstock och
många andra ställen, men blef icke långt efter det
sistnämnda slaget illa blesserad i en skärmytsling
och tagen till fånga af brandenburgarna. Kurfursten,
som högaktade en så tapper krigare, lät utväxla
honom mot en tysk öfverste, hvarefter S., sedan han
deltagit i 1637–38 årens fätttåg, återvände till
Sverige. I det några år senare uppblossande danska
kriget tillbakaslog han flera angrepp på Göteborg,
utnämndes 1648 till landshöfding i Skaraborgs län,
upphöjdes 1654 till friherre samt förordnades af Carl
X Gustaf i kriget mot Danmark 1657 till generalmajor
och befälhafvare öfver de trupper, som skulle agera
mot norska gränsen. Här fick han nya tillfällen,
i hvilka han icke heller försummade att visa sin
krigarskicklighet. När Bohuslän genom freden i
Roskilde kommit under svenska kronan, förordnades
S. 1658 till guvernör öfver detta landskap och
upphöjdes s. å. till riksråd. I Carl Gustafs andra
krig mot Danmark öfverlämnades åt honom försvarsverket
mot Norge, hvarefter han 1659 utnämndes till
generallöjtnant. När genom den nya freden Bohuslän
för alltid fästs vid Sveriges rike, fortfor han att
såsom guvernör leda dess angelägenheter samt anlade
eller förbättrade till provinsens framtida säkerhet
fästningarna Karlsten och Gustafsberg och förbättrade
Bohus. Ännu en gång måste han draga i härnad mot
danskarna. När dessa under Carl XI:s krig inneslutit
Bohus, gjorde den sjuttioåttaåriga krigaren ett
kraftigt utfall från fästningen och tvang därigenom
fienden att draga sig tillbaka. Ändtligen såg han
sig af ålderdomssvaghet nödsakad att taga afsked och
afled icke långt därefter d. 28 sept. 1677.

Han var på sin tid en af Sveriges skickligaste fältherrar
och gjorde sitt land stora tjänster. Liksom hos
många hans samtidingar var hans bokliga bildning så
ringa, att han med möda kunde teckna sitt namn.

Gift 1: 1639 med Magdalena Sparre 2: 1662 med
friherrinnan Karin Bielke.


Stamberg, Anders Henrik,
filolog. Född i Köping d. 9 dec. 1759. Föräldrar :
handlanden Jakob Stamberg och Anna Katarina Groth.

Sedan S. genomgått Västerås läroverk, blef han 1780
student i Uppsala, där han, allt ifrån det han
anlände till universitetet, måste för sin utkomst
meddela undervisning åt andra. Emellertid skötte
han sina egna studier med den flit, att han med
utmärkelse promoverades till fil. magister 1782. Kort
därefter förordnad till »extra docent» vid gymnasium i
Västerås, lät han prästviga sig 1784, förordnades året
därefter till gymnasiinotarie och konsistorieamanuens
och blef 1789 gymnasiiadjunkt och bibliotekarie. 1797
utnämndes S. till eloqu. et. poes. lektor, hvilken
lärareplats han 1810 utbytte mot första teologie
lektoratet. Sedan han 1812 hedrats med professors
namn, heder och värdighet, erhöll han 1815 fullmakt
såsom kyrkoherde i Badelundas prebendepastorat,
blef teologie doktor 1818, samt tog afsked
1828. Död utan föregående sjukdom i Västerås,
d. 31 maj 1840.

Vid Västerås läroverk, där han så
länge verkade, lefver hans namn i en kär och aktad
åminnelse. Minnesvärdast torde han dock vara såsom
kommentator till Horatius. Den af honom föranstaltade
med förträffliga noter och anmärkningar beledsagade
upplagan af denna skald är i sitt slag förträfflig.


Starbus, Johan, porträttmålare. Född i Amsterdam
d. 20 mars 1679. Föräldrar: den af Carl XI sedan
inkallade berömde böss-smeden Peter Starbus och
Maria Coster.

Den unge S. berättas hafva varit
den, som hufvudsakligen räddade Carl XI:s lik vid
slottsbranden 1697. Förmodligen deltog han redan som
medhjälpare vid målningsarbetena därstädes, hvilka
då pågått i flera år. På hösten 1702 medföljde S.,
som var lärjunge af von Krafft, till Frankrike den
då återvändande slottsmålaren Jaques Foucquet och
vinnlade sig med framgång om porträttmåleriet. Omkring
1710 var han återkommen till Sverige och vann strax
mycket bifall, så att han fick förtroendet, att flera
gånger måla arfprinsessan Ulrika Eleonora och hennes
gemål, hvarjämte han utförde många bilder af den
högre aristokratiens medlemmar. Hans icke alldeles
vanliga porträtt utmärka sig genom omsorgsfull
teckning och en oftast behaglig färgton, som dock
ibland går öfver dels i rödt och dels i grått. Han
målade äfven åtskilliga miniatyrbilder. S. afled i
sina bästa år i Stockholm d. 10 febr. 1724.

Man träffar bilder af honom på Gripsholm, Skokloster,
Vibyholm, i Uppsala konstmuseum o. s. v.

Gift 1711 med Katarina Böttiger.


Starbäck. Släkten härstammar från gården Starbäck
i Arby socken af södra Möre härad, Kalmar län,
där ättefadern Jonas var bonde. Hans son Lars,
som studerade och slutligen 1612 blef kyrkoherde i
Hallingebergs församling i Linköpings stift, kallade
sig efter fädernegården Starbeckius, hvilket namn af
hans ättlingar försvenskades till Starbäck.


1. Starbäck, Nils, bergstjänsteman. Född d. 8 maj
1796. Föräldrar: kyrkoherden i Glömminge församling
af Kalmar stift Carl Starbäck och Katarina Ulrika
Melin
.

I Uppsala, där S. blef student 1816, valde
han, i motsats till sina förfäder, hvilka nästan alla
varit präster, den civila ämbetsmannabanan, tog hofrättsexamen
1818 och bergsexamen i juni 1821. Antagen
till auskultant i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free