Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Stave, Erik Erikson - Stavenow, Ludvig Vilhelm Albert - Stecksén, Jonas - Stedingk, von - 1. Stedingk, Kurt Bogislaus Ludvig Kristoffer von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
docent i exegetik 1889. Han prästvigdes 1890. 1890–91
studerade han på stipendium vid Berlins och Leipzigs
universitet samt företog febr.–maj 1891 en. resa
till Egypten, Palästina och Syrien, Mindre Asien och
Grekland. 1893–95 förestod S. professuren i exegetik
samt utnämndes 1900 till innehafvare af denna lärostol
och representerar den mera förmedlande teologiska
riktningen.
Bland hans skrifter märkas: Om aposteln
Pauli förhållande till Jesu historiska lif och lära
1889, Sjön Gennesaret och dess närmaste omgifningar
1892, Genom Palestina 1893, Daniels bok, öfversatt
och i korthet förklarad 1894, Matteusevangeliet
utlagdt för bibelläsare 1900, Bilder från folkets
lif i Palestina 1901, Bibelkritikens inflytande på
det kristliga troslifvet 1901, m. m.
Gift 1892 med Anna Elisabet Kinnman.
Stavenow, Ludvig Vilhelm Albert, historiker. Född i
Stockkolm d. 12 okt. 1864. Föräldrar: pianofabrikören
Ludvig Heinrich Matthias Stavenow och Anna Christina
Athenais Sundberg.
Student i Uppsala 1882, blef
S. fil. doktor därstädes 1891. Redan året förut hade
han kallats till docent i historia vid därvarande
universitet, efter försvar af afhandlingen Om
riksrådsvalen under frihetstiden. Bidrag till svenska
riksrådets historia, hvilken belönades med Geijerska
priset. 1894 kallades S. att förestå professuren
vid Göteborgs högskola i historia och statskunskap
samt blef 1895 dess ord. innehafvare.
S. är en af våra yngre mest framstående historiska forskare,
som särskildt spridt ljus öfver vår s. k. frihetstid.
Bland hans skrifter må nämnas, förutom åtskilliga
tidskriftsuppsatser: Om formerna för utskottsval under
frihetstiden 1890, Till belysning af partistriden
vid 1746–47 års riksdag 1890, Gustaf II Adolf,
hans personlighet och betydelse 1894 (i föreningen
Heimdals småskrifter), Studier i ståndsriksdagens
senare historia. Prästeståndets sammansättning och
formerna för dess riksdagsmannaval (i Göteborgs
högskolas årsskrift 1895), Den stora engelska
revolutionen i det sjuttonde århundradets midt
1895, De politiska doktrinernas uppkomst och första
utveckling under frihetstiden 1897 (i Festskrift,
tillägnad C. G. Malmström), de på populära
föreläsningar grundade öfversikterna Frihetstiden,
dess epoker och kulturlif 1898 och Konung Gustaf III
1901, den sistnämnda en synnerligen objektiv och
måttfull karaktäristik. I det stora illustrerade
verket Sveriges historia intill tjugonde seklet
har S. 1903–05 tecknat perioden 1718–1809.
Gift 1897 med Elin Maria Carlander.
Stecksén, Jonas,
universitetslärare, filolog, donator. Född i Ume d. 20
juni 1773. Föräldrar: skolrektorn Jakob Stecksenius
och Kristina Norberg, en syster till den ryktbare
orientalisten Mattias Norberg.
Sedan S., efter
erhållen undervisning vid läroverken i sin födelseort,
blifvit student i Lund 1791, ägnade han sig åt
sjöyrket, företog 1798–1811 vidsträckta sjöresor och
förde under flere år fartyg såsom sjökapten.
Under sina utländska färder hade han förvärfvat
de insikter i det tekniska af de lefvande språken,
att han, när morbrodern kanslirådet Norberg anslagit
en fond till en särskild professur i moderna språk
vid Lunds universitet, kunde emottaga och framgent
förestå nämnda lärostol. Han betraktades likväl icke
såsom likställd med sina ämbetsbröder och hade,
ehuru ordinarie professor, icke säte och stämma i
konsistorium. Såsom universitetslärare ådagalade
han både insikt och skicklighet och skänkte vid sin
död, d. 1 sept. 1835, sin betydliga förmögenhet till
Uppsala universitet under namn af Mattias Norbergs
besparingsfond.
Ogift.
Stedingk, von.
Om något samband ägt rum mellan
denna ätt och den westfaliska af samma namn är
obekant. I Pommern uppträda redan under trettonde
århundradet medlemmar af ätten. Kurt Bogislaus Ludvig
Kristoffer von S. – se nedan – naturaliserades
som svensk adelsman 1797, blef 1800 friherre och 1809
grefve. Hans broder – se S. 2 – naturaliserades som
svensk adelsman och upphöjdes i friherrligt stånd
1811 samt blef stamfader för en gren.
1. Stedingk, Kurt Bogislaus Ludvig Kristoffer von,
krigare, statsman. Född i Pommern d. 26 okt. 1746. Föräldrar:
majoren Kristoffer Adam Stedingk och grefvinnan
Kristina Charlotta von Schwerin.
När Sverige uppträdde bland Preussens fiender i sjuåriga
kriget, ingick den ännu knappt trettonårige S. såsom
fänrik vid kronprinsens, sedermera konungens,
eget värfvade regemente. Efter krigets slut begaf
han sig till Sverige för att i sin faders namn
fordra någon ersättning för den skada, familjens
gods i Pommern lidit under kriget. Ändamålet med
beskickningen lyckades väl icke, men S. vann en annan
fördel, som hade ett stort inflytande på hela hans
kommande bana: han infördes vid hofvet och blef
en gärna sedd gäst hos den med honom jämnårige
kronprinsen och dennes bröder. Student i Uppsala
1763, fortsatte han under ett par år sina afbrutna
studier, erhöll 1766 tillåtelse att ingå i fransk
tjänst och utnämndes s. å. till underlöjtnant vid
Royal Suédois. Här befordrades han 1770 till kapten
och 1773 till kapten-major, sedan han året förut i
Sverige utnämnts till kapten vid konungens värfvade
regemente. 1776 blef han öfverstlöjtnant och 1778
öfverste à la suite vid sitt regemente i Frankrike,
medan han hemma, 1777, befordrades till kammarherre
hos konungen och korporal vid lifdrabantkåren samt
1783 till chef för karelska dragonerna. Då Frankrike
uppträdde för att bistå de amerikanska kolonierna
i deras befrielsekamp mot England, öfvergick S.,
såsom befälhafvare för en infanteribrigad under
grefve d’Estaings öfverbefäl, 1779 till Amerika och
utmärkte sig på ett synnerligen berömligt sätt vid
eröfringen af Grenade d. 3 och 4 juli 1779 samt vid
stormningen af Savannah den 9 okt. s. å. Återkommen
till Frankrike, mottogs han med smickrande välvilja
af den kungliga familjen, erhöll orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
