Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenberg, Sten - Stenbock - 1. Stenbock, Gustaf Olofsson - 2. Stenbock, Abraham Gustafsson - 3. Stenbock, Erik Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom en följd af kemiska försök uppvisade han
omkring 1868 möjligheten och fördelen af att
använda lafvar för tillverkning af drufsocker
och alkohol och lade härigenom grunden för en ny
industrigren, lafbrännvinstillverkning, som sedan
i stor skala utöfvats i Sverige, Norge, Finland
och i synnerhet i Ryssland. Ledamot af Vet. akad.,
af Landtbr. akad., i styrelsen för Teknologiska
institutet. Af hans vetenskapliga skrifter återfinnas
de flesta i Hygiea, i Sv. läkaresällskapets
förhandlingar, Sv. läkaresällsk. nya handlingar,
Farmaceutisk Tidskrift samt i Öfversikt af Svenska
Vetenskapsakademiens förhandlingar.
Gift 1858 med Gustafva Margareta Rydström.
Stenbock.
Ätten kan icke med säkerhet ledas längre
tillbaka än till början af 1400-talet. Arvid Jönsson,
häradshöfding i Kinds härad, var farfader till
riksrådet Arvid Knutsson, som lefde vid slutet
af 1400-talet. Den förste medlem af ätten, som
anlade det nuvarande Stenbockska vapnet, var Olof
Arvidsson, en son till Arvid Knutsson. Arvid var
gift med en dotter till den bekante politikern,
riksrådet Gustaf Olofsson d. ä. till Toftaholm,
hvars ätt brukar kallas den äldre Stenbockssläkten
till skillnad från den nu lefvande yngre. Då Gustaf
icke efterlämnade några manliga arfvingar, upptog
Arvid Knutssons son, nyssnämnde Olof, hans vapen
och ättens traditioner. Redan på 1300-talet förekom
Stenbockska vapnet, då det fördes af Johan Skytte i
Ikomatorp, Gustaf Olofssons farfar. Namnet Stenbock
har upptagits först i nyare tid. Ätten upphöjdes
1661 i friherrligt stånd genom Gustaf Olofsson (se
nedan). Flere af dennes ättlingar erhöllo greflig
värdighet, men af ättegrenen fortlefver nu endast den,
som härstammar från fältmarskalken och riksamiralen
Gustaf Otto Stenbock, som 1651 blef grefve till
Bogesund (nu Ulricehamn).
1. Stenbock, Gustaf Olofsson,
riksmarsk. Född 1502; son af Olof Arvidsson till
Torpa, som upptog Stenbockska vapnet, samt Karin Lake.
1529 insattes Gustaf Olofsson som befälhafvare på Älfsborgs
slott samt var en af dem, hvilka 1531 skickades för
att öfverföra till Sverige konung Gustafs första gemål,
Katarina af Sachsen-Lauenburg. Under de följande åren
utförde han flera viktiga beskickningar till Danmark, var
år 1540 ståthållare öfver Västergötland och höfvitsman
på Älfsborg samt två år senare lagman i Västergötland
och öfverste för därvarande krigsfolk. Under det
Dackefejden pågick, tågade han »med 60 hästar och
10 rotar landsknektar» in i Finnveden, där de tre
häraderna afgåfvo sin försäkran att icke hålla med
Dacke utan vara Gustaf trogna. Därefter begaf han
sig till Värend, där Dacke då höll ting med allmogen,
men måste för den stora mängden af bönder draga sig
tillbaka och med sitt folk lägga sig på Bergkvara
slott. Icke långt därefter slogo konungens trupper
Dacke och hans underbefälhafvare vid Bergkvara kvarn,
då den 1,500 man starka bondehären måste vika
tillbaka. Efter drottning Margaretas död ankom
konung Gustaf till Gustaf Olofsson på Torpa och blef
där så intagen af hans äldsta dotter, Katarina,
att han begärde henne till gemål och förmälde
sig med henne d. 22 aug. 1552. Under Gustaf I:s
sista regeringsår nämnes Gustaf Olofsson »vår
troman och öfverste sekreteråd, höfvidsman på
Älfsborg och ståthållare i Västergötland». Vid Erik
XIV:s kröning blef han en af de första friherrarna
med Lena i Västergötland till friherreskap och
afsändes s. å. såsom legat till Danmark. Jämte två
söner kallades S. af Erik 1667 till Svartsjö såsom
misstänkt för högförrädiska stämplingar men underlät
att infinna sig. Vid resningen mot Erik 1568 slöt
han sig till hertigarna. Af Johan III upphöjdes han
till riksmarsk 1569 men afled icke långt därefter,
d. 25 mars 1572.
Gift 1531 med Britta Eriksdotter (Leijonhufvud),
syster till Gustaf I:s drottning.
2. <b>Stenbock, Abraham Gustafsson,</i>
krigare. Född på 1530 talet; den föreg. son.
När Erik XIV, jagad af vansinniga misstankar, endast såg
omkring sig fiender och förrädare, var Abraham Gustafsson
en bland dem, han fruktade och därför lät kalla till sig
på Svartsjö. Som bekant är, blefvo de anländande
herrarna fängslade och afförda till Uppsala, för
att ställas under ständernas dom. Men innan saken
kommit därhän, inrusade Erik i deras fängelse, sårade
Nils Sture och befallde vakten att döda fångarna.
De öfriga satte sig mer eller mindre till
motvärn, men S. lät nedstöta sig utan motstånd.
Efter mordet den 24 maj 1567 fanns i hans fickor
en skrifvelse, som uttyddes innehålla »förtänkliga
ord och meningar». För att ge dådet ett sken af
rättvisa, förmådde Göran Persson ständerna
att underskrifva en dödsdom öfver de mördade.
Men kort därefter förklarade konungen dem för
oskyldiga och sökte genom utdelande af gåfvor
och penningar åstadkomma förlikning mellan sig och
deras anhöriga.
S. var ogift.
3. Stenbock, Erik Gustafsson,
riksråd. Född på 1530 talet; den föreg. bror.
S. upphöjdes till friherre på samma gång som fadern
1561, men fick först 1568 friherreskap. Han deltog i
kriget mot Danmark, var vid belägringen af Bohus 1566
en af öfverbefälhafvaren Nils Boijes närmaste
män och erhöll efter Varbergs belägring 1567
öfverbefälet. 1568 blef han befälhafvare öfver
trupperna i Småland och Västergötland. Vid
upproret mot Erik slöt S. sig till hertigarna
och sändes på hösten 1568 af hertig Johan ut i
landet såsom förhandlare. Riksråd 1568. Vid Johans
kröning 1569 slogs han till riddare och skickades
s. å. att såsom fältherre för allt krigsfolket
i Småland och Västergötland gifva eftertryck
åt de fredsunderhandlingar, som då pågingo med
Danmark. Lagman i Västergötland 1570.
1573 blef han ett samtalsämne öfver hela landet för sin
tilltagsenhet att bortröfva den sköna grefvinnan
Malin Sture. Såsom nära anförvandt med Stureätten,
vistades han ofta på dess gods
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
