docent i exegetik 1889. Han prästvigdes 1890. 1890--91 studerade han på stipendium vid Berlins och Leipzigs universitet samt företog febr.--maj 1891 en. resa till Egypten, Palästina och Syrien, Mindre Asien och Grekland. 1893--95 förestod S. professuren i exegetik samt utnämndes 1900 till innehafvare af denna lärostol och representerar den mera förmedlande teologiska riktningen. Bland hans skrifter märkas: Om aposteln Pauli förhållande till Jesu historiska lif och lära 1889, Sjön Gennesaret och dess närmaste omgifningar 1892, Genom Palestina 1893, Daniels bok, öfversatt och i korthet förklarad 1894, Matteusevangeliet utlagdt för bibelläsare 1900, Bilder från folkets lif i Palestina 1901, Bibelkritikens inflytande på det kristliga troslifvet 1901, m. m. Gift 1892 med Anna Elisabet Kinnman. Stavenow, Ludvig Vilhelm Albert, historiker. Född i Stockkolm d. 12 okt. 1864. Föräldrar: pianofabrikören Ludvig Heinrich Matthias Stavenow och Anna Christina Athenais Sundberg. Student i Uppsala 1882, blef S. fil. doktor därstädes 1891. Redan året förut hade han kallats till docent i historia vid därvarande universitet, efter försvar af afhandlingen Om riksrådsvalen under frihetstiden. Bidrag till svenska riksrådets historia, hvilken belönades med Geijerska priset. 1894 kallades S. att förestå professuren vid Göteborgs högskola i historia och statskunskap samt blef 1895 dess ord. innehafvare. S. är en af våra yngre mest framstående historiska forskare, som särskildt spridt ljus öfver vår s. k. frihetstid. Bland hans skrifter må nämnas, förutom åtskilliga tidskriftsuppsatser: Om formerna för utskottsval under frihetstiden 1890, Till belysning af partistriden vid 1746--47 års riksdag 1890, Gustaf II Adolf, hans personlighet och betydelse 1894 (i föreningen Heimdals småskrifter), Studier i ståndsriksdagens senare historia. Prästeståndets sammansättning och formerna för dess riksdagsmannaval (i Göteborgs högskolas årsskrift 1895), Den stora engelska revolutionen i det sjuttonde århundradets midt 1895, De politiska doktrinernas uppkomst och första utveckling under frihetstiden 1897 (i Festskrift, tillägnad C. G. Malmström), de på populära föreläsningar grundade öfversikterna Frihetstiden, dess epoker och kulturlif 1898 och Konung Gustaf III 1901, den sistnämnda en synnerligen objektiv och måttfull karaktäristik. I det stora illustrerade verket Sveriges historia intill tjugonde seklet har S. 1903--05 tecknat perioden 1718--1809. Gift 1897 med Elin Maria Carlander. Stecksén, Jonas, universitetslärare, filolog, donator. Född i Ume d. 20 juni 1773. Föräldrar: skolrektorn Jakob Stecksenius och Kristina Norberg, en syster till den ryktbare orientalisten Mattias Norberg. Sedan S., efter erhållen undervisning vid läroverken i sin födelseort, blifvit student i Lund 1791, ägnade han sig åt sjöyrket, företog 1798--1811 vidsträckta sjöresor och förde under flere år fartyg såsom sjökapten. Under sina utländska färder hade han förvärfvat de insikter i det tekniska af de lefvande språken, att han, när morbrodern kanslirådet Norberg anslagit en fond till en särskild professur i moderna språk vid Lunds universitet, kunde emottaga och framgent förestå nämnda lärostol. Han betraktades likväl icke såsom likställd med sina ämbetsbröder och hade, ehuru ordinarie professor, icke säte och stämma i konsistorium. Såsom universitetslärare ådagalade han både insikt och skicklighet och skänkte vid sin död, d. 1 sept. 1835, sin betydliga förmögenhet till Uppsala universitet under namn af Mattias Norbergs besparingsfond. Ogift. Stedingk, von. Om något samband ägt rum mellan denna ätt och den westfaliska af samma namn är obekant. I Pommern uppträda redan under trettonde århundradet medlemmar af ätten. Kurt Bogislaus Ludvig Kristoffer von S. -- se nedan -- naturaliserades som svensk adelsman 1797, blef 1800 friherre och 1809 grefve. Hans broder -- se S. 2 -- naturaliserades som svensk adelsman och upphöjdes i friherrligt stånd 1811 samt blef stamfader för en gren. 1. Stedingk, Kurt Bogislaus Ludvig Kristoffer von, krigare, statsman. Född i Pommern d. 26 okt. 1746. Föräldrar: majoren Kristoffer Adam Stedingk och grefvinnan Kristina Charlotta von Schwerin. När Sverige uppträdde bland Preussens fiender i sjuåriga kriget, ingick den ännu knappt trettonårige S. såsom fänrik vid kronprinsens, sedermera konungens, eget värfvade regemente. Efter krigets slut begaf han sig till Sverige för att i sin faders namn fordra någon ersättning för den skada, familjens gods i Pommern lidit under kriget. Ändamålet med beskickningen lyckades väl icke, men S. vann en annan fördel, som hade ett stort inflytande på hela hans kommande bana: han infördes vid hofvet och blef en gärna sedd gäst hos den med honom jämnårige kronprinsen och dennes bröder. Student i Uppsala 1763, fortsatte han under ett par år sina afbrutna studier, erhöll 1766 tillåtelse att ingå i fransk tjänst och utnämndes s. å. till underlöjtnant vid Royal Suédois. Här befordrades han 1770 till kapten och 1773 till kapten-major, sedan han året förut i Sverige utnämnts till kapten vid konungens värfvade regemente. 1776 blef han öfverstlöjtnant och 1778 öfverste à la suite vid sitt regemente i Frankrike, medan han hemma, 1777, befordrades till kammarherre hos konungen och korporal vid lifdrabantkåren samt 1783 till chef för karelska dragonerna. Då Frankrike uppträdde för att bistå de amerikanska kolonierna i deras befrielsekamp mot England, öfvergick S., såsom befälhafvare för en infanteribrigad under grefve d'Estaings öfverbefäl, 1779 till Amerika och utmärkte sig på ett synnerligen berömligt sätt vid eröfringen af Grenade d. 3 och 4 juli 1779 samt vid stormningen af Savannah den 9 okt. s. å. Återkommen till Frankrike, mottogs han med smickrande välvilja af den kungliga familjen, erhöll orden