- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:523

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Stenbock, Magnus - Stenbock, Katarina, drottning, se Katarina - Stenborg, Carl - Stenflycht, Johan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kastellet, där golfvet utgjordes af några tunna
bräder, lagda öfver en vattenpöl. Så satt han skild
från världen inom galler och tillbommade portar,
tills hans hälsa i grund förstördes och befriaren
kom i döden, d. 23 febr. 1717.

Då freden slöts
med Danmark, fördes den utmärkte fosterlandsvännens
lik till Vapnö kyrka i Halland samt nedsattes till
sist 1722 i grefliga Oxenstiernska grafven i Uppsala
domkyrka. I en mängd efterlämnade relationer, bref,
tal och berättelser har S. äfven visat sig vara
lika skicklig stilist som statsman och utmärkt
härförare. Han var äfven skald samt idkade jämväl
måleri på lediga stunder, och särdeles under hans
fängelsetid blef denna konst honom en kärkommen
tröst. Prof på så väl hans skicklighet häri
som af hans färdighet i svarfkonsten finnas ännu
bevarade. S:s af Börjeson modellerade ryttarestaty
restes 1903 i Helsingborg.

Gift 1690 med
grefvinnan Eva Magdalena Oxenstierna, dotter af
kanslipresidenten Bengt Oxenstierna (se II: 249).


Stenbock, Katarina, drottning – se Katarina.


Stenborg, Carl,
skådespelare, sångare. Född d. 25 sept. 1752. Föräldrar
teaterföreståndaren Petter Stenborg och
Anna Sara Krüger.

Öfverste marskalken grefve Ad. Horn, hos
hvilken modern varit hushållerska, lät uppfostra
S. i sitt hus och bekostade hans studier i
Uppsala. Sedan han slutat sin akademiska kurs
och en kort tid stått inskrifven såsom kanslist i
hofexpeditionen, öfvergick han till k. operan,
där han debuterade 1773 i Pelées roll i operan
»Tetis och Pelée» och sedermera kvarstannade till
operans indragning 1806. Under tiden utnämndes han
till hofsekreterare 1782 samt invaldes 1783 till
led. af Musik. akad. 1780 blef han äfven ledare för
den af fadern år 1773 öppnade Svenska teatern, som
under namnen Nya Svenska teatern och Svenska Komiska
teatern fortsattes till 1799, där han lät uppföra
både verk af Molière och Voltaire och många bekanta
kompositörer. Så väl för kungliga som för de mindre
scenerna verkställde S. en mängd bearbetningar och
öfversättningar af främmande skådespel, komponerade
eller arrangerade opera-comique- och balettmusik,
skref kupletter o. s. v., så att han gagnat svenska
scenen icke blott som sångare och skådespelare, utan
jämväl som teaterföreståndare, teateröfversättare och
musiker. Bland de roller, i hvilka han mest utmärkt
sig, nämnas utom Pelées: Agamemnons i »Iphigenie
i Auliden», Renauds i »Armide» orh framför allt
Gustaf Vasas i operan af samma namn. Hans röst var
särdeles mjuk och uttrycksfull, snarare en baryton
än en tenor. I musikens teori ägde han grundliga
insikter, och en del af hans kompositioner skola vara
af verkligt värde. Det bör ihågkommas, att det var S.,
som satte musik till Hallmans bekanta parodier, till
Envallssons »Gustaf Ericsson i Dalarne», Ristells
»Gustaf Adolfs jakt» m. m.

Död på Djurgården i Stockholm d. 1 aug. 1813.

Gift 1793 med Elisabet Olin, en dotter till den
berömda operasångerskan med samma namn och anställd
vid operan 1773–76.


Stenflycht, Johan,
krigare. Född i Östergötland
1681 och son till korporalen vid Östgöta kavalleri
Gustaf Bengtsson Segersten och Brita Olofsdotter.

S:s hela lif var en sammanhängande kedja af krigiska
äfventyr och bedrifter. Han ingick först 1701 såsom
volontär vid Östgöta kavalleri, som då befann sig
i Livland. Med detta regemente bevistade han under
de närmast följande åren en mängd träffningar,
fältslag och skärmytslingar samt befordrades
1702 till korporal och 1705 till adjutant. Året
därefter råkade han af våda nedsticka en kamrat,
hvarför han måste fly till Ungern, där han utnämndes
till ryttmästare vid furst Rakoczis trupper samt
deltog med beröm i flera krigsföretag. Åtföljd af
120 man af sina trognaste och käckaste karabinierer,
lämnade han ungerska hären 1710 i akt och mening
att öfvergå till svenskarna men stötte i stället på
polska fältherren Sieniavski och måste afskeda sitt
folk. Han samlade dock i Polen en liten skara samt
nedgjorde ryska och sachsiska trupper. Hösten 1711
upprättade han i Pommern ett frikompani dragoner,
oroade 1711–12 fienden vid Stralsund och förenade
sig med M. Stenbocks här framför Gadebusch. Med
sina djärfva ryttare tillfångatog han här dagen före
slaget i hela sachsiska kavalleriets åsyn en dansk
brigadmajor och tjugu grenadierer, hvarefter han
bevistade den nämnda bataljen och befordrades till
öfverstlöjtnant. Utnämnd 1715 till öfverstlöjtnant vid
Dnjesterska dragonregementet, deltog han i striderna
vid Stralsunds belägring och befordrades för sin
tapperhet till öfverste för nämnda kår, hvarjämte
han adlades med namnet Stenflycht 1716. S., som
blef sachsarnas fånge vid Stralsunds kapitulation
1715, lyckades 1716 begifva sig till Polen, lät taga
sig af de konfedererade, hvilka upptagit striden
mot konung August, samlade adeln i Szrim till en
landtdag och tog Posen. Men polackarna blefvo vid
Kovaleva, där de mot S:s varningar inläto sig i
strid, slagne af sachsiske generalen Bozen. Sedan
stillestånd slutits mellan Sachsen och republiken,
lämnade S. Polen, uppsökte konung Carl i Lund
och var honom ständigt följaktig. Efter Carl XII:s
återkomst till Sverige deltog han i 1718 års fälttåg
mot Norge, erhöll afsked 1719 och ingick 1720 som
generalmajor i holsteinsk tjänst. 1730 kom S. till
Sverige men landsförvisades, emedan han 1721 verkat
för hertigens af Holstein intresse i Sverige. Efter
Hattpartiets seger upphäfdes landsförvisningsdomen
genom k. resolution af år 1739. Då Stanislaus af
polska adeln 1733 återvaldes till konung, utnämndes
S. till Stanislaus’ general och den konfedererade
polska republikens generallöjtnant öfver alla på tysk
fot organiserade trupper samt fick af republiken
fullständig infödingsrätt, hvilket för honom såsom
luteran ansågs som en särdeles utmärkelse. Efter
Stanislaus’ flykt utnämndes han till generallöjtnant
i Frankrike samt blef slutligen 1738 öfverkommendant
i Hamburg. Fyra år senare begärde och erhöll han sitt
afsked, samt återvände till


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0523.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free